Stockholm får 6 nya moskéer

Stockholms muslimer är trångbodda. I länet finns bara två moskéer men nu planeras sex nya.

– Många vill gärna be i en riktig moské. Det är därför det kommer mycket folk, det är mer än 2000 människor och det är jätte trång. Folk ber till och med i korridorer och konferenssalar varje vecka. Det här är en stor säkerhetsrisk också, brandsäkerhet och sådant. Om det finns andra moskéer är det lättare för oss att undvika alla problem som kan uppstå på grund av att det kommer mycket folk, säger Mahmoud Khalfi.

Den här moskén och en moské i Fittja i Botkyrka är de två moskéer i länet som är byggda för sitt ändamål. Men sex till planeras nu i länet. I Stockholm är det Skärholmen, Rinkeby och Tensta som är på tal. Och så planeras moskéer i Haninge, Botkyrka o Nacka. De här sex är de som kommit lite längre än idéstadiet. För några har detaljplan beviljats och för några är bygglov på gång eller har just beviljats. Men det finns många andra lokaler som används som moskéer i dag. Källar- kontorslokaler, som på utsidan inte skvallrar om innehållet. Men det är mycket bättre med en sådan här riktig moské tycker Iptisam Jama, som bor i Rågsved men som brukar besöka den här moskén vid Medborgarplatsen. 

– I en sådan här moské träffar man ju folk från olika länder. Man umgås och man pratar och det är mer öppet och trevligt för alla. I en källarmoské är det lite trängre och det är oftast folk från samma länder där, säger Iptisam Jama.

Det blir inte samma mötesplats?

– Nej, det blir inte samma möte. Det blir mer att man kommer dit och ber och sedan kanske man går hem.

Mahmoud Khalfi säger att det är viktigt med en byggnad som är en riktig moské. För att muslimer i länet som hänvisas till små lokaler som inte är ändamålsenliga kan känna sig utanför i det svenska samhället. 

– Man känner sig utanför samhället i källarlokaler, bortglömd. Men moskén hjälper muslimer att integreras i samhället, att vara en riktig och aktiv del i det svenska samhället, säger Mahmoud Khalfi.

Två ändamålsenligt byggda moskéer finns nu i Stockholms län. En vid Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm och en i Fittja i Botkyrka kommun. Tre nya moskéer planeras i Stockholm stad; i Skärholmen, Rinkeby och Tensta. Beslut om moskéerna i Skärholmen och Rinkeby kommer toligen tas av stadsbyggnadsnämnden 2012. Moskén i Tensta har en markanvisning men ärendet är vilande och planarbetet i stadsbyggnadsnämnden har ännu inte påbörjats. Det beror bland annat på frågetecken kring finansieringen. I Fisksätra i Nacka planeras ett såkallat ”Guds hus”. Till det ska en moské byggas. Den ska vara sammankopplad, genom en ingladsad gång, till en kyrka som ska vara anpassad både för protestanter och katoliker. Kyrkan finns redan, men ska byggas om efter de nya behoven, med start i sommar. När moskébygget ska påbörjas är ännu inte klart. I Brandbergen i Haninge planeras ett kulturcentrum som i första hand riktar sig till muslimer, där finns en detaljplan för moskébyggnaden och ett tillhörande torn. I Eriksberg i Botkyrka beviljades nu i vår bygglov för ett såkallat allaktivitetshus för muslimer. Det ska bland annat innehålla en bönesal. Det finns ett flertal andra församlingar som har visat intresse för att bygga en moské, främst i Järvaområdet i Stockholm. Men i dagsläget är ingen av dessa i startgroparna utan de är fortfarande i diskussionsstadiet.

sverigesradio.se

Annonser

Vi måste bekämpa hatet ihop

Allt för många människor har fördomar som utgör ett hot mot det öppna samhället. Vi vill nu gemensamt markera mot antisemitismen och islamofobin, skriver judiska och muslimska företrädare tillsammans med integrationsminister Erik Ullenhag.

