Vi måste bekämpa hatet ihop

Allt för många människor har fördomar som utgör ett hot mot det öppna samhället. Vi vill nu gemensamt markera mot antisemitismen och islamofobin, skriver judiska och muslimska företrädare tillsammans med integrationsminister Erik Ullenhag.

Människor i Sverige som tydligt visar med sin klädsel, eller på annat sätt identifieras som muslimer eller judar, får räkna med att bli trakasserade. Det är slutsatsen vi tyvärr måste dra av de samtal vi har haft om antisemitism och islamofobi. Kvinnor som bär slöja får höra att de inte hör hemma i Sverige eller attackeras handgripligen. Journalisten Niklas Orrenius har i Sydsvenska dagbladet beskrivit hur muslimska kvinnor som visar sin religiösa tillhörighet misstänkliggörs, trakasseras och misshandlas. I Malmö har rabbinen Shneur Kesselman otaliga gånger mötts av spottloskor och glåpord. Allt fler judar väljer att inte bära synliga Davidstjärnor eller annat som visar deras judiska tillhörighet. Det handlar inte om enstaka incidenter, utan om en utbredd vardagsrasism. De flesta människor i Sverige har toleranta attityder. Samtidigt finns det för många människor som har fördomar mot dem som på något sätt avviker, fördomar som utgör ett hot mot det öppna samhället som vi eftersträvar. I en färsk undersökning av gymnasieungdomars attityder, utförd av Forum för levande historia, visade det sig att negativa attityder mot judar och muslimer existerar i hög grad också i dag. Det finns även en betydande andel ungdomar som har starkt negativa attityder mot romer. En annan undersökning, Integrationsbarometern, visade också för några år sedan bland annat ökade negativa attityder mot judar och muslimer. I Malmö blev antisemitismen tydligt manifesterad i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel och Israels militära operation på Gazaremsan för omkring två år sedan. Kritik mot Israels politik övergick i förföljelser av judar och svenska judar ställdes kollektivt ansvariga för vad Israels regering gör. På samma sätt kan många muslimer vittna om hårdnande attityder efter att Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds i centrala Stockholm. Misstänkliggörande mot muslimer märks på gator och torg. Men också hela vägen in i Sveriges riksdag, där Sverigedemokrater kommenterade med ”Vad var det jag sa” och ”vi ska inte skuldbelägga en hel grupp. Varför inte?” Muslimer som grupp pekades ut som galna terrorister.

Vi får inte blunda för att en del av de hårda attityderna hänger ihop med olika konflikter i världen. Men det är lika orimligt att ställa svenska judar till svars för Israels politik som att ställa svenska muslimer till svars för vad en självbombare gör eller vad som händer i Iran. Vi måste förmå oss att skilja på dessa saker. Antisemitism och islamofobi drabbar generellt och får inte tillåtas och ännu mindre ursäktas med hänvisningar till andra företeelser. Det som händer är inget som är isolerat till Sverige. I hela Europa går populistiska och främlingsfientliga partier framåt. Att peka ut muslimer, judar eller romer som ansvariga för alla tänkbara samhällsproblem har blivit vardagsmat i flera länder i vår närhet. Det måste förhindras att man i Sverige slår in på den vägen. När en grupp pekats ut står nästa på tur. Och självklart finns det ett samband mellan vad som sägs i riksdagens talarstol och det som händer på Malmös gator. Accepterar vi att muslimer och judar beskrivs som problem blir förstås konsekvensen att en del människor går från ord till handling. Regeringen har de senaste månaderna haft samtal med företrädare för muslimska och judiska organisationer, ledare för olika institut, och forskare i ämnet. Vi har haft en öppen diskussion om islamofobi och antisemitism, och om vad regeringen bör göra. Regeringens avsikt är att förstärka arbetet mot all främlingsfientlighet och intolerans. Därför har regeringen givit i uppdrag till Forum för levande historia att kartlägga förekomsten av antisemitiska och islamofoba attityder, samt anledningar till dessa. Antisemitismen och islamofobin har gemensamma karaktärsdrag genom att detta hat hämtar sin näring ur konspirationsteorier om judiskt respektive muslimskt världsherravälde. Alla goda krafter har därför ett ansvar för att gemensamt bekämpa dessa hatets ideologier.

