Islamiskt aktivitetscenter ska motverka brott

Den 8 mars gav Botkyrka kommun bygglov till Islamiska Stiftelsen i Sverige, som i över 20 år har arbetat för att skapa ett allaktivitetshus i norra Botkyrka. Stiftelsen leds av Albybon Hamza Bal, som också är socialdemokratisk skolpolitiker.

Det finns flera moskéer i området, men inga lokaler där vi kan ha barn- och ungdomsverksamhet. Det finns stora problem med kriminalitet, narkotika och arbetslöset. Vi måste bidra och jobba med våra egna ungdomar, säger han.

Allaktivitetshuset kommer att rymma en bönelokal på 400 kvadratmeter, resten av de 2 800 kvadratmeterna blir klassrum, hobbyrum, bibliotek, kontor, matsal, datarum, sällskapsrum med mera. Verksamheten ska vara öppen för alla i området, berättar Hamza Bal.

Allaktivitetshuset i Alby blir betydligt större än den moské som planeras i Skärholmen.

Pengarna till bygget har beviljats av en rik muslim i Arabemiraten. Men gåvan är inte förknippad inte med några krav. Islamiska kulturcenterunionen som vi tillhör är en välkänd organisation som är helt emot fanatiska och extrema grupper, berättar Hamza Bal.

sodrasidan.se

Annonser

Muslimsk kulturförening bygger ut

Kulturföreningen Salsabil utökar sin verksamhet på Scheelegatan i industriområdet Emilstorp (Rosengård, Malmö). Stadsbyggnadsnämnden godkänner ombyggnad och utökning av föreningens lokaler i en tidigare industrilokal. Utbyggnaden ska betalas av fastighetsägaren Abdos.

En granne har protesterat mot utökningen, eftersom han menar att parkeringsplatserna inte kommer att räcka till i samband med fredagsbönen. Kritiken avfärdas av kommunens experter, som anser att trafiksituationen inte påverkas nämnvärt. Den sunnimuslimska kulturföreningen är också aktiv i bygget av ett nytt stort aktivitetscenter vid Danska vägen i Håkanstorp.

sydsvenskan.se

SD: Från nazism till sionism

Krig, ockupation, blockad, piratdåd och illegala bosättningar. Israels förbrytelser möts av växande kritik från omvärlden. Allt mer isolerat söker Israel nya vänner. Med islamofobin som gemensam nämnare står israeliska regeringen och bosättare sida vid sida med Europas extremhöger.

Heinz-Christian Strache, Filip Dewinter och Kent Ekeroth i det ockuperade Palestina

I december 2010 var flera högerextrema, islamofoba partier inbjudna till Israel. De träffade bosättare, ministrar och israeliska armén vid gränsen till Gaza. I denna grupp ingick bland andra:

  • Filip Dewinter, Vlaams Belang, Belgien Grundat 1978. I det senaste parlamentsvalet i Belgien 2009 fick partiet drygt 7,6 procent. I Flandern har partiet ett femtonprocentigt stöd. I början av 1990-talet fanns öppet nazistiska anspelningar i partiets propaganda, men dessa är nu bortrensade.
  • Heinz-Christian Strache, Österrikes Frihetsparti Grundat 1956. Gick åt höger när Jörg Haider tog över partiledarskapet 1986. Satt i regeringen 1999-2002 men tappade stöd och splittrades. Under Straches ledning har FPÖ ökat kritiken av invandring och Islam och är på uppgång. Fick i valet 2008 17,5 procent.
  • Kent Ekeroth, Sverigedemokraterna Grundat 1988. Fick 5,7 procent i valet 2010. Har under Jimmie Åkessons ledning strävat efter att bli ett rumsrent parti. Muslimerna utpekas som den största fienden.
  • René Stadtkewitz, Friheten, Tyskland Grundat i oktober 2010 av Stadtkewitz, efter att han uteslutits ur kristdemokratiska CDU. Det skedde efter att han uttalat sympati för en bok av tyske centralbankens tidigare styrelseledamot Thilo Sarrazin om att muslimerna håller på att ta över Tyskland. Stadtkewitz sitter på ett CDU-mandat i Berlins delstatsparlament.
  • Geert Wilders, Frihetspartiet, Nederländerna Grundat 2006. Wilders deltog inte i högerextremisternas gruppresa men är en flitig Israelbesökare. ”Jag hatar inte muslimer, jag hatar Islam”, förklarade Wilders. Partiet fick 15 procent i parlamentetsvalet 2010 och är stödparti åt landets högerregering.