Människor i Sverige som tydligt visar med sin klädsel, eller på annat sätt identifieras som muslimer eller judar, får räkna med att bli trakasserade. Det är slutsatsen vi tyvärr måste dra av de samtal vi har haft om antisemitism och islamofobi. Kvinnor som bär slöja får höra att de inte hör hemma i Sverige eller attackeras handgripligen. Journalisten Niklas Orrenius har i Sydsvenska dagbladet beskrivit hur muslimska kvinnor som visar sin religiösa tillhörighet misstänkliggörs, trakasseras och misshandlas. I Malmö har rabbinen Shneur Kesselman otaliga gånger mötts av spottloskor och glåpord. Allt fler judar väljer att inte bära synliga Davidstjärnor eller annat som visar deras judiska tillhörighet. Det handlar inte om enstaka incidenter, utan om en utbredd vardagsrasism. De flesta människor i Sverige har toleranta attityder. Samtidigt finns det för många människor som har fördomar mot dem som på något sätt avviker, fördomar som utgör ett hot mot det öppna samhället som vi eftersträvar. I en färsk undersökning av gymnasieungdomars attityder, utförd av Forum för levande historia, visade det sig att negativa attityder mot judar och muslimer existerar i hög grad också i dag. Det finns även en betydande andel ungdomar som har starkt negativa attityder mot romer. En annan undersökning, Integrationsbarometern, visade också för några år sedan bland annat ökade negativa attityder mot judar och muslimer. I Malmö blev antisemitismen tydligt manifesterad i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel och Israels militära operation på Gazaremsan för omkring två år sedan. Kritik mot Israels politik övergick i förföljelser av judar och svenska judar ställdes kollektivt ansvariga för vad Israels regering gör. På samma sätt kan många muslimer vittna om hårdnande attityder efter att Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds i centrala Stockholm. Misstänkliggörande mot muslimer märks på gator och torg. Men också hela vägen in i Sveriges riksdag, där Sverigedemokrater kommenterade med ”Vad var det jag sa” och ”vi ska inte skuldbelägga en hel grupp. Varför inte?” Muslimer som grupp pekades ut som galna terrorister.

Vi får inte blunda för att en del av de hårda attityderna hänger ihop med olika konflikter i världen. Men det är lika orimligt att ställa svenska judar till svars för Israels politik som att ställa svenska muslimer till svars för vad en självbombare gör eller vad som händer i Iran. Vi måste förmå oss att skilja på dessa saker. Antisemitism och islamofobi drabbar generellt och får inte tillåtas och ännu mindre ursäktas med hänvisningar till andra företeelser. Det som händer är inget som är isolerat till Sverige. I hela Europa går populistiska och främlingsfientliga partier framåt. Att peka ut muslimer, judar eller romer som ansvariga för alla tänkbara samhällsproblem har blivit vardagsmat i flera länder i vår närhet. Det måste förhindras att man i Sverige slår in på den vägen. När en grupp pekats ut står nästa på tur. Och självklart finns det ett samband mellan vad som sägs i riksdagens talarstol och det som händer på Malmös gator. Accepterar vi att muslimer och judar beskrivs som problem blir förstås konsekvensen att en del människor går från ord till handling. Regeringen har de senaste månaderna haft samtal med företrädare för muslimska och judiska organisationer, ledare för olika institut, och forskare i ämnet. Vi har haft en öppen diskussion om islamofobi och antisemitism, och om vad regeringen bör göra. Regeringens avsikt är att förstärka arbetet mot all främlingsfientlighet och intolerans. Därför har regeringen givit i uppdrag till Forum för levande historia att kartlägga förekomsten av antisemitiska och islamofoba attityder, samt anledningar till dessa. Antisemitismen och islamofobin har gemensamma karaktärsdrag genom att detta hat hämtar sin näring ur konspirationsteorier om judiskt respektive muslimskt världsherravälde. Alla goda krafter har därför ett ansvar för att gemensamt bekämpa dessa hatets ideologier.