Vi som undertecknar detta tillsammans med integrationsministern är muslimer och judar, företrädare för organisationer, forskare och debattörer av judisk och muslimskt härkomst. Var och en av oss som skriver under upplever ett starkt behov att markera allvaret i situationen. Så vitt vi vet har ingen motsvarande gemensam artikel skrivits i Sverige tidigare. Vi alla är oavsett våra olikheter överens om att tolerans och öppenhet inte är förhandlingsbara. Vi tänker stå enade mot intoleransen i kampen mot hat och fördomar.

Erik Ullenhag
integrationsminister

Bejzat Becirov
Islamic Center i Malmö

Helena Benaouda
ordförande för Sveriges Muslimska Råd

Lena Posner-Körösi
ordförande för Judiska Centralrådet

Ingrid Lomfors
docent i historia

Lars Dencik
professor i socialpsykologi

Mohammad Fazlhashemi
professor i idéhistoria

regeringen.se

Göteborgs interreligiösa råd kontrar med en gatufest

Den högerextrema gruppen ”Försvarskåren Sveriges Sjä­lv­­försvar”, som antas vara nybildade nätverket ”Swedish Defence League” har ansökt om demonstrationstillstånd utanför den nybyggda moskén i stadsdelen Hisingen 21 maj. Polisen befarar det värsta.
– När det handlar om sådana här infekterade ämnen visar ju tidigare erfarenheter att det kan det bli våldsamt.., säger Carl Björnerud, handläggare på Göteborgspolisens tillståndsgrupp.

Göteborgs interreligiösa råd med företrädare för bland andra muslimer, buddhister och ortodoxa har nu planer på en gatufest 20 maj, dagen före de planerade högerextrema demonstrationerna. Festen ska äga rum på gatan mellan moskén och Brämaregårdens kyrka.

Marika Palmdahl, stiftsadjunkt i Svenska kyrkan och sekreterare i Göteborgs interreligiösa råd är en av initiativtagarna. Hon har stora förhoppningar på att både stadsdelsnämnden och Göteborgs stad, liksom många organisationer, kommer ställa sig bakom gatufesten.
– Vi vill visa att Göteborg står enat mot smutskastningen av muslimer som dessa grupper ägnar sig åt. Därför gör vi något positivt i stället och har en fest, säger hon.

Kommunstyrelsens ordförande Anneli Hultén (s) har uttalat sitt stöd för festen. På onsdag hålls ett första planeringsmöte.

troochpolitik.se

Aftonbladet varnar för militanta islamofober

Den 21 maj planeras en stor antimuslimsk demonstration i Göteborg. Bakom arrangemanget står nybildade ”Swedish Defence League”, en organisation Säpo beskriver som mycket extrem. SDL:s systerorganisation, brittiska English Defence League, är uppbyggt av it-miljonären Alan Lake och beskrivs som en av de mest våldsamma grupperna i England.. För norska TV2 berättar EDL:s Alan Lake om sina planer att sprida rörelsen i Europa och ta strid mot islam på alla fronter..

Lake beskriver SD:s Kent Ekeroth som sin nära vän. 2009 var han inbjuden av SD för att undervisa om ”faror med islam”.. I intervjun med norska TV2 säger Alan Lake att han inte skyr några medel i sin kamp och att han är beredd att avrätta ”islamister”..

Aftonbladet

Published in: on 13 april, 2011 at 09:01  Kommentera  
Tags: , , , , ,

SD: Från nazism till sionism

Krig, ockupation, blockad, piratdåd och illegala bosättningar. Israels förbrytelser möts av växande kritik från omvärlden. Allt mer isolerat söker Israel nya vänner. Med islamofobin som gemensam nämnare står israeliska regeringen och bosättare sida vid sida med Europas extremhöger.

