Samfundsministern avfärdar SD:s krav

Samfundsminister Stefan Attefall (KD) avfärdade i går kravet från Sverigedemokraternas Kent Ekeroth att Saudiarabiens finansiering av skolor och moskéer i Sverige ska stoppas.

– Det finns i dag inget lagligt hinder, sa Attefall.

Kontroll av pengatransaktioner görs på vanligt sätt, men i Sverige råder religionsfrihet och föreningsfrihet och varje medborgare kan fritt utöva sin religion, menade Attefall som också förklarade att han inte tror på taktiken att hindra vissa människors religionsutövning och att Sverigedemokraternas och Kent Ekeroths retorik är schabloniseringen som oroar honom.

– Sedan klagar Kent Ekeroth, med all rätt, på Saudiarabien för att det är en totalitär regim. Vad är då problemet med Saudiarabien? Jo, bland annat att man förhindrar att kristna kyrkor byggs i landet. Det är precis samma metoder som Kent Ekeroth vill använda i Sverige! Samma totalitära metoder som Saudiarabien använder vill han att Sverige ska praktisera. Det är inte religionsfrihet, i varje fall inte för mig som kristdemokrat, sa statsrådet.

Dagen.se

Annonser

Muslimska brödraskapet liknar Kristdemokraterna

Muslimska brödraskapet i Egypten nämns ofta i samband med radikal och totalitär politik. Men islamologiprofessorn Jan Hjärpe jämför hellre rörelsen med gamla Kristdemokrater.
– De vill att religionen ska tillämpas i politiken, men det ska ske på demokratisk väg. I dag är huvudlinjen inom Brödraskapet i Egypten politisk islamism. Man avvisar våld som politiskt vapen och ser som sitt mål att upprätta en välfärdsstat, säger Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet.

De radikala elementen har lämnat rörelsen och kvar finns en moralkonservativ välfärdsrörelse med islamistiska förtecken. I dag tycker Jan Hjärpe att Muslimska brödraskapets ideologi liknar gammaldags Kristdemokrati. De är konservativa och arbetar praktiskt med välfärd.
– De är anhängare av demokrati och flerpartisystem. De har också ett stort engagemang i sociala frågor och en familjepolitik som liknar KD:s.

Många av läkarna runt Tahrirtorget i Kairo är medlemmar i Brödraskapet. Rörelsen driver kliniker, apotek, studiecirklar och skolverksamhet. Här har mer sekulära partier uppkommit ur brödraskapet, som Egyptens Centerparti. Det bildades av folk från Muslimska brödraskapet men räknas nu som självständigt. Muslimska brödraskapet är inte heller fientliga mot andra religioner. Brödraskapet bejakar den multireligiösa staten. Men det är svårt att veta hur Muslimska brödraskapet skulle agera politiskt. Rörelsen har länge inte fått organisera något parti och är förbjudna att bedriva politiskt arbete.
– Man kan anta att deras agenda skulle likna kristdemokraters eller kanske centerpartisters. Eller ännu snarare Broderskapsrörelsen inom den svenska Socialdemokratin.

När det gäller utrikespolitiken är det välkänt att Muslimska brödraskapet har en fientlig inställning gentemot ockupationsmakten Israel. De erkänner inte förbrytarstatens rätt att existera. Det är dock långt ifrån unikt i Egypten.
– Det är viktigt att framhålla att också de sekulära partierna är mycket negativa till Israel, deras inställning är ungefär den samma som Brödraskapets. Det gäller nog alla oppositionella i Egypten, säger Jan Hjärpe.

Vill brödraskapet, på samma sätt som KD vill locka muslimer, locka kristna?
– Ja, det är absolut så. Man trycker på en gemensam värdegrund. En avläggare ur brödraskapet som uppkommit, Centerpartiet i Egypten, har ju till och med kopter i ledningen.