Vi som undertecknar detta tillsammans med integrationsministern är muslimer och judar, företrädare för organisationer, forskare och debattörer av judisk och muslimskt härkomst. Var och en av oss som skriver under upplever ett starkt behov att markera allvaret i situationen. Så vitt vi vet har ingen motsvarande gemensam artikel skrivits i Sverige tidigare. Vi alla är oavsett våra olikheter överens om att tolerans och öppenhet inte är förhandlingsbara. Vi tänker stå enade mot intoleransen i kampen mot hat och fördomar.

Erik Ullenhag
integrationsminister

Bejzat Becirov
Islamic Center i Malmö

Helena Benaouda
ordförande för Sveriges Muslimska Råd

Lena Posner-Körösi
ordförande för Judiska Centralrådet

Ingrid Lomfors
docent i historia

Lars Dencik
professor i socialpsykologi

Mohammad Fazlhashemi
professor i idéhistoria

regeringen.se

Kyrka blir moské

När Pingstkyrkan och Andreaskyrkan i Flen för ett halvår sedan slog sig samman och bildade Centrumkyrkan blev det en kyrkolokal över. Det problemet är nu löst, berättar Sveriges Radio Sörmland. Gamla Pingstkyrkan blir moské och samlingsplats för ett tusental personer sedan al-Houda Muslimska Center i Flen skrivit på kontrakt om att ta över lokalen.

– I nästan 20 år har vi trängts i en källare och det kommer fler medlemmar varje månad. Vi var tvungna att köpa en större lokal, säger Skender Zekic, ordförande för Romska-Svenska föreningen som tillsammans med Bosniska föreningen samarbetar med Alhouda Muslimska Center.

ekuriren.se, TT

Jämtins förslag får stöd av Kielan

I samband med årets förstamajfirande föreslog Carin Jämtin att den nuvarande lagen om allmänna helgdagar ses över i en särskild utredning så att exempelvis även den muslimska högtiden Eid al-fitr kan inkluderas.

Ordföranden i Svensk islamisk samling Abd al Haqq Kielan jublar över förslaget från Carin Jämtin.

– Det skulle vara en oerhörd landvinning för oss, säger han och påpekar samtidigt att den viktigaste muslimska högtiden att få en röd dag på är offerhögtiden, avslutningen av pilgrimsfärden till Mecka som egentligen är en större högtid än avslutningen av ramadan. Men det är också de enda två högtiderna som han ser som nödvändiga helgdagar.

SSU har tidigare i år föreslagit att alla svenska helgdagar borde vara religionsneutrala, samt att varje anställd ska få ett antal lediga dagar att ta ut när han eller hon vill under året. Ungdomsförbundet vill alltså ta bort obligatorisk ledighet på religiösa helgdagar och ersätta dessa med ett antal flexibla semesterdagar.

Dagen,

Tro & politik

Muslimsk högtid kan bli svensk helgdag

Sverige behöver en muslimsk helgdag. Det anser Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin, som föreslår att de svenska helgdagarna ses över i en särskild utredning.

Nästan alla våra helgdagar, förutom midsommar och första maj, är religiöst kristet betingade. Sverige är i dag ett multikulturellt samhälle, och det är verkligen värt att titta på hur man kan göra.. Man kan fundera över om inte eid, muslimernas julafton, borde vara en helgdag. Eftersom Sverige är heterogent borde helgdagarna faktiskt spegla någon slags känsla av att vi är olika. Det gör de inte i dag.

Eid al-fitr – eller kort och gott eid – är den årliga högtid som avslutar den muslimska fastemånaden ramadan. Firandet pågår i tre eller fyra dagar, och den första dagen är viktigast. Eid, som betyder ”en återkommande lycka eller festglädje”, är i grunden en religiös högtid, men firas även av muslimer som inte är aktivt troende, och av stora delar av befolkningen som helhet i länder och regioner där islam är majoritetsreligion. Troligen skulle ett sådant beslut innebära att någon av de nuvarande helgdagarna tas bort. Carin Jämtin tror inte att det är möjligt att ha fler röda dagar än vad vi har i dag.

