Förslag till riksdagsbeslut: Lån utan ränta


Det bor mellan 400 000 och 500 000 muslimer i Sverige idag. Många av dem skulle vilja använda ett banksystem som är förenligt med islam. Men ännu finns inget bankalternativ utan ränta i Sverige, dock finns det ett ökat intresse för islamisk finansiering i Sverige. Denna situation försvårar för muslimer som lever i Sverige att skaffa ett hus eller en bostadsrätt, vilket inte förbättrar den segregation som finns i en del bostadsområden, samt att starta eget företag.

I länder som England och Tyskland finns internationella banker som erbjuder islamisk finansiering till sina kunder, men inte i Sverige. Då islam bland annat förbjuder räntetransaktioner skulle problemet kunna lösas genom att man istället för ränta betalar en avgift till banken. En bank kan då köpa en bostad som sedan hyrs av kunden.

Finansinspektionen har uttalat att det inte finns några direkta hinder i rörelselagstiftningen, men banker får inte äga fastigheter rakt av, dock skulle man till exempel kunna bilda ett bolag som äger fastigheterna. Å andra sidan menar Finansinspektionen att islamisk finansiering skulle kunna skapa problem i fråga om konsumentskyddslagstiftningen och skattelagstiftningen. I det senare exemplet rör det sig om avdragsrätt när vi betalar ränta på lånen, då en lika långtgående avdragsrätt för avgifter för lån inte existerar.

Islamisk finansiering kan öppna möjligheterna för flera av våra invånare i Sverige att finansiera sitt boende eller företagande. Det underlättar skapandet av nya företag och arbetstillfällen samt att skaffa ett eget boende.

Därför bör möjligheten att den berörda lagstiftningen anpassas till att möjliggöra islamisk finansiering i Sverige ses över.

Stockholm den 15 oktober 2010
Amir Adan (M)

Intervju med riksdagsledamoten Abdirizak Waberi

Nyvalda moderata riksdagsmannen Abdirisak Waberi är ordförande för såväl det Islamiska förbundet i Sverige som för Sveriges Islamiska Skolor. Han är gift, har fem barn och bosatt i Angered.

Vilka frågor kommer du att driva som riksdagspolitiker?
– Det är viktigt att bygga broar mellan olika segment av samhället. Alla som bor i Sverige ska känna sig stolta över att leva här, och känna svenskhet, säger Waberi.

Han säger även att Sverige är ett fantastiskt land och att det inte är många andra länder där en första generationens invandrare, vilket han själv är, kan väljas in i parlamentet. I enlighet med partiet nämner han jobben som en annan enskilt viktig fråga. Folk behöver försörja sig och då är arbetsfrågan viktig. För att förbättra utsikterna på arbetsmarknaden är det i sin tur viktigt att satsa och fokusera på utbildningen i landet, anser han.

Att diskussionen kring honom snarare kommit att handla om att han är muslim än politiker tror han har att göra med fördomar.

Självklart finns det personer som inte tycker om att en person som jag får en plats i riksdagen. Det finns de som inte gillar att Sverige tar emot invandrare och flyktingar, säger han.

Du målas av vissa ut som islamist på internet, vad har du att säga om det?
– Det är folk som är kritiska och ifrågasätter mig på samma sätt som Barack Obama blivit ifrågasatt av röster inom Washington Tea Party, där det betonats att han heter Hussein i mellannamn. Jag kan måla mitt ansikte vitt; det skulle ändå inte ändra något, säger han halvt på skämt, halvt på allvar.

Det faktum att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen ser han som olyckligt.

– Men det är ett faktum och nu gäller det att bemöta dem och debattera med dem i sakfrågorna och på så sätt visa att SD har fel.

