Vi måste bekämpa hatet ihop

Allt för många människor har fördomar som utgör ett hot mot det öppna samhället. Vi vill nu gemensamt markera mot antisemitismen och islamofobin, skriver judiska och muslimska företrädare tillsammans med integrationsminister Erik Ullenhag.

Människor i Sverige som tydligt visar med sin klädsel, eller på annat sätt identifieras som muslimer eller judar, får räkna med att bli trakasserade. Det är slutsatsen vi tyvärr måste dra av de samtal vi har haft om antisemitism och islamofobi. Kvinnor som bär slöja får höra att de inte hör hemma i Sverige eller attackeras handgripligen. Journalisten Niklas Orrenius har i Sydsvenska dagbladet beskrivit hur muslimska kvinnor som visar sin religiösa tillhörighet misstänkliggörs, trakasseras och misshandlas. I Malmö har rabbinen Shneur Kesselman otaliga gånger mötts av spottloskor och glåpord. Allt fler judar väljer att inte bära synliga Davidstjärnor eller annat som visar deras judiska tillhörighet. Det handlar inte om enstaka incidenter, utan om en utbredd vardagsrasism. De flesta människor i Sverige har toleranta attityder. Samtidigt finns det för många människor som har fördomar mot dem som på något sätt avviker, fördomar som utgör ett hot mot det öppna samhället som vi eftersträvar. I en färsk undersökning av gymnasieungdomars attityder, utförd av Forum för levande historia, visade det sig att negativa attityder mot judar och muslimer existerar i hög grad också i dag. Det finns även en betydande andel ungdomar som har starkt negativa attityder mot romer. En annan undersökning, Integrationsbarometern, visade också för några år sedan bland annat ökade negativa attityder mot judar och muslimer. I Malmö blev antisemitismen tydligt manifesterad i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel och Israels militära operation på Gazaremsan för omkring två år sedan. Kritik mot Israels politik övergick i förföljelser av judar och svenska judar ställdes kollektivt ansvariga för vad Israels regering gör. På samma sätt kan många muslimer vittna om hårdnande attityder efter att Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds i centrala Stockholm. Misstänkliggörande mot muslimer märks på gator och torg. Men också hela vägen in i Sveriges riksdag, där Sverigedemokrater kommenterade med ”Vad var det jag sa” och ”vi ska inte skuldbelägga en hel grupp. Varför inte?” Muslimer som grupp pekades ut som galna terrorister.

Vi får inte blunda för att en del av de hårda attityderna hänger ihop med olika konflikter i världen. Men det är lika orimligt att ställa svenska judar till svars för Israels politik som att ställa svenska muslimer till svars för vad en självbombare gör eller vad som händer i Iran. Vi måste förmå oss att skilja på dessa saker. Antisemitism och islamofobi drabbar generellt och får inte tillåtas och ännu mindre ursäktas med hänvisningar till andra företeelser. Det som händer är inget som är isolerat till Sverige. I hela Europa går populistiska och främlingsfientliga partier framåt. Att peka ut muslimer, judar eller romer som ansvariga för alla tänkbara samhällsproblem har blivit vardagsmat i flera länder i vår närhet. Det måste förhindras att man i Sverige slår in på den vägen. När en grupp pekats ut står nästa på tur. Och självklart finns det ett samband mellan vad som sägs i riksdagens talarstol och det som händer på Malmös gator. Accepterar vi att muslimer och judar beskrivs som problem blir förstås konsekvensen att en del människor går från ord till handling. Regeringen har de senaste månaderna haft samtal med företrädare för muslimska och judiska organisationer, ledare för olika institut, och forskare i ämnet. Vi har haft en öppen diskussion om islamofobi och antisemitism, och om vad regeringen bör göra. Regeringens avsikt är att förstärka arbetet mot all främlingsfientlighet och intolerans. Därför har regeringen givit i uppdrag till Forum för levande historia att kartlägga förekomsten av antisemitiska och islamofoba attityder, samt anledningar till dessa. Antisemitismen och islamofobin har gemensamma karaktärsdrag genom att detta hat hämtar sin näring ur konspirationsteorier om judiskt respektive muslimskt världsherravälde. Alla goda krafter har därför ett ansvar för att gemensamt bekämpa dessa hatets ideologier.