Heinz-Christian Strache, Filip Dewinter och Kent Ekeroth i det ockuperade Palestina

I december 2010 var flera högerextrema, islamofoba partier inbjudna till Israel. De träffade bosättare, ministrar och israeliska armén vid gränsen till Gaza. I denna grupp ingick bland andra:

  • Filip Dewinter, Vlaams Belang, Belgien Grundat 1978. I det senaste parlamentsvalet i Belgien 2009 fick partiet drygt 7,6 procent. I Flandern har partiet ett femtonprocentigt stöd. I början av 1990-talet fanns öppet nazistiska anspelningar i partiets propaganda, men dessa är nu bortrensade.
  • Heinz-Christian Strache, Österrikes Frihetsparti Grundat 1956. Gick åt höger när Jörg Haider tog över partiledarskapet 1986. Satt i regeringen 1999-2002 men tappade stöd och splittrades. Under Straches ledning har FPÖ ökat kritiken av invandring och Islam och är på uppgång. Fick i valet 2008 17,5 procent.
  • Kent Ekeroth, Sverigedemokraterna Grundat 1988. Fick 5,7 procent i valet 2010. Har under Jimmie Åkessons ledning strävat efter att bli ett rumsrent parti. Muslimerna utpekas som den största fienden.
  • René Stadtkewitz, Friheten, Tyskland Grundat i oktober 2010 av Stadtkewitz, efter att han uteslutits ur kristdemokratiska CDU. Det skedde efter att han uttalat sympati för en bok av tyske centralbankens tidigare styrelseledamot Thilo Sarrazin om att muslimerna håller på att ta över Tyskland. Stadtkewitz sitter på ett CDU-mandat i Berlins delstatsparlament.
  • Geert Wilders, Frihetspartiet, Nederländerna Grundat 2006. Wilders deltog inte i högerextremisternas gruppresa men är en flitig Israelbesökare. ”Jag hatar inte muslimer, jag hatar Islam”, förklarade Wilders. Partiet fick 15 procent i parlamentetsvalet 2010 och är stödparti åt landets högerregering.

..De är parlamentariker från sex europeiska länder. Det som förenar dem är att de representerar högerextrema partier som ser Islam och muslimerna som det stora hotet för framtiden. Platsen är den israeliska bosättarkommunen Shomron i norra Västbanken. Borgmästaren Gershon Mesika, vice borgmästaren David Haivri och rabbinen Elizer Melamed är några av dem som tar emot i kommunhuset. Det bjuds på mat och tal hålls av gäster och värdar.
”Vi vill se med egna ögon vad som händer här. Jag tror inte på europeisk media”, säger Filip Dewinter, frontfigur för flamländska Vlaams belang. Han intervjuas av israeliska Arutz Sheva, Kanal sju, som bevakar det uppseendeväckande besöket. Dewinter får medhåll av Heinz-Christian Strache, ledare för Österrikes frihetsparti (FPÖ). Han kritiserar ”vänstervridna mediers” uppfattning att det skulle vara frågan om en ockupation och säger: ”Alla borde åka hit och se att detta är ett land för det judiska folket.”

Dewinter och Strache tillhör de mest inflytelserika i gruppen i Shomron. Tillsammans med bland andra Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth guidas de runt i några av de 34 bosättningar som ingår i bosättarkommunen. Här finns fina villaområden med gröna omgivningar och lekparker för barnen. Här finns industriparken Barkan med 6.000 anställda. Allt byggt på ockuperad mark, i strid med FN-resolutioner och internationell rätt. Men det är som sagt inte för att stödja det palestinska folket och dess rättmätiga befrielsekamp som högerextremisterna besöker Västbanken. Tvärtom.
”Jag menar att det är legala bosättningar. Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”, förklarar Kent Ekeroth i en intervju för tyska proisraeliska PI-news.

Filip Dewinter är inte lika kategorisk, men pekar på fakta på marken: ”Man kan inte ignorera det faktum att här lever 300.000 judar, och deras bostäder är permanenta”, säger han. Bosättningarna i Judéen och Samarien, vilket är Israels namn på Västbanken, kan enligt Dewinter rättfärdigas av inte bara religiösa skäl utan kanske än mer av politiska och militära.

”Jag menar att bergen i Samarien är det bästa försvaret mot en invasion av Israel från Jordanien, Irak, Iran etc”, säger han. Att det stora hotet kommer från Islam och muslimerna är ett synsätt som alla de gästande högerextremisterna delar med sina israeliska värdar.

”Europeiska länder måste förstå att utan staten Israel finns det ingen som kan hindra den muslimska vågen från att bryta ned Europa, och utan Judéen och Samarien kan Israel inte existera”, förklarar bosättarborgmästaren Gershon Mesika.