Lagen om allmänna helgdagar ändrades senast 2005, efter en intensiv politisk debatt. Då blev nationaldagen, den sjätte juni, en ny helgdag. Samtidigt förvandlades annandag pingst från röd dag till en vanlig måndag.

SVD

Svenska muslimer för fred och rättvisa belönas av kungen

Igår fick 12 ungdomar från den muslimska fredsrörelsen diplom av kungen. De kommer från bland annat Göteborg, Karlstad, Malmö, Stockholm och Uppsala.

– Vi är glada över att vi fått det här erkännandet. De som diplomerades för sina ledarkunskaper är samma personer som efter självmordsbombningen den 12:e december inom 24 timmar tog initiativ till den internationellt uppmärksammade manifestationen mot våld. De arbetar effektivt över hela landet för att bygga ett tryggare och rättvisare samhälle baserat på trygga ledare och medborgare, säger SMFR:s ordförande Yasir Khan.

muslimerforfred.org

Muslimsk kulturförening bygger ut

Kulturföreningen Salsabil utökar sin verksamhet på Scheelegatan i industriområdet Emilstorp (Rosengård, Malmö). Stadsbyggnadsnämnden godkänner ombyggnad och utökning av föreningens lokaler i en tidigare industrilokal. Utbyggnaden ska betalas av fastighetsägaren Abdos.

En granne har protesterat mot utökningen, eftersom han menar att parkeringsplatserna inte kommer att räcka till i samband med fredagsbönen. Kritiken avfärdas av kommunens experter, som anser att trafiksituationen inte påverkas nämnvärt. Den sunnimuslimska kulturföreningen är också aktiv i bygget av ett nytt stort aktivitetscenter vid Danska vägen i Håkanstorp.

sydsvenskan.se

SD: Från nazism till sionism

Krig, ockupation, blockad, piratdåd och illegala bosättningar. Israels förbrytelser möts av växande kritik från omvärlden. Allt mer isolerat söker Israel nya vänner. Med islamofobin som gemensam nämnare står israeliska regeringen och bosättare sida vid sida med Europas extremhöger.

Heinz-Christian Strache, Filip Dewinter och Kent Ekeroth i det ockuperade Palestina

I december 2010 var flera högerextrema, islamofoba partier inbjudna till Israel. De träffade bosättare, ministrar och israeliska armén vid gränsen till Gaza. I denna grupp ingick bland andra:

  • Filip Dewinter, Vlaams Belang, Belgien Grundat 1978. I det senaste parlamentsvalet i Belgien 2009 fick partiet drygt 7,6 procent. I Flandern har partiet ett femtonprocentigt stöd. I början av 1990-talet fanns öppet nazistiska anspelningar i partiets propaganda, men dessa är nu bortrensade.
  • Heinz-Christian Strache, Österrikes Frihetsparti Grundat 1956. Gick åt höger när Jörg Haider tog över partiledarskapet 1986. Satt i regeringen 1999-2002 men tappade stöd och splittrades. Under Straches ledning har FPÖ ökat kritiken av invandring och Islam och är på uppgång. Fick i valet 2008 17,5 procent.
  • Kent Ekeroth, Sverigedemokraterna Grundat 1988. Fick 5,7 procent i valet 2010. Har under Jimmie Åkessons ledning strävat efter att bli ett rumsrent parti. Muslimerna utpekas som den största fienden.
  • René Stadtkewitz, Friheten, Tyskland Grundat i oktober 2010 av Stadtkewitz, efter att han uteslutits ur kristdemokratiska CDU. Det skedde efter att han uttalat sympati för en bok av tyske centralbankens tidigare styrelseledamot Thilo Sarrazin om att muslimerna håller på att ta över Tyskland. Stadtkewitz sitter på ett CDU-mandat i Berlins delstatsparlament.
  • Geert Wilders, Frihetspartiet, Nederländerna Grundat 2006. Wilders deltog inte i högerextremisternas gruppresa men är en flitig Israelbesökare. ”Jag hatar inte muslimer, jag hatar Islam”, förklarade Wilders. Partiet fick 15 procent i parlamentetsvalet 2010 och är stödparti åt landets högerregering.