..De är parlamentariker från sex europeiska länder. Det som förenar dem är att de representerar högerextrema partier som ser Islam och muslimerna som det stora hotet för framtiden. Platsen är den israeliska bosättarkommunen Shomron i norra Västbanken. Borgmästaren Gershon Mesika, vice borgmästaren David Haivri och rabbinen Elizer Melamed är några av dem som tar emot i kommunhuset. Det bjuds på mat och tal hålls av gäster och värdar.
”Vi vill se med egna ögon vad som händer här. Jag tror inte på europeisk media”, säger Filip Dewinter, frontfigur för flamländska Vlaams belang. Han intervjuas av israeliska Arutz Sheva, Kanal sju, som bevakar det uppseendeväckande besöket. Dewinter får medhåll av Heinz-Christian Strache, ledare för Österrikes frihetsparti (FPÖ). Han kritiserar ”vänstervridna mediers” uppfattning att det skulle vara frågan om en ockupation och säger: ”Alla borde åka hit och se att detta är ett land för det judiska folket.”

Dewinter och Strache tillhör de mest inflytelserika i gruppen i Shomron. Tillsammans med bland andra Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth guidas de runt i några av de 34 bosättningar som ingår i bosättarkommunen. Här finns fina villaområden med gröna omgivningar och lekparker för barnen. Här finns industriparken Barkan med 6.000 anställda. Allt byggt på ockuperad mark, i strid med FN-resolutioner och internationell rätt. Men det är som sagt inte för att stödja det palestinska folket och dess rättmätiga befrielsekamp som högerextremisterna besöker Västbanken. Tvärtom.
”Jag menar att det är legala bosättningar. Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”, förklarar Kent Ekeroth i en intervju för tyska proisraeliska PI-news.

Filip Dewinter är inte lika kategorisk, men pekar på fakta på marken: ”Man kan inte ignorera det faktum att här lever 300.000 judar, och deras bostäder är permanenta”, säger han. Bosättningarna i Judéen och Samarien, vilket är Israels namn på Västbanken, kan enligt Dewinter rättfärdigas av inte bara religiösa skäl utan kanske än mer av politiska och militära.

”Jag menar att bergen i Samarien är det bästa försvaret mot en invasion av Israel från Jordanien, Irak, Iran etc”, säger han. Att det stora hotet kommer från Islam och muslimerna är ett synsätt som alla de gästande högerextremisterna delar med sina israeliska värdar.

”Europeiska länder måste förstå att utan staten Israel finns det ingen som kan hindra den muslimska vågen från att bryta ned Europa, och utan Judéen och Samarien kan Israel inte existera”, förklarar bosättarborgmästaren Gershon Mesika.

Hur representativt är dessa israelers välkomnande av högerextremisterna? Är det bara en grupp fanatiker som förenat sig med likasinnade från Europa? För det första har bosättarrörelsen alltid utgjort en slags frontsoldater i koloniseringen av Palestina, och så är det fortfarande. Det pågår en ständig expansion av bosättningarna i Jerusalem och på Västbanken. Denna utbyggnad är inte ett påhitt av enskilda fanatiker utan officiell israelisk politik. Med syfte att permanent annektera Västbanken. För det andra var det inte bara bosättare som den europeiska delegationen mötte. Bland de representanter för det officiella Israel som tog emot deltagarna fanns Ayoub Kara, vice minister i Benjamin Netanyahus regering, och ledamöter i det israeliska parlamentet Knesset. Samtidigt som de europeiska parlamentarikerna välkomnades av israelerna fanns en annan inflytelserik högerextremist i landet. Geert Wilders, ledare för nederländska Frihetspartiet och en ivrig förespråkare av förbud mot moskéer i hemlandet, var inbjuden för att tala på ett möte i Tel Aviv. Wilders deklarerade en bland åhörarna uppskattad ståndpunkt: ”Det är inte Israels uppgift att tillhandahålla en palestinsk stat. Det finns redan en sådan och det är Jordanien. Det är den enda palestinska stat som någonsin kommer att finnas.”