Brödraskapet vill införa sharia?
– Sharia är en hel rättstradition. Inom Muslimska brödraskapet har man inte samma shariatolkning som talibaner eller al-Qaida. Där ser man mer på det positiva i den traditionen, inte mer specificerat än så. Däremot hoppas man precis som KD att de religiösa värderingarna ska slå igenom och påverka landets lagar, men det är fortfarande de som ska gälla.

Vad tror du att kristdemokrater tycker om kopplingen?
– Jämförelsen är ganska given.. Men orsaken till irritationen är att man identifierar brödraskapet med de extrema islamisterna och för att det finns en islamofobi i Sverige.

Dagen, Aftonbladet

Muslimska brödraskapets engelskspråkiga hemsida

KD: Välfärdssamhället behöver moskéer

..Sekulära stater hotas inte av ett starkt religiöst engagemang, tvärtom. Det bygger en stark grund i vårt välfärdssamhälle. Jag tror i stället att en nyckel till lyckad integration är att ge människor som invandrar till Sverige möjligheten att finna en trygghet här genom sin kultur och religion, utan att detta ständigt ifrågasätts. Att hitta det trygga och hemvanda via sin religion och därifrån hitta ingångar i det svenska samhället måste uppmuntras.

Religiösa gudstjänstlokaler, så som kyrkor och moskéer, har en viktig roll som trygghetsbärare och samlingsplats. I dag finns ett problem i att många samfund inte har råd med egna gudstjänstlokaler som passar deras behov, särskilt bland församlingar som naturligt inte har etablerade lokaler att söka sig till i Sverige. Vi behöver därför överväga hur statens stöd till kyrkor och samfund bör utformas så att behovet av gudstjänstlokaler kan mötas. Den ton som genomsyrar Jimmie Åkessons utspel och artiklar visar att han inte på ett seriöst sätt angriper problematiken. Vi löser inga problem genom att misstänkliggöra stora grupper eller företrädare.. Genom att bejaka och stärka de goda värderingarna och krafterna vill jag tillsammans med företrädare för trossamfund bygga relationer och förtroende..

/Samfundsministern Stefan Attefall (KD)

Samfundsministern öppnar för statligt stöd till moskébyggen


I onsdags mötte samfundsminister Stefan Attefall (KD) för första gången företrädare för ett femtiotal trossamfund. En fråga som diskuterades var koscher- och halalslakt. Lena Posner-Körösi, ordförande i Judiska centralrådet säger att det handlar om judars och muslimers möjlighet till ett drägligt liv i Sverige.
– Vi måste våga ta i frågan och lyfta diskussionen. Det handlar om religionsfrihet och att vi måste finna vägar att leva tillsammans. Jag hoppas också att andra trossamfund visar solidaritet i frågan.

Stefan Atefall vill vara med och skapa ett regelverk som värnar även om muslimsk och judisk tradition.
– Jag tar gärna ett samtal med jordbruksministern Eskil Erlandsson (C). Det går att hitta en praktisk lösning. Jag har respekt för dem som upplever att den här matfrågan är viktig, för jag tror att det är för enkelt att bara göra det till en djurrättsfråga, säger han.

Vad gäller det i många år stillastående statsbidraget till trossamfund som fått kritik säger Attefall att han öppnar för att utreda både regelverk och nivåer för statligt stöd till trossamfund.
– Staten skulle kunna spela en större roll när det gäller möjligheten för till exempel syriskortodoxa kyrkan och muslimska samfund att bygga sina egna möteslokaler som de är i stort behov av, säger Stefan Atefall.

Han fortsätter och säger att det är ett sätt för staten att hjälpa till och samtidigt bidra till integrationsprocessen.

En av deltagarna på mötet var Helena Benaouda från Sveriges muslimska råd. Hon liksom de andra deltagarna som Tro & Politik talade med är nöjda med mötet och berömmer initiativet. Hon ser ljust på förutsättningarna för fortsatt kontakt med regeringen.
– Den röda tråden på mötet var att hitta någonting gemensamt i de frågor vi diskuterade som vi tillsammans kan arbeta utifrån och det tycker jag gick bra, säger Helena Benaouda, ordförande i Sveriges Muslimska Råd.

