Multikultibazar i Göteborg

Majoriteten i kommunstyrelsen stödjer att Göteborg får en mångkulturell basar, helst med centralt läge. Det är S, MP och V skrivit under en EFS-ansökan* för stöd till att en basar byggs, någonstans i Göteborg. Basaren ska vara en lokal, där stora och små företagare samsas under samma tak. Varorna kan vara allt från mat och kryddor till kläder, möbler och tjänster. Helst ska basaren också rymma kafé eller restaurang för att fungera som mötesplats.

Förebilder finns i många stora städer världen över. Det ska både vara gamla etablerade företag och nya företagare som kan hjälpa varandra. Nyinvandrade kan få hjälp av landsmän med längre erfarenhet av lagar och förordningar. I USA finns exempel, där även tull och skattemyndigheter är lokaliserade till basarer, varför de fungerar som utbildnings- och arbetsplatser. Basarprojektet kommer därmed kunna erbjuda människor utanför arbetsmarknaden en möjlighet att starta eget.

Om ansökan blir beviljad betyder det att kommunen går in och samarbetar med migrationsverket, arbetsförmedlingen och socialtjänsten. Kostnaden för att bygga en ny basar beräknas till sex till åtta miljoner kronor, varav kommunen måste betala hälften. En plats som nämnts i basardiskussionen är vagnhallen vid Svingeln. Den har tillräcklig takhöjd:

*Ansökan till EFS-rådet: Svenska ESF-rådet är en statlig myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet med uppgift att förvalta socialfonden och integrationsfonden. Den första stöder projekt som främjar kompetensutveckling och motverkar utanförskap. Den andra syftar till att förbättra systemen för mottagning och integration av tredjelands-medborgare i Sverige, det vill säga medborgare från länder utanför EU.

GP

Annonser

Karlstads moské

Muslimerna i Karlstad saknar en gemensam lokal sedan moskén vid Stora torget stängdes och föreningen har vänt sig till kommunen för att få hjälp att hitta en ny lokal. Biskop Esbjörn Hagberg samt andra företrädare för kyrkan och Karlstads universitet skriver i en gemensam vädjan till Karlstads kommun att kommunen bör hjälpa föreningen med ny lokal.

– Vi jobbar med den frågan. Det är på gång, säger kommunalrådet i Karlstad Maria Frisk (MP).
Hon skulle vilja se det hon kallar för Guds hus, där olika religionsinriktningar finns i gemensamma lokaler. Till exempel vid Kronoparkskyrkan. Enligt Maria Frisk finns det en gemensam politisk uppfattning hos majoriteten i Karlstads kommun att det bör finnas en moské i Karlstad. Det är dock oklart var den ska ligga.

- Att få en moské i Karlstad skulle gynna hela länet, inte bara muslimerna. En moské i centrum skulle dra en massa folk till staden, och de skulle spendera pengar här. Vi ligger strategiskt mitt emellan Oslo och Stockholm. Det finns en massa fördelar, säger Ibrahim Omar som arbetar som rådgivare åt invandrarentreprenörer.

Fokus, SR, SVT

Miljöpartiet kan bli valets verkliga vinnare


Det blåste en blå vind över landet. Alliansen blev större och det främlingsfientliga SD kom in i riksdagen. Ändå kan Miljöpartiet bli valets verkliga vinnare. För trots att de fyra regeringspartierna ökade med 1,1 procent har de inte längre stöd av en majoritet i riksdagen eftersom Sverige nu fått ett främlingsfientligt riksdagsparti. Regeringen som representerar det största blocket kommer att klara de viktiga omröstningarna om statsbudgeten. Det garanterar riksdagens regler. Däremot kan det bli problem när det gäller andra regeringsförslag. Där behöver alliansen stöd från minst ett annat parti. Fredrik Reinfeldt gjorde i går klart att han först kommer att vända sig till Miljöpartiet. Samtal kommer att föras med dem för att begränsa Sverigedemokraternas inflytande. Den processen kommer att ta tid. Reinfeldt poängterade att det först måste finnas ett färdigt valresultat och det finns inte förrän om några dagar.