Hur representativt är dessa israelers välkomnande av högerextremisterna? Är det bara en grupp fanatiker som förenat sig med likasinnade från Europa? För det första har bosättarrörelsen alltid utgjort en slags frontsoldater i koloniseringen av Palestina, och så är det fortfarande. Det pågår en ständig expansion av bosättningarna i Jerusalem och på Västbanken. Denna utbyggnad är inte ett påhitt av enskilda fanatiker utan officiell israelisk politik. Med syfte att permanent annektera Västbanken. För det andra var det inte bara bosättare som den europeiska delegationen mötte. Bland de representanter för det officiella Israel som tog emot deltagarna fanns Ayoub Kara, vice minister i Benjamin Netanyahus regering, och ledamöter i det israeliska parlamentet Knesset. Samtidigt som de europeiska parlamentarikerna välkomnades av israelerna fanns en annan inflytelserik högerextremist i landet. Geert Wilders, ledare för nederländska Frihetspartiet och en ivrig förespråkare av förbud mot moskéer i hemlandet, var inbjuden för att tala på ett möte i Tel Aviv. Wilders deklarerade en bland åhörarna uppskattad ståndpunkt: ”Det är inte Israels uppgift att tillhandahålla en palestinsk stat. Det finns redan en sådan och det är Jordanien. Det är den enda palestinska stat som någonsin kommer att finnas.”

Den nederländska politikern förklarade att lösningen på konflikten helt enkelt är att palestinierna flyttar till Jordanien, och han uppmanade Israel att bygga nya bosättningar på Västbanken. Wilders träffade också Israel utrikesminister Avidgor Lieberman. De hade, enligt den förstnämnde, ett ”långt och bra” samtal i ”vänskaplig atmosfär”. Några dagar efter resan uttryckte han följande i en intervju för nyhetsbyrån Reuters: ”Vår kultur grundas på kristendom, judendom och humanism, och [israelerna] utkämpar vår strid… Om Jerusalem faller står Amsterdam och New York på tur.”

Kanal sju, som beskrivs som bosättarnas egen nyhetsbyrå, rapporterade entusiastiskt om Israels nya vänner: ”65 år efter segern över Tredje riket gjorde på måndagen en delegation av europeiska högerextrema politiker en rundtur i Samarien, till stöd för judar som lever där, vilka ses som ett brohuvud i kampen mot en gemensam fiende – islamisk jihadism och expansionism.”

Nyhetsbyrån påpekar att detta är Europas ”nya höger”, som försvarar Israel och fördömer antisemitism. Bland dessa finns, rapporterar Kanal sju förhoppningsfullt, de som i framtiden kan komma att leda sina länder.

I början av 1990-talet marscherade Sverigedemokrater sida vid sida med vit-maktaktivister som skrek antisemitiska slagord. Idag är Sverigedemokraterna Israels och judarnas bästa vänner. I alla fall enligt SD:s riksdagsman Kent Ekeroth. Kent Ekeroth är själv jude, men inte troende. Hans mamma är polsk judinna och kom till Sverige under 1960-talet. Att stödja Israel har alltid varit självklart för Kent Ekeroth. Som ung besökte han också landet tillsammans med sin mamma. Lika självklart som Kent Ekeroths oreserverade stöd till Israel är hans hat mot muslimer och Islam. Ekeroths blogg svämmar fullkomligt över av inlägg mot moskébyggen, ”infiltrerande” muslimer och mångkulturalism. Ekeroths enkla motto är: ”Stoppa islamiseringen”. Det går inte att misstolka hans agenda. I Ekeroths islamofobi finns kopplingen till hans vurm för Israel; Israel är landet som i Mellanöstern slåss mot muslimerna.