..De är parlamentariker från sex europeiska länder. Det som förenar dem är att de representerar högerextrema partier som ser Islam och muslimerna som det stora hotet för framtiden. Platsen är den israeliska bosättarkommunen Shomron i norra Västbanken. Borgmästaren Gershon Mesika, vice borgmästaren David Haivri och rabbinen Elizer Melamed är några av dem som tar emot i kommunhuset. Det bjuds på mat och tal hålls av gäster och värdar.
”Vi vill se med egna ögon vad som händer här. Jag tror inte på europeisk media”, säger Filip Dewinter, frontfigur för flamländska Vlaams belang. Han intervjuas av israeliska Arutz Sheva, Kanal sju, som bevakar det uppseendeväckande besöket. Dewinter får medhåll av Heinz-Christian Strache, ledare för Österrikes frihetsparti (FPÖ). Han kritiserar ”vänstervridna mediers” uppfattning att det skulle vara frågan om en ockupation och säger: ”Alla borde åka hit och se att detta är ett land för det judiska folket.”

Dewinter och Strache tillhör de mest inflytelserika i gruppen i Shomron. Tillsammans med bland andra Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth guidas de runt i några av de 34 bosättningar som ingår i bosättarkommunen. Här finns fina villaområden med gröna omgivningar och lekparker för barnen. Här finns industriparken Barkan med 6.000 anställda. Allt byggt på ockuperad mark, i strid med FN-resolutioner och internationell rätt. Men det är som sagt inte för att stödja det palestinska folket och dess rättmätiga befrielsekamp som högerextremisterna besöker Västbanken. Tvärtom.
”Jag menar att det är legala bosättningar. Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”, förklarar Kent Ekeroth i en intervju för tyska proisraeliska PI-news.

Filip Dewinter är inte lika kategorisk, men pekar på fakta på marken: ”Man kan inte ignorera det faktum att här lever 300.000 judar, och deras bostäder är permanenta”, säger han. Bosättningarna i Judéen och Samarien, vilket är Israels namn på Västbanken, kan enligt Dewinter rättfärdigas av inte bara religiösa skäl utan kanske än mer av politiska och militära.

”Jag menar att bergen i Samarien är det bästa försvaret mot en invasion av Israel från Jordanien, Irak, Iran etc”, säger han. Att det stora hotet kommer från Islam och muslimerna är ett synsätt som alla de gästande högerextremisterna delar med sina israeliska värdar.

”Europeiska länder måste förstå att utan staten Israel finns det ingen som kan hindra den muslimska vågen från att bryta ned Europa, och utan Judéen och Samarien kan Israel inte existera”, förklarar bosättarborgmästaren Gershon Mesika.

Hur representativt är dessa israelers välkomnande av högerextremisterna? Är det bara en grupp fanatiker som förenat sig med likasinnade från Europa? För det första har bosättarrörelsen alltid utgjort en slags frontsoldater i koloniseringen av Palestina, och så är det fortfarande. Det pågår en ständig expansion av bosättningarna i Jerusalem och på Västbanken. Denna utbyggnad är inte ett påhitt av enskilda fanatiker utan officiell israelisk politik. Med syfte att permanent annektera Västbanken. För det andra var det inte bara bosättare som den europeiska delegationen mötte. Bland de representanter för det officiella Israel som tog emot deltagarna fanns Ayoub Kara, vice minister i Benjamin Netanyahus regering, och ledamöter i det israeliska parlamentet Knesset. Samtidigt som de europeiska parlamentarikerna välkomnades av israelerna fanns en annan inflytelserik högerextremist i landet. Geert Wilders, ledare för nederländska Frihetspartiet och en ivrig förespråkare av förbud mot moskéer i hemlandet, var inbjuden för att tala på ett möte i Tel Aviv. Wilders deklarerade en bland åhörarna uppskattad ståndpunkt: ”Det är inte Israels uppgift att tillhandahålla en palestinsk stat. Det finns redan en sådan och det är Jordanien. Det är den enda palestinska stat som någonsin kommer att finnas.”