Vi som undertecknar detta tillsammans med integrationsministern är muslimer och judar, företrädare för organisationer, forskare och debattörer av judisk och muslimskt härkomst. Var och en av oss som skriver under upplever ett starkt behov att markera allvaret i situationen. Så vitt vi vet har ingen motsvarande gemensam artikel skrivits i Sverige tidigare. Vi alla är oavsett våra olikheter överens om att tolerans och öppenhet inte är förhandlingsbara. Vi tänker stå enade mot intoleransen i kampen mot hat och fördomar.

Erik Ullenhag
integrationsminister

Bejzat Becirov
Islamic Center i Malmö

Helena Benaouda
ordförande för Sveriges Muslimska Råd

Lena Posner-Körösi
ordförande för Judiska Centralrådet

Ingrid Lomfors
docent i historia

Lars Dencik
professor i socialpsykologi

Mohammad Fazlhashemi
professor i idéhistoria

regeringen.se

Annonser

Jämtins förslag får stöd av Kielan

I samband med årets förstamajfirande föreslog Carin Jämtin att den nuvarande lagen om allmänna helgdagar ses över i en särskild utredning så att exempelvis även den muslimska högtiden Eid al-fitr kan inkluderas.

Ordföranden i Svensk islamisk samling Abd al Haqq Kielan jublar över förslaget från Carin Jämtin.

– Det skulle vara en oerhörd landvinning för oss, säger han och påpekar samtidigt att den viktigaste muslimska högtiden att få en röd dag på är offerhögtiden, avslutningen av pilgrimsfärden till Mecka som egentligen är en större högtid än avslutningen av ramadan. Men det är också de enda två högtiderna som han ser som nödvändiga helgdagar.

SSU har tidigare i år föreslagit att alla svenska helgdagar borde vara religionsneutrala, samt att varje anställd ska få ett antal lediga dagar att ta ut när han eller hon vill under året. Ungdomsförbundet vill alltså ta bort obligatorisk ledighet på religiösa helgdagar och ersätta dessa med ett antal flexibla semesterdagar.

Dagen,

Tro & politik

Muslimsk högtid kan bli svensk helgdag

Sverige behöver en muslimsk helgdag. Det anser Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin, som föreslår att de svenska helgdagarna ses över i en särskild utredning.

Nästan alla våra helgdagar, förutom midsommar och första maj, är religiöst kristet betingade. Sverige är i dag ett multikulturellt samhälle, och det är verkligen värt att titta på hur man kan göra.. Man kan fundera över om inte eid, muslimernas julafton, borde vara en helgdag. Eftersom Sverige är heterogent borde helgdagarna faktiskt spegla någon slags känsla av att vi är olika. Det gör de inte i dag.

Eid al-fitr – eller kort och gott eid – är den årliga högtid som avslutar den muslimska fastemånaden ramadan. Firandet pågår i tre eller fyra dagar, och den första dagen är viktigast. Eid, som betyder ”en återkommande lycka eller festglädje”, är i grunden en religiös högtid, men firas även av muslimer som inte är aktivt troende, och av stora delar av befolkningen som helhet i länder och regioner där islam är majoritetsreligion. Troligen skulle ett sådant beslut innebära att någon av de nuvarande helgdagarna tas bort. Carin Jämtin tror inte att det är möjligt att ha fler röda dagar än vad vi har i dag.

Lagen om allmänna helgdagar ändrades senast 2005, efter en intensiv politisk debatt. Då blev nationaldagen, den sjätte juni, en ny helgdag. Samtidigt förvandlades annandag pingst från röd dag till en vanlig måndag.

SVD

Böneutropsintifada

Precis som kyrkornas klockor ringer måste moskéers minareter få ropa. Annars blir religionsfriheten i Sverige en chimär.

Cecilia Wigström, riksdagsledamot (FP)

Lauren Booth intervjuar Tariq Ramadan



Muslimska församlingar brobyggare i integrationsarbetet

Moskéer har beskrivits som integrationsfällor; religiösa enklaver som isolerar nya svenskar från samhället. Men vilken roll spelar egentligen moskéer i Sverige? Med hjälp av bland annat den första statistiskt representativa studien av sådana församlingar i Europa har vi sökt besvara den frågan. Majoriteten av de mer än 100 församlingar som ingår i studien är inte moskéer i konventionell mening. Det handlar om ofta enkla bönelokaler, utan kupoler och minareter. En viktig skillnad mellan dessa bönelokaler och moskéer i muslimska länder handlar dock om funktion snarare än om arkitektur. Lokalerna är inte bara platser där troende samlas till bön utan också platser där omfattande sociala verksamheter organiseras.