Den nederländska politikern förklarade att lösningen på konflikten helt enkelt är att palestinierna flyttar till Jordanien, och han uppmanade Israel att bygga nya bosättningar på Västbanken. Wilders träffade också Israel utrikesminister Avidgor Lieberman. De hade, enligt den förstnämnde, ett ”långt och bra” samtal i ”vänskaplig atmosfär”. Några dagar efter resan uttryckte han följande i en intervju för nyhetsbyrån Reuters: ”Vår kultur grundas på kristendom, judendom och humanism, och [israelerna] utkämpar vår strid… Om Jerusalem faller står Amsterdam och New York på tur.”

Kanal sju, som beskrivs som bosättarnas egen nyhetsbyrå, rapporterade entusiastiskt om Israels nya vänner: ”65 år efter segern över Tredje riket gjorde på måndagen en delegation av europeiska högerextrema politiker en rundtur i Samarien, till stöd för judar som lever där, vilka ses som ett brohuvud i kampen mot en gemensam fiende – islamisk jihadism och expansionism.”

Nyhetsbyrån påpekar att detta är Europas ”nya höger”, som försvarar Israel och fördömer antisemitism. Bland dessa finns, rapporterar Kanal sju förhoppningsfullt, de som i framtiden kan komma att leda sina länder.

I början av 1990-talet marscherade Sverigedemokrater sida vid sida med vit-maktaktivister som skrek antisemitiska slagord. Idag är Sverigedemokraterna Israels och judarnas bästa vänner. I alla fall enligt SD:s riksdagsman Kent Ekeroth. Kent Ekeroth är själv jude, men inte troende. Hans mamma är polsk judinna och kom till Sverige under 1960-talet. Att stödja Israel har alltid varit självklart för Kent Ekeroth. Som ung besökte han också landet tillsammans med sin mamma. Lika självklart som Kent Ekeroths oreserverade stöd till Israel är hans hat mot muslimer och Islam. Ekeroths blogg svämmar fullkomligt över av inlägg mot moskébyggen, ”infiltrerande” muslimer och mångkulturalism. Ekeroths enkla motto är: ”Stoppa islamiseringen”. Det går inte att misstolka hans agenda. I Ekeroths islamofobi finns kopplingen till hans vurm för Israel; Israel är landet som i Mellanöstern slåss mot muslimerna.

Sverigedemokraternas flört med judar är relativt ny. Partiet har rötter i organisationen Bevara Sverige Svenskt, och när Sverigedemokraterna bildades 1988 anslöt sig nazister till partiet. Redan vid den här tiden hade ”juden” i många fall bytts mot ”svartskallen” i retoriken. Men antisemitismen var fortfarande påtaglig. Det är först tio år senare som Sverigedemokraterna börjar rensa ut uttalade nazister i en strävan att framstå som ett rumsrent parti. Vid samma tid börjar företrädare för SD förneka kopplingarna till rasism och nazism, med motiveringen att Sverigedemokraterna ”bara är ett nationalistiskt parti”. Trots slipad retorik och sobra kostymer har Sverigedemokraterna inte lyckats frigöra sig helt från sitt förflutna. Så sent som 2004 tog partiet emot pengar från den belgiske mångmiljonären Bernard Mengal inför valet till Europaparlamentet. Mengal är inte bara känd för sitt hat mot svarta och sin vurm för ”den nordiska rasen”, utan också för sin antisemitism. Därefter har Sverigedemokrater avslöjats som förnekare av Förintelsen, och flera i partiledningen stämde gladeligen in i nazistiska kamplåtar under en konferensresa förra året. Men sådana händelser betraktas trots allt som klavertramp som ska tystas ned. Sverigedemokraterna är medvetna om att partiet, åtminstone inte inom en överskådlig framtid, kommer att bli en reell kraft i politiken om de sammankopplas med våld, judehat och Hitlerhälsningar. Antisemitismen är helt enkelt inte gångbar. Detta beror inte minst på att erfarenheterna från andra världskriget fortfarande är levande. Flera europeiska länder tvingades i alla fall delvis göra upp med sin bruna historia, och det sätter spår än idag. Men när folks missnöje inte får riktas mot de som verkligen har makt och pengar, eftersom de tillhör det svenska folk som SD framställer som en enhet, så krävs det att någon tar judarnas plats som syndabockar. Vilka detta är i vårt samhälle är allt för uppenbart.