Jan Hallberg som är gruppledare för Moderaterna i Göteborg säger att Abdirisak Waberi är en hedervärd göteborgare. Hallberg förklarar också att den kritik som riktats mot Waberi är förtal från islamofober.

realtid.se

In med det nya, ut med det gamla

GÖTEBORG. Med tre veckor kvar till valet är det mycket som talar för att göteborgarna kommer att skicka flera nykomlingar till Riksdagen. De nya namnen i årets valrörelse är många. Om ordningen på vallistorna följs kommer de att knipa över hälften av Göteborgs riksdagsplatser – något som också innebär att de tvingar ut några av de befintliga ledamöterna från sin position. GT har kartlagt några av alla de som står på tröskeln till makten.

Två sannolika nykomlingar från Göteborg är Abdirizak Waberi (M) och Jasenko Selimovic (FP).

Abdirizak Waberi är född 1966 i Somalia och är sedan november 2009 ordförande i Islamiska förbundet i Sverige. Inför riksdagsvalet 2010 kandiderar han för moderaterna och står på femte plats på partiets riksdagslista för Göteborg. Waberi är även ordförande i organisationen Sveriges Islamiska skolor och rektor för den muslimska friskolan Römosseskolan i Göteborg.

Viktigaste frågorna: Jobb, företagande, vård, utbildning och fredsarbete i Mellanöstern.

Jasenko Selimović är född 1968 i Bosnien och är regissör och före detta konstnärlig ledare för Stadsteatern i Göteborg samt tidigare chef för Radioteatern. Han utsågs till Årets Götebrogare 1999 och Årets Europé 2006.  I september 2009 meddelade Selimović att han lämnar jobbet som chef för Radioteatern för att ge sig in i politiken. Han nominerades till andra platsen i Folkpartiets riksdagslista för Göteborg.

Viktigaste frågorna: Utbildnings- och kulturfrågor, integrationsfrågor och EU-frågor.

GT.

Bygg en moské baby bygg gärna tre baby

Under Ramadan är fredagsbönen välbesökt och moderaternas kampanjarbetare fick många uppmuntrande kommentarer och trevliga samtal utanför Malmö moské.

Published in: on 29 augusti, 2010 at 12:13  Kommentera  
Tags: , , , , ,

Intervju med riksdagsledamoten Reza Khelili Dylami

– Det är min demokratiska rättighet att vara med på vilket seminarium jag vill. Alla talar om att det behövs mer demokrati i Iran. Då har väl jag rätt att sitta med i vilken konferens jag vill.

Det var när han i somras besökte sina hemtrakter i norra Iran som han fick inbjudan att delta i ett seminarium som anordnades i anslutning till en pr-konferens. Syftet med konferensen – som hade över 1 000 gäster från hela världen – var att förbättra Irans rykte och att dra till sig nya investeringar.

– Jag såg det som en möjlighet för mig att lära mig mer om mina hemtrakter och att träffa nya männi­skor. Det var de lokala företagen som visade upp sig, säger Reza Khelili Dylami.

Det är andra året som Iran anordnar den storslagna konferensen som går under namnet ”Den stora konferensen med utlandsboende iranier”. Under några dagar får de över tusen gästerna lyssna på olika seminarier, höra president Mahmoud Ahmadinejad tala, och besöka den ort de vill i Iran. Det var under ett av de lokala seminarierna som Reza Khelili Dylami närvarade. Enligt organisatörerna är tanken med evenemangen att dra till sig nya investeringar.

– Jag betalade alla mina kostnader själv. Jag har inte tagit emot några pengar från någon. Jag var redan i Rasht i norra Iran när jag fick inbjudan, säger Reza Khelili Dylami.

Han tycker inte att det är märkligt att han som svensk riksdagsledamot besöker ett pr-seminarium för Iran.

– Nej det är min rättighet. Jag tror på att hålla en öppen dialog mellan Iran och Sverige. Jag tänker inte bojkotta Iran. Inte heller Kina eller Saudiarabien, som också har problem med respekten för mänskliga rättigheter. När Mousavi satt vid makten avrättades också många männi­skor. Han är inte ett dugg bättre.

Moderaten Reza Khelili Dylami är en kostymklädd politiker med ett vänligt leende. Han tycker att religionen tillhör det privata, och vill inte blanda in den i några politiska beslut. Han är ingen muslimsk moderat, bara moderat och muslim, säger han.