Välgörenhetstraditionen är stark inom islam och i de muslimska församlingarnas sociala arbete översätts denna tradition. En fjärdedel av församlingarna bedriver aktiviteter som är speciellt riktade till personer som nyligen anlänt till Sverige och 20 procent erbjuder hjälp med tillfälligt boende till behövande. Hälften av församlingarna organiserar sjukhusbesök och 15 procent genomför regelbundna besök vid äldreboenden. En fjärdedel av församlingarna arbetar med individer intagna på fängelser och församlingar i storstäderna bedriver brotts- och drogförebyggande arbete, ibland i samarbete med polisen. Samverkan i socialt arbete inkluderar också andra aktörer; 20 procent av församlingarna samarbetar med socialtjänsten och kontakterna med lokala politiker är ofta god.

Öppenheten mot det omgivande samhället utmärker också det utåtriktade religiösa arbetet. Nästan alla församlingar, 98 procent, är öppna för icke-muslimer, hälften av församlingarna har informerat om islam i skolor och 35 procent deltar i olika former av ekumenisk dialog, bland annat med Svenska kyrkan.

Svenska muslimska församlingar är överlag, visar studien, långt ifrån integrationsfällor. De bygger sociala broar, många gånger i bostadsområden med begränsade resurser och där tilliten till det svenska samhällets institutioner ibland är låg, och de välkomnar samarbete med dessa institutioner då tillfälle bjuds.

..Islam är en förhållandevis decentraliserad religion och frånvaron av religiös hierarki blir tydligare i Europa än i länder där islam är en majoritetsreligion. Nittio procent av de studerade församlingarna tillhör de muslimska riksförbund som finns i Sverige. Men detta tycks vara ett delvis formellt arrangemang och i hög grad en följd av svenska myndigheters behov av att organisera kontakterna med muslimska organisationer. Församlingarna är autonoma och självstyrande. Till det kommer att församlingsarbetet primärt sker på obetald grund; endast 25 procent av församlingarna har t.ex. en anställd imam. Det handlar om lokala rörelser som i första hand är beroende av församlingsmedlemmar stöd och aktivitet.

Studierna i vårt projekt pekar på de viktiga insatser muslimska församlingar gör i integrationsarbetet. Frågan blir därmed vad vi icke-muslimer kan göra i gengäld? Den frågan besvaras bara delvis av vårt forskningsprojekt, men måste besvaras för att verklig integration, en i grund och botten ömsesidig förståelse och anpassning, skall bli möjlig.

Klas Borell
Professor i sociologi, Mittuniversitet Östersund

Arne Gerdner
Professor i socialt arbete, Mittuniversitetet Östersund

Published in: on 23 februari, 2011 at 12:09  Kommentera  
Tags: , , , , , , ,

Mohamed Omar om revolutionen i Egypten

..Framtiden tillhör islam, förvisso, och det har jag sagt förut. Men, och det är viktigt att betona, inte vilken islam som helst. Det finns olika förståelser av vad islam och islamism är och hur en islamisk stat ska definieras. Huvudfåran av de islamiska rörelserna bejakar demokrati, men så finns det vissa små och perifera antidemokratiska grupper, vilka självklart är de som medierna lyfter fram mest. En revolution är inte ett slut utan en ny början. Den islamiska republiken Iran lider av flera brister som måste åtgärdas om den ska kunna bestå. Förnyelse leder till varaktighet, stagnation till förfall och upplösning. I både Egypten och Tunisien, där folkliga uppror nyligen ägt rum, företräds islamismen av demokratiskt sinnade intellektuella. Brödraskapet i Egypten är mycket noga med att skilja på islamismen, den politiska islamiska rörelsen, och qaidismen, det vill säga anarkistiska, wahhabitiska terrorgrupper. Personligen föredrar jag termen ”qaidism” framför ”jihadism” eftersom jag som muslim vill undvika att blanda ihop jihad med terrorism. Tyvärr insisterar våra medier på att jämställa qaidism och islamism så att islamist i det allmänna medvetandet blivit liktydigt med terrorist.