Sverigedemokraternas omsvängning från antisemitism till islamofobi har fått gensvar i Israel. 2007 förärades Ted Ekeroth, tvillingbror till Kent Ekeroth och en lika god muslimhatare och Israelvän som sin bror, med Herzl Award, till minne av sionismens grundare. Partiets senaste samarbete med bosättare visar att den till synes oheliga alliansen är mer än en dagslända.

*Antalet israeliska bosättare i ockuperade områden har mer än fyrdubblats sedan den så kallade fredsprocessen inleddes på 1990-talet. 2008 fanns, enligt Israels statistiska centralbyrå, över 478.000 bosättare. Antalet har därefter har ökat. Befolkningsökningen i bosättningarna uppskattas vara tre gånger så hög som i övriga Israel.

proletaren.se

 

Boktips: Tage Lindbom

Ljus i mörkret (2004)
Möte med Koranen (2003)

Tage Leonard Lindbom, född 1909 i Malmö, död 2001, fil.dr, författare, muslimsk mystiker och företrädare för philosophia perennis. Han har kallats ”the grand old man” av svensk konservatism.

Tage Lindbom studerade vid Uppsala universitet där han tog fil.kand. 1931, och doktorerade vid Stockholms högskola 1938 med en avhandling om den svenska fackföreningsrörelsens uppkomst och tidigaste historia. Samma år utsågs han till chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Lindbom genomgick under den senare delen av sitt chefsskap för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek en personlig väckelse, som fick honom att bli djupt religiös och starkt konservativ. Han konverterade till islam, blev sufier och invigdes i Shadhiliyya-orden. Genom sitt möte med den schweiziske sufimästaren Frithjof Schuon (Isa Nur al-din) kom han i personlig kontakt med företrädare för den traditionella skolan, däribland Martin Lings, Titus Burckhardt och Seyyed Hossein Nasr. Lindbom utgav en rad böcker med traditionella och konservativa teman, ofta på bokförlaget Norma i Borås. Han publicerade sig även i tidskrifter utgivna inom den moderata sfären och i Samtidsmagasinet Salt. Lindbom levde i slutet av sitt liv alltmer tillbakadraget och ägnade sig åt andlig undervisning. Han lämnade efter sig ett antal lärjungar som för hans arv vidare. I boken I Frithjof Schuons fotspår som publicerades efter hans död presenterar han grunddragen i philosophia perennis (den tidlösa filosofin) och detta verk kan ses som en hyllning till hans andliga mästare, Frithjof Schuon. Till denna bok har Ashk Dahlén skrivit ett fylligt förord om Lindboms idéhistoriska utveckling och om philosophia perennis. Lindboms essäer om islamisk andlighet, Möte med Koranen, gavs ut i Svenska islamiska akademiens tidskrift Minaret år 2003.

radioislam.org

Published in: on 9 mars, 2011 at 03:10  Kommentera  
Tags: , , , , ,

Svenska kyrkan anställer imam

Othman Al-Tawalbeh är imam och har anställts av Sofia församling i Stockholm. Han ska delta i Fryshuskyrkans mångfaldsarbete.
– Att jag som är imam anställs av församlingen är positivt och speglar en öppenhet och vilja att människor av olika religion samarbetar i praktiken, säger Othman Al-Tawalbeh.

Othman Al-Tawalbeh har en om­­fattande utbildning som grund: sju års universitetsstudier till im­am i hemlandet Jordanien och en svensk högskoleexamen i freds- och konfliktforskning. Nu gör han paus i sina studier till magisterexamen i mänskliga rättigheter. Han kommer närmast från jobb vid studieförbundet Ibn Rushd och har tidigare varit integrationshandläggare i hemstaden Helsingborg. Vid sidan om jobbet predikar han regelbundet i flera moskéer i Skåne.

Fryshuskyrkan finns i Fryshuset, ett stort aktivitets­centrum för unga som ligger inom Sofia församlings gränser. Othman Al-Tawalbeh ser fram emot arbetet i Fryshuskyrkan.
– Genom Sofia församling och Fryshuset får jag möjlighet att förverkliga mina idéer och drömmar, säger han. Jag vill föra dialog om hur vi kan leva i fredlig samlevnad utan hat och hot, och se på varandra som medmänniskor, oavsett religion och andra skillnader.