Stefan Attefall slår ett slag för de interreligiösa råd som håller på att bildas runt om i Sverige, bland annat i Örebro.
– Det vill jag titta närmare på. Om vi från regeringens sida kan hjälpa till att stödja den typen av verksamhet i fler kommuner, till exempel genom en konferens för att sprida den goda idén, säger han.

troochpolitik.se

Muslimer och de svenska riksdagspartierna

Svenska politiska partier som satsar på att attrahera väljargrupper med hänvisning till islam gör ofta detta utifrån tanken att de som definieras som muslimer är praktiserande muslimer. Politisk mobilisering bland muslimer inkluderar följaktligen ett ställningstagande rörande hur grupper av muslimer ska definieras, och vad som är avgörande för politiskt engagemang. Ligger betoningen på det specifikt islamiska eller muslimska borde det religiösa lyftas fram. Dock har det visat sig i ett europeiskt perspektiv att partier och listor som betonar denna inriktning inte varit särskilt framgångsrika i att attrahera presumtiva väljare.

Även om renodlade muslimska partier hittills inte vunnit några större anhängarskaror i Västeuropa bör man inte avfärda framtida möjligheter för politiska uttryck på religiös grund bland muslimer. I Sverige har Mahmoud Aldebe uttryckt tankar om ett svenskt muslimskt parti, men samtidigt har han kandiderat för Centerpartiet. Kandidaturen lades dock ner efter att han beskyllts av andra centerpartister för att vara islamist (Expressen 091007). Det kan även finnas flera andra förklaringar som påverkat de magra framgångarna, exempelvis bristen på organisering, icke-representativitet bland ledarskapet och en för stor personfixering.

Det finns generellt en mycket begränsad akademisk forskning som berör svenska muslimer och deras politiska attityder och syn på svenska riksdagspartier. En utgångspunkt har ofta varit att, ibland i relation till kunskap som ovanstående, beskriva Socialdemokraterna som det parti med mest sympatisörer bland muslimer. En sådan analys grundar sig på antagandet att muslimska väljare anses uppfatta Socialdemokraterna som ett parti som är positivt till olika former av bidragssystem, medan Moderaterna uppfattas som generella motståndare till alltför generösa bidragssystem finansierade av staten. Muslimska väljares attraktion för Socialdemokraterna antas även ha blivit mindre under slutet på 1990-talet som en reaktion på partiets familjepolitik, vilket bland praktiserande muslimer uppfattades som ett tecken på en uppluckring av grundläggande värderingar angående familjens struktur och roll i samhället. Statsvetaren Magnus Hagevis undersökning om muslimska väljare i Västra Götaland och specifikt i områdena Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården visar emellertid att 70 till 75 % av de tillfrågade muslimerna sympatiserade med Socialdemokraterna. Totalt fick det rödgröna blocket 85 till 90 % av rösterna i undersökningen.

Tidigare forskning beskriver också Miljöpartiet som ett attraktivt val av politiskt parti bland svenska muslimer. Miljöpartiets attraktionskraft uppfattas som liggande nära islam när det handlar om civilisationskritik och kritik av den ensidiga fokuseringen på framsteg och monokulturer. En sådan idé utgår från att det inom miljörörelsen finns en öppenhet både på ett biologiskt och ett mångkulturellt plan och att alternativt tänkande välkomnas vilket skapar utrymme för ett djupare samarbete mellan engagerade muslimer och miljörörelsen. På ett mer konkret plan har Miljöpartiet utarbetat en medveten strategi där partiet strävar efter att få nya medlemmar från olika invandrargrupper samt att de nya medlemmarna får möjlighet att stå på valbar plats i lokala och regionala val. Partiet har även satsat på att besätta inflytelserika positioner inom partihierarkin med invandrare. Ett exempel på denna strategi som kan ha en viss betydelse för Miljöpartiets attraktionskraft bland svenska muslimer är att Sveriges unga muslimers (SUM) tidigare ordförande Mehmet Kaplan är invald i riksdagen för Miljöpartiet och sitter även i partiets styrelse. Kaplan blev också utnämnd till partiets integrationspolitiske talesperson 2009.