Miljöpartiet har alltså hamnat i ett slags guldsits. Båda blocken i svensk politik vill samarbeta med dem. Skulle de välja ett organiserat samarbete med alliansen, med eller utanför regeringen, är deras förhandlingsposition oerhört stark. De skulle kunna få igenom nästan vad som helst.

Aftonbladet.se

Liberaler bör rösta grönt

Folkpartiet gör som de brukar och hetsar mot invandrare under valrörelsens slutskede. Men den här gången verkar det som de har gått för långt. Den interna kritiken växer. Liberaler som inte vill medverka till en ökad islamofobi eller välfärdschauvinism borde rösta grönt. Liberalismen och Folkpartiet är snarare motsatser än synonymer. Liberala Ungdomsförbundets ordförande, Adam Cwejman, kritiserar folkpartiets förslag om niqab- och burkaförbud i Expressen 4 augusti: ”Specifika klädesplagg – och därmed indirekt en specifik grupp – pekas ut som unika i en fråga där lagar och regler tvärtom borde vara generella och gälla för alla”. I SvD den 21 augusti skriver Mikael Trolin, riksdagskandidat (fp), att folkpartiet ”på danskt vis problematiserar och misstänkliggör invandrare”. Jag delar deras uppfattning.

Nu är det ju i och för sig ingen nyhet att folkpartiet är kameleonter som varje val ändrar färg till brunt. Redan 2002 lyftes krav på språktest fram. 2006 var det obligatoriska gynundersökningar och nu är det alltså burka- och niqabförbud som är på modet tillsammans med medborgarskapstest. Nyamko Sabuni, folkpartist och integrationsminister, vill införa sämre villkor för dem som är utlandsfödda. Det handlar alltså om färre rättigheter för vissa, bara för att de råkar vara födda i ett annat land. Lägre löner och sämre föräldraförsäkring. En tudelning av samhället som knappast kommer att bidra till en förbättrad integration. Jag har svårt att se hur moderna socialliberaler som står för respekt för olikheter kan acceptera den utveckling som folkpartiet eftersträvar. Det är också svårt att hitta folkpartister som jublar över de senaste förslagen.

Den enda folkpartisten som verkar omfamna utvecklingen hittills, och till exempel tycker det är helt okej att Sabunis tjänsteman jämfört islam med nazism, är samma person som glatt skålar i champagne med Jimmy Åkesson. De folkpartister som fortfarande kallar sig liberaler bör fundera på om vägen mot ett friare och mer öppet samhälle går via ökad statlig styrning i skolan, mer övervakning, mer detaljreglering av klädsel och olika regler för svenskar och utlandsfödda. De som vill se en friare, mer human politik där respekten för människors lika rättigheter, en hållbar värld och respekt för människors privatliv prioriteras bör vända blicken någon annanstans.

Miljöpartiet kommer aldrig att försöka vinna röster genom att lägga fram förslag som misstänkliggör invandrare. Vi kommer aldrig att göra sociala problem som fattigdom, arbetslöshet eller bostadsbrist till ”invandrarproblem”. Vi kommer aldrig att fördumma debatten av taktiska skäl. Vi kommer helt enkelt aldrig att kompromissa med principerna om alla människors lika värde.

Maria Ferm språkrör Grön Ungdom

Muslimer och de svenska riksdagspartierna

Svenska politiska partier som satsar på att attrahera väljargrupper med hänvisning till islam gör ofta detta utifrån tanken att de som definieras som muslimer är praktiserande muslimer. Politisk mobilisering bland muslimer inkluderar följaktligen ett ställningstagande rörande hur grupper av muslimer ska definieras, och vad som är avgörande för politiskt engagemang. Ligger betoningen på det specifikt islamiska eller muslimska borde det religiösa lyftas fram. Dock har det visat sig i ett europeiskt perspektiv att partier och listor som betonar denna inriktning inte varit särskilt framgångsrika i att attrahera presumtiva väljare.