Sverigedemokraternas flört med judar är relativt ny. Partiet har rötter i organisationen Bevara Sverige Svenskt, och när Sverigedemokraterna bildades 1988 anslöt sig nazister till partiet. Redan vid den här tiden hade ”juden” i många fall bytts mot ”svartskallen” i retoriken. Men antisemitismen var fortfarande påtaglig. Det är först tio år senare som Sverigedemokraterna börjar rensa ut uttalade nazister i en strävan att framstå som ett rumsrent parti. Vid samma tid börjar företrädare för SD förneka kopplingarna till rasism och nazism, med motiveringen att Sverigedemokraterna ”bara är ett nationalistiskt parti”. Trots slipad retorik och sobra kostymer har Sverigedemokraterna inte lyckats frigöra sig helt från sitt förflutna. Så sent som 2004 tog partiet emot pengar från den belgiske mångmiljonären Bernard Mengal inför valet till Europaparlamentet. Mengal är inte bara känd för sitt hat mot svarta och sin vurm för ”den nordiska rasen”, utan också för sin antisemitism. Därefter har Sverigedemokrater avslöjats som förnekare av Förintelsen, och flera i partiledningen stämde gladeligen in i nazistiska kamplåtar under en konferensresa förra året. Men sådana händelser betraktas trots allt som klavertramp som ska tystas ned. Sverigedemokraterna är medvetna om att partiet, åtminstone inte inom en överskådlig framtid, kommer att bli en reell kraft i politiken om de sammankopplas med våld, judehat och Hitlerhälsningar. Antisemitismen är helt enkelt inte gångbar. Detta beror inte minst på att erfarenheterna från andra världskriget fortfarande är levande. Flera europeiska länder tvingades i alla fall delvis göra upp med sin bruna historia, och det sätter spår än idag. Men när folks missnöje inte får riktas mot de som verkligen har makt och pengar, eftersom de tillhör det svenska folk som SD framställer som en enhet, så krävs det att någon tar judarnas plats som syndabockar. Vilka detta är i vårt samhälle är allt för uppenbart.

Sverigedemokraternas omsvängning från antisemitism till islamofobi har fått gensvar i Israel. 2007 förärades Ted Ekeroth, tvillingbror till Kent Ekeroth och en lika god muslimhatare och Israelvän som sin bror, med Herzl Award, till minne av sionismens grundare. Partiets senaste samarbete med bosättare visar att den till synes oheliga alliansen är mer än en dagslända.

*Antalet israeliska bosättare i ockuperade områden har mer än fyrdubblats sedan den så kallade fredsprocessen inleddes på 1990-talet. 2008 fanns, enligt Israels statistiska centralbyrå, över 478.000 bosättare. Antalet har därefter har ökat. Befolkningsökningen i bosättningarna uppskattas vara tre gånger så hög som i övriga Israel.

proletaren.se

 

Lauren Booth intervjuar Tariq Ramadan



Borås tidning avslöjar hemlig kartläggning av muslimer

Kriminalunderrättelsetjänsten har gjort en hemlig kartläggning av somalier i stadsdelen Norrby. I den hemligstämplade rapporten finns uppgifter om ”religiös styrning” och värvning till den militanta islamistiska rörelsen Al Shabaab. Rapporten beställdes för att polisen ville veta ifall uppgifterna om religiös styrning och värvning till Al Shabaab bland somalier i Borås var korrekta. Stadsdelen Norrby har ett eget avsnitt i rapporten, men uppdraget vidgades så att den hemligstämplade underrättelserapporten tar upp situationen för somalier i hela Västra Götaland. Den nämner också att det självklart innebär problem att generalisera utifrån grupptillhörighet. Här konstateras att antalet somalier som flyttat till Norrby har ”ökat dramatiskt och dessa riskerar tränga bort andra befolkningsgrupper”.

Rapporten ger inget rakt svar på om det verkligen gjorts rekryteringsförsök på Norrby eller av unga i stadsdelen, utan formuleringarna är vaga. Men det framgår att uppgifter om liknande rekryteringsförsök också förekommer på andra håll i Västra Götaland och i andra delar av västvärlden, vilket anses göra det svårt att avfärda uppgifterna. Om tvång är inblandat och i så fall i vilken omfattning är svårt att säga, enligt rapporten. Men slutsatsen är att det troliga är att rörelsen uppfattas som ett hot och att det finns en stark oro bland svensksomaliska föräldrar att deras barn ska duperas att gå med i Al Shabaab eller någon annan militant islamistisk rörelse. I rapporten framgår att de somalier som sedan tidigare bor i området känner sig oroliga på grund av press från de nyanlända av religiösa och kulturella skäl. Här uttrycks en oro för en ökad islamisering bland somalierna på Norrby.