– Muslimer som behåller sin stränga religiösa syn här i Sverige är jag kritisk mot. Många av oss flyktingar kom hit för att vi behövde skydd. Här i landet handlar det om svensk politik, och att alla har samma skyldighet oavsett vilken religion de har, säger han.

Rezas starka motstånd till att kombinera religion med politik har med hans förflutna att göra. Han föddes år 1967 i norra Iran och när den iranska revolutionen inträffade var han elva år. I de tidiga tonåren började han intressera sig för politik men den drivkraften blev snart farlig och han hamnade fängelse. När han blev frisläppt och flydde först till Pakistan, där han sökte politisk asyl. Så småningom fick han komma till Sverige, och i mars 1987 anlände han till Sandviken. I Sverige startade Reza Khelili Dylami en förening för iranska monarkister. Målet var att återinföra monarki i Iran. Under många år var han ordförande i föreningen, men han blev mer och mer intressad av svensk politik. Så småningom kom han fram till att moderaterna var det svenska parti som skulle passa honom bäst.

– Det var deras sätt att tänka lite friare och arbeta för individens frihet som lockade mig.

Reza Khelili Dylami går nästan aldrig i moskén, förutom när det är begravning. Islam är för honom en privat angelägenhet, och muslimer har ett fritt val för hur de utövar sin religion.

– Min fru väljer själv om hon ska ha slöja eller inte. Hon går i mycket kort kjol sommartid. Min dotter kan själv bestämma om hon vill bli kristen eller muslim, och om hon vill använda slöja eller inte. Vissa muslimer vill ha slöja, men de ska inte tvinga andra att ha det.

När han läser i tidningarna att muslimer är stränga i sin trosutövning tycker han inte att det stämmer. Många iranier har till exempel en ganska fri syn på religionen, vilket gör att vissa muslimer anser att iranierna inte är ”riktiga muslimer”.

– Men de har fel. Man kan ju vara kristen utan att gå i kyrkan. De religiösa reglerna kan man välja att följa, till nittio procent – eller tio procent. Bara för att du är moderat så är du kanske inte aktiv politiskt, eller så är du mycket aktiv. Det är samma sak med islam, det är inget att vara rädd för. Det är fundamentalisterna som är farliga, de som använder islam som ett vapen, säger Reza.

DN, SvD.

 

Sagt och gjort i riksdagen (Reza Khelili Dylamis motioner, interpellationer och frågor för skriftliga svar med länkar till information om hur riksdagen behandlat och besvarat dessa): http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=1119&iid=00296832736219

Published in: on 23 augusti, 2010 at 06:09  Kommentera  
Tags: , , , ,

Muslimer och de svenska riksdagspartierna

Svenska politiska partier som satsar på att attrahera väljargrupper med hänvisning till islam gör ofta detta utifrån tanken att de som definieras som muslimer är praktiserande muslimer. Politisk mobilisering bland muslimer inkluderar följaktligen ett ställningstagande rörande hur grupper av muslimer ska definieras, och vad som är avgörande för politiskt engagemang. Ligger betoningen på det specifikt islamiska eller muslimska borde det religiösa lyftas fram. Dock har det visat sig i ett europeiskt perspektiv att partier och listor som betonar denna inriktning inte varit särskilt framgångsrika i att attrahera presumtiva väljare.

Även om renodlade muslimska partier hittills inte vunnit några större anhängarskaror i Västeuropa bör man inte avfärda framtida möjligheter för politiska uttryck på religiös grund bland muslimer. I Sverige har Mahmoud Aldebe uttryckt tankar om ett svenskt muslimskt parti, men samtidigt har han kandiderat för Centerpartiet. Kandidaturen lades dock ner efter att han beskyllts av andra centerpartister för att vara islamist (Expressen 091007). Det kan även finnas flera andra förklaringar som påverkat de magra framgångarna, exempelvis bristen på organisering, icke-representativitet bland ledarskapet och en för stor personfixering.