Han hänvisar till Svenska kyrkans långa tradition av dialog, ”tillbaka till Nathan Söderblom”. I Fryshuskyrkan kommer Othman Al-Tawalbeh att starta samtalsgrupper, både för unga med muslimsk bakgrund och för and­ra. Det kommer också att hållas träffar i religionsdialog.

Du blir anställd av en kristen församling, hur ser du på det?
– Jag ser inga problem. Svenska kyrkan är en institution och fungerar som vilken arbetsgivare som helst.

Tror du att det medför några begränsningar för dig som muslim?
– Nej, vi har pratat om det. Mina arbetsuppgifter är tydliga och jag har fullt ansvar och frihet, i samarbete med Fryshuskyrkan och församlingen.

Maria Kjellsdotter Rydinger är präst i Sofia församling med placering i Fryshuskyrkan. Hon kom med idén att församlingen skulle anställa en imam. Enligt Maria Kjellsdotter Rydinger finns det en önskan och en öppenhet hos dem som jobbar i Fryshuset att en im­am finns där.
– Det är en multikulturell plats, därför är det ingen självklarhet att bara kyrkan finns där.

Varför ska just kyrkan anställa en imam?
– Kyrkan måste sträcka ut en hand och hjälpa goda krafter, och hjälpa unga hitta sig själva så att de inte hamnar i extremism. Sven­­ska kyrkan har fortfarande makt och pengar att göra det här, säger Maria Kjellsdotter Ryding­er.

Men hon understryker att församlingen också vinner på det: kyrkan och kristna kan inte växa förrän man förstår människor av annan religion och har kunskap om islam.

Hans Ulfvebrand, kyrkoherde i Sofia församling, understryker att anställningen av en imam inte är något hugskott, utan följden av ett mångårigt engagemang.
– Genom Fryshuset finns hela världen i Sofia församling varje dag, säger han. Vi vill arbeta där för mångfald, demokrati och fredlig samlevnad, och därför har detta vuxit fram organiskt.

Stockholms stift står bakom Fryshuskyrkan, och Hans Ulfve­brand har talat med biskop Eva Brunne om anställningen av en imam. Fryshuskyrkan stöds ock­så ekonomiskt av åtta andra församlingar. Men anställningen av imamen har Sofia församling beslutat om själv, och bekostar också på egen hand.
– Jag är stolt över mitt kyrkoråd, att man har förtroende för att pröva nya vägar, säger Hans Ulfvebrand. Det är viktigt för ett lutherskt samfund att vara en aktör i samhället. Vi har resurser, och då är det vår plikt som ett stort kristet samfund att motverka fördomar om religioner.

kyrkanstidning.com

Skärholmens moské

Efter fem år av förberedelser lägger nu Islamiska kulturföreningen fram ett färdigt planförslag för den nya moskén i Skärholmen.
– Det är den första moskén i Europa som byggs för alla i området, säger Fikret Tümtürk, föreningsordförande.

Med sina dubbla blå minareter, 32 meter över marken, och med sitt läge alldeles vid infarten till busstorget tar den nya moskén plats som Skärholmens nya landmärke. En slags port till området för den som kommer med bil.
– Den kommer att dra till sig besökare från hela Skandianavien. Ingen annan moské i Norden har dubbla minareter. Det blir fint, och bra reklam för Skärholmens centrum, säger Syed Mansur i Skärholmens islamiska kulturförening. Totalytan på 1 500 kvadratmeter, fördelat på tre plan, gör den betydligt större än moskén i Fittja. Som mest kommer 1 700 personer kunna be där samtidigt.

Men det verkligt unika med Skärholmens nya moské är inte storleken eller utseendet, utan den funktion som den är tänkt att ha i lokalsamhället. ”Ett levande allaktivtetshus för alla åldrar” heter det i kommunens planbeskrivning.
– I mitt huvud är den ett integrationsprojekt, en byggnad som gör hela samhället en tjänst. Alla medborgare ska kunna komma dit, ungdomar och pensionärer. Det blir den samlingspunkt som Skärholmen har saknat, säger Fikret Tümtürk, ordförande i Islamiska kulturföreningen.