Den nederländska politikern förklarade att lösningen på konflikten helt enkelt är att palestinierna flyttar till Jordanien, och han uppmanade Israel att bygga nya bosättningar på Västbanken. Wilders träffade också Israel utrikesminister Avidgor Lieberman. De hade, enligt den förstnämnde, ett ”långt och bra” samtal i ”vänskaplig atmosfär”. Några dagar efter resan uttryckte han följande i en intervju för nyhetsbyrån Reuters: ”Vår kultur grundas på kristendom, judendom och humanism, och [israelerna] utkämpar vår strid… Om Jerusalem faller står Amsterdam och New York på tur.”

Kanal sju, som beskrivs som bosättarnas egen nyhetsbyrå, rapporterade entusiastiskt om Israels nya vänner: ”65 år efter segern över Tredje riket gjorde på måndagen en delegation av europeiska högerextrema politiker en rundtur i Samarien, till stöd för judar som lever där, vilka ses som ett brohuvud i kampen mot en gemensam fiende – islamisk jihadism och expansionism.”

Nyhetsbyrån påpekar att detta är Europas ”nya höger”, som försvarar Israel och fördömer antisemitism. Bland dessa finns, rapporterar Kanal sju förhoppningsfullt, de som i framtiden kan komma att leda sina länder.

I början av 1990-talet marscherade Sverigedemokrater sida vid sida med vit-maktaktivister som skrek antisemitiska slagord. Idag är Sverigedemokraterna Israels och judarnas bästa vänner. I alla fall enligt SD:s riksdagsman Kent Ekeroth. Kent Ekeroth är själv jude, men inte troende. Hans mamma är polsk judinna och kom till Sverige under 1960-talet. Att stödja Israel har alltid varit självklart för Kent Ekeroth. Som ung besökte han också landet tillsammans med sin mamma. Lika självklart som Kent Ekeroths oreserverade stöd till Israel är hans hat mot muslimer och Islam. Ekeroths blogg svämmar fullkomligt över av inlägg mot moskébyggen, ”infiltrerande” muslimer och mångkulturalism. Ekeroths enkla motto är: ”Stoppa islamiseringen”. Det går inte att misstolka hans agenda. I Ekeroths islamofobi finns kopplingen till hans vurm för Israel; Israel är landet som i Mellanöstern slåss mot muslimerna.

Sverigedemokraternas flört med judar är relativt ny. Partiet har rötter i organisationen Bevara Sverige Svenskt, och när Sverigedemokraterna bildades 1988 anslöt sig nazister till partiet. Redan vid den här tiden hade ”juden” i många fall bytts mot ”svartskallen” i retoriken. Men antisemitismen var fortfarande påtaglig. Det är först tio år senare som Sverigedemokraterna börjar rensa ut uttalade nazister i en strävan att framstå som ett rumsrent parti. Vid samma tid börjar företrädare för SD förneka kopplingarna till rasism och nazism, med motiveringen att Sverigedemokraterna ”bara är ett nationalistiskt parti”. Trots slipad retorik och sobra kostymer har Sverigedemokraterna inte lyckats frigöra sig helt från sitt förflutna. Så sent som 2004 tog partiet emot pengar från den belgiske mångmiljonären Bernard Mengal inför valet till Europaparlamentet. Mengal är inte bara känd för sitt hat mot svarta och sin vurm för ”den nordiska rasen”, utan också för sin antisemitism. Därefter har Sverigedemokrater avslöjats som förnekare av Förintelsen, och flera i partiledningen stämde gladeligen in i nazistiska kamplåtar under en konferensresa förra året. Men sådana händelser betraktas trots allt som klavertramp som ska tystas ned. Sverigedemokraterna är medvetna om att partiet, åtminstone inte inom en överskådlig framtid, kommer att bli en reell kraft i politiken om de sammankopplas med våld, judehat och Hitlerhälsningar. Antisemitismen är helt enkelt inte gångbar. Detta beror inte minst på att erfarenheterna från andra världskriget fortfarande är levande. Flera europeiska länder tvingades i alla fall delvis göra upp med sin bruna historia, och det sätter spår än idag. Men när folks missnöje inte får riktas mot de som verkligen har makt och pengar, eftersom de tillhör det svenska folk som SD framställer som en enhet, så krävs det att någon tar judarnas plats som syndabockar. Vilka detta är i vårt samhälle är allt för uppenbart.