Tanken om att en religiös övertygelse predisponerar människor till en mer konservativ politisk övertygelse kan dock med hänvisning till muslimer i Europa till viss del modifieras. Statsvetaren Jytte Klausen menar att synen på religiösa muslimer som enbart konservativa med en faiblesse för partier på högerkanten är missvisande. Istället finns det tecken på att sympatierna är större för partier i mitten eller till vänster på den ideologiska skalan. Dessutom är det inte ovanligt att det finns en dissonans mellan hur personen väljer att karakterisera sin politiska övertygelse respektive engagemang i ett traditionellt politiskt parti utifrån en traditionell vänster-högerskala. Poängen är att muslimer som är aktiva inom kristdemokratiska partier ofta beskriver sig som ideologiskt tillhörande mitten, och inte högern, som traditionellt sammankopplas med Kristdemokratiska partiers ideologi. Samtidigt är det inte ovanligt att muslimer aktiva i partier som uppfattas som vänsterinriktade (Socialdemokraterna, Miljöpartiet), själva menar att de befinner sig i den politiska mittfåran. Klausen förklarar bristen på koherens genom påståendet att partiideologier inte alltid fungerar för muslimer, och att detta kan förklaras med att de inte har samma uppfattning om betydelsen av partihistorik och partiprogram. Ett problem kan även vara att praktiserande muslimers värden och normer ofta omfattar såväl sociala rättvisekrav som en könskonservativ familjesyn. Det vill säga argument som traditionellt tillhör vänster respektive höger i svensk politik. Ett ytterligare förhållande som har betydelse för den ovan nämnda dissonansen är att allt fler partier, även till vänster, har uttryckt sig skeptiskt till invandring och inte minst negativt till muslimer som grupp.

Det är betydelsefullt att ställa sig frågan om vi som samhälle bejakar vardaglig politisk aktivitet från personer som handlar politiskt i namn av islam? Är det till exempel bra eller dåligt att flera olika organisationer, däribland muslimska, deltog i organiseringen av protesterna mot Davis cup-matchen i tennis mellan Sverige och Israel i Malmö? Notera att 6000 personer av olika anledningar och tillhörande en mängd organisationer deltog i demonstrationen. Är alltså ett sådant deltagande ett tecken på när ett politiskt utanförskap är brutet? Liknande exempel där frågorna inte direkt berör typiska religiösa frågeställningar är frågor som rör till exempel djurrätt och miljö. Hur ska vi handla när religiösa individer eller sammanslutningar driver kollektiva frågor med Gud som argument – något som vanligtvis inte accepteras som ett rationellt argument. En gängse uppfattning är nog att kollektiv inte får styra individer utan människor ska välja vid vuxen ålder. Vilka argument driver egentligen den svenska staten som grund för ett medborgarskap, är det till exempel skillnad på statlig fostran och kollektiv fostran inom olika grupper. Vilka värden åsidosätts och vilka anses vara de riktiga? Vår åsikt är att en öppen diskussion om vilket samhälle vi ska ha i Sverige förutsätter dels ett bra underlag, dels en debatt som också rör vid de grundläggande filosofiska livsfrågorna.