Även om renodlade muslimska partier hittills inte vunnit några större anhängarskaror i Västeuropa bör man inte avfärda framtida möjligheter för politiska uttryck på religiös grund bland muslimer. I Sverige har Mahmoud Aldebe uttryckt tankar om ett svenskt muslimskt parti, men samtidigt har han kandiderat för Centerpartiet. Kandidaturen lades dock ner efter att han beskyllts av andra centerpartister för att vara islamist (Expressen 091007). Det kan även finnas flera andra förklaringar som påverkat de magra framgångarna, exempelvis bristen på organisering, icke-representativitet bland ledarskapet och en för stor personfixering.

Det finns generellt en mycket begränsad akademisk forskning som berör svenska muslimer och deras politiska attityder och syn på svenska riksdagspartier. En utgångspunkt har ofta varit att, ibland i relation till kunskap som ovanstående, beskriva Socialdemokraterna som det parti med mest sympatisörer bland muslimer. En sådan analys grundar sig på antagandet att muslimska väljare anses uppfatta Socialdemokraterna som ett parti som är positivt till olika former av bidragssystem, medan Moderaterna uppfattas som generella motståndare till alltför generösa bidragssystem finansierade av staten. Muslimska väljares attraktion för Socialdemokraterna antas även ha blivit mindre under slutet på 1990-talet som en reaktion på partiets familjepolitik, vilket bland praktiserande muslimer uppfattades som ett tecken på en uppluckring av grundläggande värderingar angående familjens struktur och roll i samhället. Statsvetaren Magnus Hagevis undersökning om muslimska väljare i Västra Götaland och specifikt i områdena Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården visar emellertid att 70 till 75 % av de tillfrågade muslimerna sympatiserade med Socialdemokraterna. Totalt fick det rödgröna blocket 85 till 90 % av rösterna i undersökningen.

Tidigare forskning beskriver också Miljöpartiet som ett attraktivt val av politiskt parti bland svenska muslimer. Miljöpartiets attraktionskraft uppfattas som liggande nära islam när det handlar om civilisationskritik och kritik av den ensidiga fokuseringen på framsteg och monokulturer. En sådan idé utgår från att det inom miljörörelsen finns en öppenhet både på ett biologiskt och ett mångkulturellt plan och att alternativt tänkande välkomnas vilket skapar utrymme för ett djupare samarbete mellan engagerade muslimer och miljörörelsen. På ett mer konkret plan har Miljöpartiet utarbetat en medveten strategi där partiet strävar efter att få nya medlemmar från olika invandrargrupper samt att de nya medlemmarna får möjlighet att stå på valbar plats i lokala och regionala val. Partiet har även satsat på att besätta inflytelserika positioner inom partihierarkin med invandrare. Ett exempel på denna strategi som kan ha en viss betydelse för Miljöpartiets attraktionskraft bland svenska muslimer är att Sveriges unga muslimers (SUM) tidigare ordförande Mehmet Kaplan är invald i riksdagen för Miljöpartiet och sitter även i partiets styrelse. Kaplan blev också utnämnd till partiets integrationspolitiske talesperson 2009.