Sverigedemokraternas omsvängning från antisemitism till islamofobi har fått gensvar i Israel. 2007 förärades Ted Ekeroth, tvillingbror till Kent Ekeroth och en lika god muslimhatare och Israelvän som sin bror, med Herzl Award, till minne av sionismens grundare. Partiets senaste samarbete med bosättare visar att den till synes oheliga alliansen är mer än en dagslända.

*Antalet israeliska bosättare i ockuperade områden har mer än fyrdubblats sedan den så kallade fredsprocessen inleddes på 1990-talet. 2008 fanns, enligt Israels statistiska centralbyrå, över 478.000 bosättare. Antalet har därefter har ökat. Befolkningsökningen i bosättningarna uppskattas vara tre gånger så hög som i övriga Israel.

proletaren.se

 

Boktips: Tage Lindbom

Ljus i mörkret (2004)
Möte med Koranen (2003)

Tage Leonard Lindbom, född 1909 i Malmö, död 2001, fil.dr, författare, muslimsk mystiker och företrädare för philosophia perennis. Han har kallats ”the grand old man” av svensk konservatism.

Tage Lindbom studerade vid Uppsala universitet där han tog fil.kand. 1931, och doktorerade vid Stockholms högskola 1938 med en avhandling om den svenska fackföreningsrörelsens uppkomst och tidigaste historia. Samma år utsågs han till chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Lindbom genomgick under den senare delen av sitt chefsskap för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek en personlig väckelse, som fick honom att bli djupt religiös och starkt konservativ. Han konverterade till islam, blev sufier och invigdes i Shadhiliyya-orden. Genom sitt möte med den schweiziske sufimästaren Frithjof Schuon (Isa Nur al-din) kom han i personlig kontakt med företrädare för den traditionella skolan, däribland Martin Lings, Titus Burckhardt och Seyyed Hossein Nasr. Lindbom utgav en rad böcker med traditionella och konservativa teman, ofta på bokförlaget Norma i Borås. Han publicerade sig även i tidskrifter utgivna inom den moderata sfären och i Samtidsmagasinet Salt. Lindbom levde i slutet av sitt liv alltmer tillbakadraget och ägnade sig åt andlig undervisning. Han lämnade efter sig ett antal lärjungar som för hans arv vidare. I boken I Frithjof Schuons fotspår som publicerades efter hans död presenterar han grunddragen i philosophia perennis (den tidlösa filosofin) och detta verk kan ses som en hyllning till hans andliga mästare, Frithjof Schuon. Till denna bok har Ashk Dahlén skrivit ett fylligt förord om Lindboms idéhistoriska utveckling och om philosophia perennis. Lindboms essäer om islamisk andlighet, Möte med Koranen, gavs ut i Svenska islamiska akademiens tidskrift Minaret år 2003.

radioislam.org

Published in: on 9 mars, 2011 at 03:10  Kommentera  
Tags: , , , , ,

Svenska kyrkan anställer imam

Othman Al-Tawalbeh är imam och har anställts av Sofia församling i Stockholm. Han ska delta i Fryshuskyrkans mångfaldsarbete.
– Att jag som är imam anställs av församlingen är positivt och speglar en öppenhet och vilja att människor av olika religion samarbetar i praktiken, säger Othman Al-Tawalbeh.