Avslutningsvis kan sägas att islams roll i dagens Sverige redan har rönt uppmärksamhet inför det kommande riksdagsvalet. I de fall där aktivt troende muslimer kommit att kandidera för riksdagsplatser finns det en gemensam nämnare, nämligen anklagelserna om islamism. Så var fallet med Mahmoud Aldebes kandidatur för Centerpartiet och detsamma inträffade gällande Abdirisak Waberis kandidatur för Moderaterna i Göteborg (Svenska Dagbladet 091214). I båda exemplen har andra partikamrater från respektive parti varit mycket snabba att döma ut de muslimska kandidaterna som islamister och anklagat dem för att inte respektera vissa ”svenska värderingar” som jämställdhet och demokrati. I grunden framställs det som att vissa av de muslimska kandidaterna är så väsensskilda att de värderingsmässigt helt enkelt inte passar in bland de etablerade partierna. Anklagelserna om islamism mot politiskt aktiva muslimer är något som också inträffar i övriga Europa, ofta som ett sätt att misstänkliggöra deras politiska aspirationer och deras lojalitet mot de samhällen de verkar i. Ett uppenbart problem med anklagelserna om islamism bland muslimska politiska kandidater är en påtaglig brist på definitioner och troligen också kunskap bland dem som torgför dessa anklagelser. Islamism framstår som ett enda enhetligt fenomen helt i avsaknad av olika inriktningar och tolkningar, när det i själva verket finns en stor spännvidd från islamistisk kvietism till mer radikala varianter. Ett ytterligare drag i det politiska spelet angående islam är den tendens som finns att måla upp en bild av å ena sidan islamism, som framstår som extremt, och å andra sidan det stora flertalet av övriga muslimer, som inte låter religion styra deras vardagliga bestyr. Om staten och de etablerade riksdagspartierna menar allvar med sin önskan om ytterligare integration såväl politiskt som samhälleligt av muslimska grupper i Sverige, för att kunna motverka utanförskap och risken för radikalisering, anmäler sig frågan om denna öppenhet också återspeglas på ett konkret plan? Finns det i det svenska demokratiska systemet utrymme för dem som vill kandidera för ett politiskt parti med hänvisning till sin muslimska tro eller kan vi bara acceptera de som tonar ner sin religiösa övertygelse till att matcha vad som anses vara acceptabelt efter svenska mått?

islamologi.se

Kielan vill rädda KD


Enligt vissa opinionsundersökningarna är Kristdemokraterna på väg ut ur riksdagen, och Sverigedemokraterna på väg in. Därför försöker imamen Abd al Haqq Kielan att rädda Kristdemokraterna. Abd al Haqq Kielan har varit en av de svenska muslimernas talespersoner under ett par decennier. Bland många uppdrag är han ordförande i Svensk islamisk samling som organiserar församlingar med uppemot 20 000 medlemmar. Nu fruktar han att Kristdemokraterna ska petas ur riksdagen till förmån för Sverigedemokraterna. Och det är den utvecklingen som gör att han kan tänka sig att engagera sig politiskt.

– Jag har inte velat låsa in mig i något hörn. Om jag får vara lite naiv så tror jag, som det står i skriften, att Gud har världen mellan tummen och pekfingret. Att allting står under Guds makt. Att politikerna egentligen inte har så mycket med världsutvecklingen att göra. Men å andra sidan, nu kanske det är nödvändigt…

Många muslimer väljer de röda partierna. Något som Abd al Haqq Kielan inte ger mycket för.

– Jag kan inte fatta att så många söker sig till ateistiska partier som vänsterpartiet och sossarna. Det är väl för att de lyckats hamra in någon slags invandrarvänlig kuliss fast de egentligen inte gjort ett endaste smack i integrationsfrågor – tvärtom egentligen.

Abd al Haqq Kielan tycker att alliansen har gjort bort sig. Och han är osäker på om det ens finns en chans att den kan rädda sig kvar vid makten.

– Driva ut folk som just begravt sina barn ut ur försäkringssystemet därför att de inte sprang till arbetsförmedlingen direkt från begravningen. Att plundra änkor och faderlösa, det tycker inte folk om.

En annan sak som han tror kostat mer än vad alliansen vill erkänna menar han är finanskrisen. I ”söndagssegling”, som han säger, hade arbetslinjen fungerat och varit ”utom­ordentlig”, nu gjorde den inte det. Men i nästa andetag antyder han ändå att muslimerna kan vara räddningen.