Tanken om att en religiös övertygelse predisponerar människor till en mer konservativ politisk övertygelse kan dock med hänvisning till muslimer i Europa till viss del modifieras. Statsvetaren Jytte Klausen menar att synen på religiösa muslimer som enbart konservativa med en faiblesse för partier på högerkanten är missvisande. Istället finns det tecken på att sympatierna är större för partier i mitten eller till vänster på den ideologiska skalan. Dessutom är det inte ovanligt att det finns en dissonans mellan hur personen väljer att karakterisera sin politiska övertygelse respektive engagemang i ett traditionellt politiskt parti utifrån en traditionell vänster-högerskala. Poängen är att muslimer som är aktiva inom kristdemokratiska partier ofta beskriver sig som ideologiskt tillhörande mitten, och inte högern, som traditionellt sammankopplas med Kristdemokratiska partiers ideologi. Samtidigt är det inte ovanligt att muslimer aktiva i partier som uppfattas som vänsterinriktade (Socialdemokraterna, Miljöpartiet), själva menar att de befinner sig i den politiska mittfåran. Klausen förklarar bristen på koherens genom påståendet att partiideologier inte alltid fungerar för muslimer, och att detta kan förklaras med att de inte har samma uppfattning om betydelsen av partihistorik och partiprogram. Ett problem kan även vara att praktiserande muslimers värden och normer ofta omfattar såväl sociala rättvisekrav som en könskonservativ familjesyn. Det vill säga argument som traditionellt tillhör vänster respektive höger i svensk politik. Ett ytterligare förhållande som har betydelse för den ovan nämnda dissonansen är att allt fler partier, även till vänster, har uttryckt sig skeptiskt till invandring och inte minst negativt till muslimer som grupp.

Det är betydelsefullt att ställa sig frågan om vi som samhälle bejakar vardaglig politisk aktivitet från personer som handlar politiskt i namn av islam? Är det till exempel bra eller dåligt att flera olika organisationer, däribland muslimska, deltog i organiseringen av protesterna mot Davis cup-matchen i tennis mellan Sverige och Israel i Malmö? Notera att 6000 personer av olika anledningar och tillhörande en mängd organisationer deltog i demonstrationen. Är alltså ett sådant deltagande ett tecken på när ett politiskt utanförskap är brutet? Liknande exempel där frågorna inte direkt berör typiska religiösa frågeställningar är frågor som rör till exempel djurrätt och miljö. Hur ska vi handla när religiösa individer eller sammanslutningar driver kollektiva frågor med Gud som argument – något som vanligtvis inte accepteras som ett rationellt argument. En gängse uppfattning är nog att kollektiv inte får styra individer utan människor ska välja vid vuxen ålder. Vilka argument driver egentligen den svenska staten som grund för ett medborgarskap, är det till exempel skillnad på statlig fostran och kollektiv fostran inom olika grupper. Vilka värden åsidosätts och vilka anses vara de riktiga? Vår åsikt är att en öppen diskussion om vilket samhälle vi ska ha i Sverige förutsätter dels ett bra underlag, dels en debatt som också rör vid de grundläggande filosofiska livsfrågorna.

Avslutningsvis kan sägas att islams roll i dagens Sverige redan har rönt uppmärksamhet inför det kommande riksdagsvalet. I de fall där aktivt troende muslimer kommit att kandidera för riksdagsplatser finns det en gemensam nämnare, nämligen anklagelserna om islamism. Så var fallet med Mahmoud Aldebes kandidatur för Centerpartiet och detsamma inträffade gällande Abdirisak Waberis kandidatur för Moderaterna i Göteborg (Svenska Dagbladet 091214). I båda exemplen har andra partikamrater från respektive parti varit mycket snabba att döma ut de muslimska kandidaterna som islamister och anklagat dem för att inte respektera vissa ”svenska värderingar” som jämställdhet och demokrati. I grunden framställs det som att vissa av de muslimska kandidaterna är så väsensskilda att de värderingsmässigt helt enkelt inte passar in bland de etablerade partierna. Anklagelserna om islamism mot politiskt aktiva muslimer är något som också inträffar i övriga Europa, ofta som ett sätt att misstänkliggöra deras politiska aspirationer och deras lojalitet mot de samhällen de verkar i. Ett uppenbart problem med anklagelserna om islamism bland muslimska politiska kandidater är en påtaglig brist på definitioner och troligen också kunskap bland dem som torgför dessa anklagelser. Islamism framstår som ett enda enhetligt fenomen helt i avsaknad av olika inriktningar och tolkningar, när det i själva verket finns en stor spännvidd från islamistisk kvietism till mer radikala varianter. Ett ytterligare drag i det politiska spelet angående islam är den tendens som finns att måla upp en bild av å ena sidan islamism, som framstår som extremt, och å andra sidan det stora flertalet av övriga muslimer, som inte låter religion styra deras vardagliga bestyr. Om staten och de etablerade riksdagspartierna menar allvar med sin önskan om ytterligare integration såväl politiskt som samhälleligt av muslimska grupper i Sverige, för att kunna motverka utanförskap och risken för radikalisering, anmäler sig frågan om denna öppenhet också återspeglas på ett konkret plan? Finns det i det svenska demokratiska systemet utrymme för dem som vill kandidera för ett politiskt parti med hänvisning till sin muslimska tro eller kan vi bara acceptera de som tonar ner sin religiösa övertygelse till att matcha vad som anses vara acceptabelt efter svenska mått?