Othman Al-Tawalbeh har en om­­fattande utbildning som grund: sju års universitetsstudier till im­am i hemlandet Jordanien och en svensk högskoleexamen i freds- och konfliktforskning. Nu gör han paus i sina studier till magisterexamen i mänskliga rättigheter. Han kommer närmast från jobb vid studieförbundet Ibn Rushd och har tidigare varit integrationshandläggare i hemstaden Helsingborg. Vid sidan om jobbet predikar han regelbundet i flera moskéer i Skåne.

Fryshuskyrkan finns i Fryshuset, ett stort aktivitets­centrum för unga som ligger inom Sofia församlings gränser. Othman Al-Tawalbeh ser fram emot arbetet i Fryshuskyrkan.
– Genom Sofia församling och Fryshuset får jag möjlighet att förverkliga mina idéer och drömmar, säger han. Jag vill föra dialog om hur vi kan leva i fredlig samlevnad utan hat och hot, och se på varandra som medmänniskor, oavsett religion och andra skillnader.

Han hänvisar till Svenska kyrkans långa tradition av dialog, ”tillbaka till Nathan Söderblom”. I Fryshuskyrkan kommer Othman Al-Tawalbeh att starta samtalsgrupper, både för unga med muslimsk bakgrund och för and­ra. Det kommer också att hållas träffar i religionsdialog.

Du blir anställd av en kristen församling, hur ser du på det?
– Jag ser inga problem. Svenska kyrkan är en institution och fungerar som vilken arbetsgivare som helst.

Tror du att det medför några begränsningar för dig som muslim?
– Nej, vi har pratat om det. Mina arbetsuppgifter är tydliga och jag har fullt ansvar och frihet, i samarbete med Fryshuskyrkan och församlingen.

Maria Kjellsdotter Rydinger är präst i Sofia församling med placering i Fryshuskyrkan. Hon kom med idén att församlingen skulle anställa en imam. Enligt Maria Kjellsdotter Rydinger finns det en önskan och en öppenhet hos dem som jobbar i Fryshuset att en im­am finns där.
– Det är en multikulturell plats, därför är det ingen självklarhet att bara kyrkan finns där.

Varför ska just kyrkan anställa en imam?
– Kyrkan måste sträcka ut en hand och hjälpa goda krafter, och hjälpa unga hitta sig själva så att de inte hamnar i extremism. Sven­­ska kyrkan har fortfarande makt och pengar att göra det här, säger Maria Kjellsdotter Ryding­er.

Men hon understryker att församlingen också vinner på det: kyrkan och kristna kan inte växa förrän man förstår människor av annan religion och har kunskap om islam.

Hans Ulfvebrand, kyrkoherde i Sofia församling, understryker att anställningen av en imam inte är något hugskott, utan följden av ett mångårigt engagemang.
– Genom Fryshuset finns hela världen i Sofia församling varje dag, säger han. Vi vill arbeta där för mångfald, demokrati och fredlig samlevnad, och därför har detta vuxit fram organiskt.

Stockholms stift står bakom Fryshuskyrkan, och Hans Ulfve­brand har talat med biskop Eva Brunne om anställningen av en imam. Fryshuskyrkan stöds ock­så ekonomiskt av åtta andra församlingar. Men anställningen av imamen har Sofia församling beslutat om själv, och bekostar också på egen hand.
– Jag är stolt över mitt kyrkoråd, att man har förtroende för att pröva nya vägar, säger Hans Ulfvebrand. Det är viktigt för ett lutherskt samfund att vara en aktör i samhället. Vi har resurser, och då är det vår plikt som ett stort kristet samfund att motverka fördomar om religioner.

kyrkanstidning.com