Det finns generellt en mycket begränsad akademisk forskning som berör svenska muslimer och deras politiska attityder och syn på svenska riksdagspartier. En utgångspunkt har ofta varit att, ibland i relation till kunskap som ovanstående, beskriva Socialdemokraterna som det parti med mest sympatisörer bland muslimer. En sådan analys grundar sig på antagandet att muslimska väljare anses uppfatta Socialdemokraterna som ett parti som är positivt till olika former av bidragssystem, medan Moderaterna uppfattas som generella motståndare till alltför generösa bidragssystem finansierade av staten. Muslimska väljares attraktion för Socialdemokraterna antas även ha blivit mindre under slutet på 1990-talet som en reaktion på partiets familjepolitik, vilket bland praktiserande muslimer uppfattades som ett tecken på en uppluckring av grundläggande värderingar angående familjens struktur och roll i samhället. Statsvetaren Magnus Hagevis undersökning om muslimska väljare i Västra Götaland och specifikt i områdena Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården visar emellertid att 70 till 75 % av de tillfrågade muslimerna sympatiserade med Socialdemokraterna. Totalt fick det rödgröna blocket 85 till 90 % av rösterna i undersökningen.

Tidigare forskning beskriver också Miljöpartiet som ett attraktivt val av politiskt parti bland svenska muslimer. Miljöpartiets attraktionskraft uppfattas som liggande nära islam när det handlar om civilisationskritik och kritik av den ensidiga fokuseringen på framsteg och monokulturer. En sådan idé utgår från att det inom miljörörelsen finns en öppenhet både på ett biologiskt och ett mångkulturellt plan och att alternativt tänkande välkomnas vilket skapar utrymme för ett djupare samarbete mellan engagerade muslimer och miljörörelsen. På ett mer konkret plan har Miljöpartiet utarbetat en medveten strategi där partiet strävar efter att få nya medlemmar från olika invandrargrupper samt att de nya medlemmarna får möjlighet att stå på valbar plats i lokala och regionala val. Partiet har även satsat på att besätta inflytelserika positioner inom partihierarkin med invandrare. Ett exempel på denna strategi som kan ha en viss betydelse för Miljöpartiets attraktionskraft bland svenska muslimer är att Sveriges unga muslimers (SUM) tidigare ordförande Mehmet Kaplan är invald i riksdagen för Miljöpartiet och sitter även i partiets styrelse. Kaplan blev också utnämnd till partiets integrationspolitiske talesperson 2009.

Tanken om att en religiös övertygelse predisponerar människor till en mer konservativ politisk övertygelse kan dock med hänvisning till muslimer i Europa till viss del modifieras. Statsvetaren Jytte Klausen menar att synen på religiösa muslimer som enbart konservativa med en faiblesse för partier på högerkanten är missvisande. Istället finns det tecken på att sympatierna är större för partier i mitten eller till vänster på den ideologiska skalan. Dessutom är det inte ovanligt att det finns en dissonans mellan hur personen väljer att karakterisera sin politiska övertygelse respektive engagemang i ett traditionellt politiskt parti utifrån en traditionell vänster-högerskala. Poängen är att muslimer som är aktiva inom kristdemokratiska partier ofta beskriver sig som ideologiskt tillhörande mitten, och inte högern, som traditionellt sammankopplas med Kristdemokratiska partiers ideologi. Samtidigt är det inte ovanligt att muslimer aktiva i partier som uppfattas som vänsterinriktade (Socialdemokraterna, Miljöpartiet), själva menar att de befinner sig i den politiska mittfåran. Klausen förklarar bristen på koherens genom påståendet att partiideologier inte alltid fungerar för muslimer, och att detta kan förklaras med att de inte har samma uppfattning om betydelsen av partihistorik och partiprogram. Ett problem kan även vara att praktiserande muslimers värden och normer ofta omfattar såväl sociala rättvisekrav som en könskonservativ familjesyn. Det vill säga argument som traditionellt tillhör vänster respektive höger i svensk politik. Ett ytterligare förhållande som har betydelse för den ovan nämnda dissonansen är att allt fler partier, även till vänster, har uttryckt sig skeptiskt till invandring och inte minst negativt till muslimer som grupp.