– Muslimerna borde titta på några andra alternativ än sossarna och se vad som var bäst för dem. Det skulle kunna vara KD, till exempel genom att driva en stark familjelinje.

Gör KD inte det?

– Inte så att det får genomslag. Partiet skulle behöva vara lite mer uppkäftigt mot de här storrobotarna i moderaterna. Humanisera den borgerliga politiken. Driva en linje som mer framhåller religionen och värderingarna – om partiet nu törs ha några värderingar fortfarande – det är ju nästan ingen som törs det längre.

Kan det vara frånstötande för muslimer om man fokuserar mer på att vara ett ”kristet” parti?

– Det tror jag faktiskt inte. Kristna och judar är ­inte ens våra kusiner – de är våra bröder, ”Bokens folk”. De har inte accepterat Muhammed som Guds sändebud, men upp till den punkten så är det detsamma.

Skulle ditt inträde i partiet kunna urvattna Kristdemokraterna?

– Ja, om de har en sådan värdegrund som Gjohn-Marko Berisha tycks anse – ett kristet fundamentalistiskt parti som inte är öppet för en religiös andlig gudstroende värdegrund som innefattar judar och muslimer. Men jag har inte uppfattat KD som ett parti typ USA:s kristna höger. Jag tror att vi har en gemensam värdegrund.

Förre KD-ledaren Alf Svensson kommenterar Kielans intresse:

– Det handlar om att den som ska ansluta sig till och representera Kristdemokraterna ska stå för de värderingar som finns i vårt principprogram. Det finns ingen anledning att kalla värderingarna för något annat än kristet etiska värderingar, för det är vad de är.

Statsvetaren Magnus Hagevi som är universitetslektor vid Växjö universitet och som har forskat om muslimers röstbeteende slår fast att religiös övertygelse påverkar medborgarnas politiska åsikter.

– Det går att se tydliga skillnader i politisk uppfattning beroende på religiös övertygelse. Bland aktiva kristna som går i kyrkan minst en gång i månaden är stödet för Kristdemokraterna mycket starkt. Framför allt bland frikyrkliga väljare i konservativa frikyrkor, som till exempel pingströrelsen, är uppslutningen massiv. Ju mer aktiv i frikyrkan, ju mer bokstavstroende bibelsyn och ju mer konservativt samfund personerna tillhör – desto större är deras benägenhet att rösta på Kristdemokraterna, förklarar Magnus Hagevi.

Men också frånvaron av religiositet visar sig ha betydelse för var de politiska sympatierna hamnar. Stödet för Vänsterpartiet är starkast bland de som inte ber, inte går på religiösa möten, inte tillhör Svenska kyrkan och betraktar Bibeln som en vanlig bok.

Magnus Hagevi tar också död på uppfattningen att om det finns en koppling mellan religion och politik så är den dålig eftersom den baseras på känslor i stället för kunskap, kritiskt tänkande och sunt förnuft.

– Tvärtom visar det sig att religiösa individer i hög grad grundar sina politiska uppfattningar på tankar och kunskaper om den egna religionens innehåll – inte på känslor. Man skulle kunna säga att deras religiösa kunskap ”färgar av sig” på deras politiska uppfattning, säger Magnus Hagevi.

När svarspersonerna i frågeundersökningarna själva placerar sig på en vänster-högerskala är det ungefär lika vanligt att muslimer uppfattar sig som vänster som bland övriga befolkningen.

– I frågor som rör internationell politik skiljer sig dock den muslimska opinionen. Stödet för USA:s Mellanösternpolitik är svagare. Till detta kan läggas att andra forskare rapporterar om att muslimer har en mer kritisk inställning till Israel. Internationell politik brukar inte vara viktigt för väljarnas partisympatier, men det är möjligt att muslimska väljare är ett undantag, anser Magnus Hagevi.

Dagen, GP.

Se även seminariet ”Därför röstar muslimer rött”: http://www.ustream.tv/recorded/2453339

Published in: on 17 augusti, 2010 at 08:29  Comments (1)  
Tags: , , , , ,