När Tunisiens diktator Ben Ali flytt till Saudirabien kunde ledaren för det islamistiska Nahdapartiet, filosofen Rashid Ghannoushi, återvända i triumf efter många år i exil. Han förespråkar en flexibel demokratisk islamism som ger lika rättigheter åt muslimska och icke-muslimska medborgare och ser de skandinaviska länderna som förebilder. Ghannoushi är med andra ord en typisk representant för vad religionshistorikern Mattias Gardell kallar ”folkhemsislamism”. Opinionsundersökningar i islamiska länder visar att majoriteten är positiv till demokrati och islam och negativa till qaidistisk terrorism och Israel. Det gigantiska forskningsprojektet World Values Survey som leds av University of Michigan i USA visar att en överväldigande majoritet i muslimska länder föredrar demokrati framför andra styrelseskick. I Egypten var stödet 98 procent, ett land där 9 av 10 anser att religionen är mycket viktig. I Who Speaks for Islam? What a billion Muslims really think (Gallup 2007) presenteras resultatet av en enorm och detaljerad Gallupundersökning som utfördes mellan åren 2001 och 2007. Studien är representativ för mer än 90 % av världens 1,3 miljarder muslimer, vilket gör den till den största och mest omfattande studien av nutida muslimer som någonsin utförts. Demokrati anges frekvent vid sidan om islam som en nyckel till ett mera rättvist samhälle och till utveckling. Många svarade att det är viktigt att både ha en stark islamisk identitet och att ha en demokratisk vald regering. Muslimska brödraskapet är en demokratisk rörelse som accepterar att verka som en av flera aktörer i ett pluralistiskt Egypten. Ett av Brödraskapets problem, om än ganska litet, är en wahhabitisk intolerans hos vissa ytliga predikanter som kan försvåra dess samverkan med andra muslimer. För att undvika sekteristiska friktioner bör man försöka hitta tillbaka till grundaren, Hassan al-Bannas, sufiska tillhörighet och betona de delar av hans budskap som främjar enhet och försoning mellan muslimer. Inte genom att alla ska tycka lika, utan genom att man tolererar olikheter.

Demokratiseringen av Mellanöstern är nödvändig och oundviklig. Med ökad utbildning för män och kvinnor följer krav på delaktighet i den politiska processen och på friare medier. Medvetna och kunniga medborgare vill ha rätt att kritisera sina makthavare.. Konsekvensen av en demokratisering av Mellanöstern, som väst påstår att man vill ha, men som man i praktiken motverkar, vore sannolikt att pro-islamiska och antisionistiska rörelser skulle komma till makten. Detta kommer att höja självkänslan hos världens muslimer och göra dem öppna för utveckling och nytänkande – religiöst, teknologiskt och kulturellt. Egypten har potential att bli – för att tala med Huntington – den islamiska civilisationens nya ”kärnstat”. Bonnierägda Dagens Nyheter ser liksom den sionistiska regimen i Israel ett demokratiskt Egypten som ett hot: ”En revolution med krav på ökad frihet följd av stärkt islamistiskt inflytande i regionen skulle mötas av hurrarop från diktatorn Ahmadinejads Teheran till Beirut, där en Hizbollahstödd politiker precis utsetts till premiärminister. För den demokratiska staten Israel, vars existens redan hotas av det iranska strävandet efter kärnvapen, vore det en katastrof.”

Benjamin Netanyahu har uttryckt oro för att Egypten kan förvandlas till ett nytt Iran, det vill säga en självständig stat med radikal, solidarisk hållning i Palestinafrågan.. Revolutionen i Egypten, som är långt ifrån fullbordad, skedde samtidigt som man firade 1979-års revolution i Iran, vilket man kan tolka som ett tecken. Jag hoppas på en radikal, demokratisk stat i Egypten som kan stävja USA och Israels destruktiva inflytande och även bidra till att radikalisera oppositionerna i andra arabländer. Vi har redan sett en sådan våg av radikalisering dra genom Jemen, Algeriet, Bahrain och Libyen. Egyptiska islamister är inga inskränkta talibaner, utan för det mesta välutbildade män och kvinnor ur medelklassen. En ”islamisering” av Egypten kommer framför allt att innebära fördjupad solidaritet med Palestina, större social rättvisa och välfärdsprogram, demokratiska reformer och en bredare yttrandefrihet där islamiskt orienterade medier får bättre möjligheter att delta i det offentliga samtalet…

Mohamed Omar

Samfundsministern avfärdar SD:s krav

Samfundsminister Stefan Attefall (KD) avfärdade i går kravet från Sverigedemokraternas Kent Ekeroth att Saudiarabiens finansiering av skolor och moskéer i Sverige ska stoppas.

– Det finns i dag inget lagligt hinder, sa Attefall.

Kontroll av pengatransaktioner görs på vanligt sätt, men i Sverige råder religionsfrihet och föreningsfrihet och varje medborgare kan fritt utöva sin religion, menade Attefall som också förklarade att han inte tror på taktiken att hindra vissa människors religionsutövning och att Sverigedemokraternas och Kent Ekeroths retorik är schabloniseringen som oroar honom.