islamologi.se

Sveriges första muslimska minister?


Ett maktskifte 2010 sysselsätter miljöpartisterna en hel del och partiet funderar mycket på hur de ska fylla alla uppdrag vid ett regimskifte:

– I dag är vi jättenära en situation där vi kommer att regera landet, säger Mehmet Kaplan.

Om siffrorna ser ut som de gör i dag kommer vi att vara tredje största partiet. Det gör att vi behöver folk på många poster. Men vi är inte så många som jobbar med politiken på den nivån. Plus att vi har regeln att vi inte ska ha för många politiska uppdrag, säger han.

Blir du minister om ni vinner?
– Är det så att just det jag jobbar med faller ut i ett pussel, och jag gör ett bra arbete, då finns det inget hinder.

Det egna partiet är mycket tillmötesgående. Man undviker möten som krockar med fredagsbönen och han har inga problem med att hitta tid för sina dagliga bönestunder. I vissa fall är vegetarisk kost huvudalternativet och den som vill ha kött får säga till.

– Det beror på, menar Mehmet Kaplan, att miljöpartiet ständigt ifrågasätter den rådande normen. Vi är inte emot normer, men de bör belysas från olika håll.

Han kan se att många trosfränder inte är så öppna med att de är muslimer. Det händer att man säger att man är vegetarian, bara för att slippa förklara varför man inte äter griskött.

– Det är synd, att människor bär på en dämpad självkänsla. Det här delar vi med judarna, jag har träffat många av dem som berättat hur de varit försiktiga med att berätta om sin bakgrund. För många av oss muslimer är det nytt att leva i ett minoritetssamhälle.

Före politiken var Mehmet Kaplan talesman för Sveriges Muslimska Råd och ordförande för Sveriges Unga Muslimer. Från samfundsledning till politiken, är det okontroversiellt bland muslimer?

– Det finns nog en och annan som tycker att muslimer inte ska hålla på med politik, säger han med ett leende och tillägger: Även en och annan ickemuslim!

Men från de muslimska samfunden har han bara fått stöd.

Mehmet Kaplan, 39 år, är en av få praktiserande muslimer i Sveriges riksdag. Han är nästan född i Sverige, kom hit från Turkiet som ettåring. Mehmet Kaplan valdes in i riksdagen år 2006 och är ledamot i Justitieutskottet samt ersättare i Utrikesutskottet och EU-nämnden. Han är också integrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet de gröna.

Dagen, Mp.se

 

Sagt och gjort i riksdagen (Mehmet Kaplans motioner, interpellationer och frågor för skriftliga svar med länkar till information om hur riksdagen behandlat och besvarat dessa): http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=1119&iid=0116084827614

Published in: on 16 augusti, 2010 at 02:07  Kommentera  
Tags: , , , , ,