Det främsta skälet till att fler somalier söker sig till Norrby uppges vara moskén på Magasinsgatan. Om detta stämmer är enligt rapporten svårt att bedöma, med det uppges finnas mycket som talar för att de religiösa ledarna i moskén försöker att skaffa sig ett stort inflytande över somalierna på Norrby. Detta ska märkas tydligast i skolan där de religiösa ledarna ska ha medverkat på föräldramöten och försökt ta över kontrollen av andra aktiviteter i skolan. Men detta ska skolan ha satt stopp för, enligt rapporten.

Analytiker Maria Wallin vid polisen är den som sammanställt rapporten om somalierna på Norrby.
– Segregationsproblemen är mycket mindre i Borås än i Göteborg, men jag upplevde ändå en större hopplöshet. Det fanns ett större ifrågasättande kring varför de blev sedda med andra ögon. Vad man kan säga generellt är att ju större hopplöshet människor uppfattar, desto större risk att de hoppar på det här. Om man inte kan göra något annat för sitt land så kan man dö för det. Man måste ge människor alternativ.

Här talar hon om betydelsen av att ge de unga utbildning, en utbildning som de också skulle kunna använda om de en dag väljer att återvända till Somalia. Hennes rapport om somalierna är hemligstämplad och hon tycker att svenska myndigheter ska vara varsamma med vilka man låter representera somalierna.
– Vilka låter vi representera folkgrupper? Vi lägger väldigt lätt makten i händerna på människor som inte är representativa och som folket kanske inte vill ha med att göra. På det sättet förstärker vi de här människornas makt. Imamer företräder inte kvinnor och barn över huvud taget, utan bara patriarkatet. Och de företräder inte heller demokratiska system eller humanistiska människovärden. Det är inget märkligt, de står inte för det systemet, framför allt inte för det rättssystem vi har.

– Om polisen har uppgifter om att Al Shabaab rekryterar här, då borde de komma till oss, säger Ahmed Mohamed, informationsansvarig i moskén på Magasinsgatan.

Varken han eller andra somalier BT träffar känner igen underrättelserapportens bild av Borås.
– Om det finns någon stad som är förskonad från sådan ideologi så är det Borås, säger Mohamed. I vår fredagsbön, våra imamer och våra lärda föreläser om detta i förebyggande syfte. Och vi har samarbete med myndigheterna, politikerna och polisen. Folk vet vad vi står för.

Finns det problem med extremism, då vill han vara med och förebygga dem. Inte bara i församlingen, han är även folkpartistisk politiker. Inte heller ute på skolorna har rektorerna uppfattat det som att religiösa ledare försöker ta över kontrollen.

Ahmed Mohamed håller inte med polisen analytiker om att imamen bara representerar män och inte demokratiska värden.
– Hon har fel, säger han.

Folkbokförda somalier i Borås
2000: 142
2001: 190
2002: 230
2003: 245
2004: 280
2005: 351
2006: 421
2007: 526
2008: 607
2009: 759

Siffrorna avser både de som är födda i Somalia och de som är födda i Sverige av föräldrar från Somalia. Tidigare räknades barn med minst en förälder född i Somalia in i statistiken, men 2003 byttes definitionen till att båda föräldrarna skulle vara födda där. Siffrorna för 2010 är ännu inte klara.

Borås Tidning

Published in: on 10 februari, 2011 at 04:34  Kommentera  
Tags: , , , , , , ,

Om islamism

”Islamism är per definition våldsbejakande”, sa SDs Jimmie Åkesson till radions ”Människor och tro” i förra veckan. Men att vara islamist behöver inte vara värre än att vara kristen socialdemokrat, enligt religionshistorikern Christer Hedin. Christer Hedin, religionshistoriker på Stockholms universitet, säger att islamism har blivit ett signalord som väcker negativa associationer i hela västvärlden. Men islamism, i sin bredaste betydelse, handlar enligt honom om att låta religiös tro utgöra en inspiration för politiken, och endast en liten del av världens islamister vill använda våld för att göra detta.

I en debattartikel på SVT Debatt brottas Yasri Khan, ordförande för Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), med begreppet. Han ställer sig frågan om han själv kan kallas för islamist.
– Anledningen till att jag vågar ställa frågan är att vi kan visa så tydligt att vi arbetar för fred och rättvisa, andra muslimska organisationer skulle genast misstänkliggöras, säger han.