– Sedan klagar Kent Ekeroth, med all rätt, på Saudiarabien för att det är en totalitär regim. Vad är då problemet med Saudiarabien? Jo, bland annat att man förhindrar att kristna kyrkor byggs i landet. Det är precis samma metoder som Kent Ekeroth vill använda i Sverige! Samma totalitära metoder som Saudiarabien använder vill han att Sverige ska praktisera. Det är inte religionsfrihet, i varje fall inte för mig som kristdemokrat, sa statsrådet.

Dagen.se

Alkohol dödligare än våld och aids

En rapport från WHO, World health organization, visar att alkohol dödar 2,5 miljoner människor varje år. Alkohol är farligare än både våld och aids. Nu kräver Världshälsoorganisationen att fler länder ska ta fram handlingsplaner för att förebygga alkoholskador..

Alkohol är den tredje vanligaste orsaken till för tidig död och kan kopplas till ett 60-tal olika sjukdomar..

Nära fyra procent av alla dödsfall i världen år 2005 kunde knytas till alkohol. I åldersgruppen 15-29 år dör 320 000 unga årligen i alkoholrelaterade skador, vilket motsvarar nio procent.
– Rapporten visar att alkohol inte bara är rosa partybubbel utan en av de största dödsorsakerna i världen. Att nästan var tionde dödsfall bland unga beror på alkohol gör det till ett av de största ungdomshoten, säger Vidar Aronsson, ordförande för Ungdomens nykterhetsförbund.

Rapporten kommer att ligga till grund för WHOs första globala ministerkonferensen som handlar om en hälsosam livsstil och icke smittsamma sjukdomar, som äger rum i Moskva i slutet av april.

Världen idag

Published in: on 17 februari, 2011 at 12:52  Kommentera  
Tags: ,

Om islamism

”Islamism är per definition våldsbejakande”, sa SDs Jimmie Åkesson till radions ”Människor och tro” i förra veckan. Men att vara islamist behöver inte vara värre än att vara kristen socialdemokrat, enligt religionshistorikern Christer Hedin. Christer Hedin, religionshistoriker på Stockholms universitet, säger att islamism har blivit ett signalord som väcker negativa associationer i hela västvärlden. Men islamism, i sin bredaste betydelse, handlar enligt honom om att låta religiös tro utgöra en inspiration för politiken, och endast en liten del av världens islamister vill använda våld för att göra detta.

I en debattartikel på SVT Debatt brottas Yasri Khan, ordförande för Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), med begreppet. Han ställer sig frågan om han själv kan kallas för islamist.
– Anledningen till att jag vågar ställa frågan är att vi kan visa så tydligt att vi arbetar för fred och rättvisa, andra muslimska organisationer skulle genast misstänkliggöras, säger han.

Forskaren Mohammad Fazlhashemi vid Umeå universitet har i sin kommande bok valt att ersätta ”islam” med ”politisk islam”, just för att ordet har en sådan laddning.
– Så fort man får epitetet islamist är man dömd på förhand, precis som om man på förhand skulle döma kristdemokrater eller broderskapare. Men islamister kan vara alla som ger sig in i den politiska debatten.. En organisation som ”Svenska muslimer för fred och rättvisa” skulle kunna kallas för islamister, men jag förstår att de själva inte väljer att kalla sig för det med tanke på vilken laddning ordet fått, säger Mohammad Fazlhashemi.

Vilka konsekvenser kan det då få att begreppet islamism ofta kopplas ihop med våldsbejakande islamism?
– Det leder till en tydligare avhumanisering av muslimer, där man klumpar ihop vanliga människor med en minoritet av våldsbejakande, där minoriteten får definiera resten, säger Yasri Khan.

Mohammad Fazlhashemi vänder blicken mot utvecklingen i Egypten, ett land som det talas och skrivs om mycket nu. Orden ”islamism” och ”islamister” förekommer ofta i rapporteringen.
– Det farliga som jag ser det är att ordet islamism får det att ringa i varningsklockorna, och vi drar slutsatsen att nu går det åt pipan.. Men hur kan de som säger det vara så säkra? Jag är inte heller säker, samtidigt vill jag inte bagatellisera hotet från trångsynta religiösa tolkningar, men vi vet inte vad som kommer att hända. Oppositionsledaren ElBaradei är sekulär, och Muslimska brödraskapet har ställt sig bakom honom.., säger Mohammd Fazlhashemi.

Ida Nilsing chefredaktör för tidningen Tro & Politik