Det är betydelsefullt att ställa sig frågan om vi som samhälle bejakar vardaglig politisk aktivitet från personer som handlar politiskt i namn av islam? Är det till exempel bra eller dåligt att flera olika organisationer, däribland muslimska, deltog i organiseringen av protesterna mot Davis cup-matchen i tennis mellan Sverige och Israel i Malmö? Notera att 6000 personer av olika anledningar och tillhörande en mängd organisationer deltog i demonstrationen. Är alltså ett sådant deltagande ett tecken på när ett politiskt utanförskap är brutet? Liknande exempel där frågorna inte direkt berör typiska religiösa frågeställningar är frågor som rör till exempel djurrätt och miljö. Hur ska vi handla när religiösa individer eller sammanslutningar driver kollektiva frågor med Gud som argument – något som vanligtvis inte accepteras som ett rationellt argument. En gängse uppfattning är nog att kollektiv inte får styra individer utan människor ska välja vid vuxen ålder. Vilka argument driver egentligen den svenska staten som grund för ett medborgarskap, är det till exempel skillnad på statlig fostran och kollektiv fostran inom olika grupper. Vilka värden åsidosätts och vilka anses vara de riktiga? Vår åsikt är att en öppen diskussion om vilket samhälle vi ska ha i Sverige förutsätter dels ett bra underlag, dels en debatt som också rör vid de grundläggande filosofiska livsfrågorna.

Avslutningsvis kan sägas att islams roll i dagens Sverige redan har rönt uppmärksamhet inför det kommande riksdagsvalet. I de fall där aktivt troende muslimer kommit att kandidera för riksdagsplatser finns det en gemensam nämnare, nämligen anklagelserna om islamism. Så var fallet med Mahmoud Aldebes kandidatur för Centerpartiet och detsamma inträffade gällande Abdirisak Waberis kandidatur för Moderaterna i Göteborg (Svenska Dagbladet 091214). I båda exemplen har andra partikamrater från respektive parti varit mycket snabba att döma ut de muslimska kandidaterna som islamister och anklagat dem för att inte respektera vissa ”svenska värderingar” som jämställdhet och demokrati. I grunden framställs det som att vissa av de muslimska kandidaterna är så väsensskilda att de värderingsmässigt helt enkelt inte passar in bland de etablerade partierna. Anklagelserna om islamism mot politiskt aktiva muslimer är något som också inträffar i övriga Europa, ofta som ett sätt att misstänkliggöra deras politiska aspirationer och deras lojalitet mot de samhällen de verkar i. Ett uppenbart problem med anklagelserna om islamism bland muslimska politiska kandidater är en påtaglig brist på definitioner och troligen också kunskap bland dem som torgför dessa anklagelser. Islamism framstår som ett enda enhetligt fenomen helt i avsaknad av olika inriktningar och tolkningar, när det i själva verket finns en stor spännvidd från islamistisk kvietism till mer radikala varianter. Ett ytterligare drag i det politiska spelet angående islam är den tendens som finns att måla upp en bild av å ena sidan islamism, som framstår som extremt, och å andra sidan det stora flertalet av övriga muslimer, som inte låter religion styra deras vardagliga bestyr. Om staten och de etablerade riksdagspartierna menar allvar med sin önskan om ytterligare integration såväl politiskt som samhälleligt av muslimska grupper i Sverige, för att kunna motverka utanförskap och risken för radikalisering, anmäler sig frågan om denna öppenhet också återspeglas på ett konkret plan? Finns det i det svenska demokratiska systemet utrymme för dem som vill kandidera för ett politiskt parti med hänvisning till sin muslimska tro eller kan vi bara acceptera de som tonar ner sin religiösa övertygelse till att matcha vad som anses vara acceptabelt efter svenska mått?

islamologi.se