Den halva av byggnaden som inte är bönelokal kommer att vara utrustad med café, gym och möteslokaler.
– Föreningar som behöver någonstans att ha möte eller att ha sitt kontor kan låna lokaler till självkostnadspris, säger Fikret Tümürk.

För honom är detta en gammal dröm, en idé som han började driva gentemot politikerna redan i mitten på 1990-talet.
– Jag kämpade då för att man skulle skapa ett allaktivitetshus i den gamla biografen Vågen, där alla nationaliteter skulle kunna mötas. Men det var ingen som nappade, berättar Fikret.

Att idén nu är på väg att förverkligas gör honom märkbart glad.
– Jag tror att folk känner sig tryggare i området om man lär känna varandra bättre. Det kan bidra till ett bättre rykte för stadsdelen.

Syed Mansur i kulturföreningen betonar att besökarna inte bara kommer till Skärholmen för att be.
– Det kommer att bli ett lyft för köpmännen också, menar han.

Hur finansieras moskén?
– I första hand ska vi samla in pengarna inom Sverige, men kanske även från andra länder i Europa. Vi har ännu inte räknat ut exakt vad det kommer att kosta, men det blir någonstans mellan 50 och 100 miljoner, säger Fikret Tümtürk.

sodrasidan.se

Vänsterpartiet: Stöd Gazas folk!

Vänsterpartiet i Stockholms stad anser att Stockholms stad ska se över sina verksamheter så att inga av de råvaror eller produkter som används har producerats på ockuperad palestinsk mark. Vänsterpartiet föreslår i en motion till kommunfullmäktige att Stockholms stad gör en inventering av material som skulle kunna skänkas till den humanitära hjälpkonvojen Ship to Gaza under deras nästa seglats.


Ann-Margarethe Livh, (V) gruppledare:

Den folkrättsvidriga ockupationen och blockaden av Gazaremsan orsakar ett oerhört lidande och har kritiserats upprepade gånger av världssamfundet. Men ockupationen fortgår, och nöden och lidandet med den. Vänsterpartiet i Stockholms stad anser att Stockholms stad ska se över sina verksamheter så att inga av de råvaror eller produkter som används har producerats på ockuperad mark. Vi föreslår i en motion till kommunfullmäktige att Stockholms stad gör en inventering av material som skulle kunna skänkas till den humanitära hjälpkonvojen Ship to Gaza under deras nästa seglats.

Kommuner bör inte bedriva utrikespolitik, men kan självklart bidra till humanitära insatser. På grund av den oerhörda nöden i det ockuperade Gaza tvingas palestinier arbeta åt sina ockupanter, och till de undermåliga villkor som rättslösa arbetare drabbas av världen över.

Ifrågasättandet av den olagliga ockupationen och blockaden är i sig ingen kontroversiell fråga, världssamfundet är enigt i sitt fördömande. Men på marken i Gaza kvarstår nöden. Det minsta vi kan göra är att inte stödja ockupationen ekonomiskt genom att köpa deras varor. På samma sätt som bojkotten av apelsiner från Sydafrika ska avokados från ockuperad mark symbolisera motståndet, inte vara ett indirekt stöd till förtrycket.

stockholmsvanstern.se

Centern under riksdagsspärren

Centerpartiet hamnar under riksdagsspärren i DN/Synnovates februarimätning. Med 3,6 procents stöd är det den lägsta noteringen under Maud Olofssons tid som partiledare. Dagens Nyheter skriver att mätningen är dyster läsning för Centerns del. Partiet kom nyligen med en självkritisk valanalys, som bland annat pekade på att partiet uppfattas som otydligt och därför oftare måste kliva ut ur alliansens skugga. Det är ett arbete som verkar brådska. I februarimätningen har C den lägsta noteringen av alla riksdagspartier. Partiet får 3,6 procent av rösterna, vilket är ett tapp med 1,1 procentenhet sedan i januari..

svt.se

Published in: on 27 februari, 2011 at 11:07  Kommentera  
Tags: , , ,

Böneutropsintifada

Precis som kyrkornas klockor ringer måste moskéers minareter få ropa. Annars blir religionsfriheten i Sverige en chimär.

Cecilia Wigström, riksdagsledamot (FP)

Lauren Booth intervjuar Tariq Ramadan