Forskaren Mohammad Fazlhashemi vid Umeå universitet har i sin kommande bok valt att ersätta ”islam” med ”politisk islam”, just för att ordet har en sådan laddning.
– Så fort man får epitetet islamist är man dömd på förhand, precis som om man på förhand skulle döma kristdemokrater eller broderskapare. Men islamister kan vara alla som ger sig in i den politiska debatten.. En organisation som ”Svenska muslimer för fred och rättvisa” skulle kunna kallas för islamister, men jag förstår att de själva inte väljer att kalla sig för det med tanke på vilken laddning ordet fått, säger Mohammad Fazlhashemi.

Vilka konsekvenser kan det då få att begreppet islamism ofta kopplas ihop med våldsbejakande islamism?
– Det leder till en tydligare avhumanisering av muslimer, där man klumpar ihop vanliga människor med en minoritet av våldsbejakande, där minoriteten får definiera resten, säger Yasri Khan.

Mohammad Fazlhashemi vänder blicken mot utvecklingen i Egypten, ett land som det talas och skrivs om mycket nu. Orden ”islamism” och ”islamister” förekommer ofta i rapporteringen.
– Det farliga som jag ser det är att ordet islamism får det att ringa i varningsklockorna, och vi drar slutsatsen att nu går det åt pipan.. Men hur kan de som säger det vara så säkra? Jag är inte heller säker, samtidigt vill jag inte bagatellisera hotet från trångsynta religiösa tolkningar, men vi vet inte vad som kommer att hända. Oppositionsledaren ElBaradei är sekulär, och Muslimska brödraskapet har ställt sig bakom honom.., säger Mohammd Fazlhashemi.

Ida Nilsing chefredaktör för tidningen Tro & Politik

Muslimska brödraskapet liknar Kristdemokraterna

Muslimska brödraskapet i Egypten nämns ofta i samband med radikal och totalitär politik. Men islamologiprofessorn Jan Hjärpe jämför hellre rörelsen med gamla Kristdemokrater.
– De vill att religionen ska tillämpas i politiken, men det ska ske på demokratisk väg. I dag är huvudlinjen inom Brödraskapet i Egypten politisk islamism. Man avvisar våld som politiskt vapen och ser som sitt mål att upprätta en välfärdsstat, säger Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet.

De radikala elementen har lämnat rörelsen och kvar finns en moralkonservativ välfärdsrörelse med islamistiska förtecken. I dag tycker Jan Hjärpe att Muslimska brödraskapets ideologi liknar gammaldags Kristdemokrati. De är konservativa och arbetar praktiskt med välfärd.
– De är anhängare av demokrati och flerpartisystem. De har också ett stort engagemang i sociala frågor och en familjepolitik som liknar KD:s.

Många av läkarna runt Tahrirtorget i Kairo är medlemmar i Brödraskapet. Rörelsen driver kliniker, apotek, studiecirklar och skolverksamhet. Här har mer sekulära partier uppkommit ur brödraskapet, som Egyptens Centerparti. Det bildades av folk från Muslimska brödraskapet men räknas nu som självständigt. Muslimska brödraskapet är inte heller fientliga mot andra religioner. Brödraskapet bejakar den multireligiösa staten. Men det är svårt att veta hur Muslimska brödraskapet skulle agera politiskt. Rörelsen har länge inte fått organisera något parti och är förbjudna att bedriva politiskt arbete.
– Man kan anta att deras agenda skulle likna kristdemokraters eller kanske centerpartisters. Eller ännu snarare Broderskapsrörelsen inom den svenska Socialdemokratin.

När det gäller utrikespolitiken är det välkänt att Muslimska brödraskapet har en fientlig inställning gentemot ockupationsmakten Israel. De erkänner inte förbrytarstatens rätt att existera. Det är dock långt ifrån unikt i Egypten.
– Det är viktigt att framhålla att också de sekulära partierna är mycket negativa till Israel, deras inställning är ungefär den samma som Brödraskapets. Det gäller nog alla oppositionella i Egypten, säger Jan Hjärpe.

Vill brödraskapet, på samma sätt som KD vill locka muslimer, locka kristna?
– Ja, det är absolut så. Man trycker på en gemensam värdegrund. En avläggare ur brödraskapet som uppkommit, Centerpartiet i Egypten, har ju till och med kopter i ledningen.

Brödraskapet vill införa sharia?
– Sharia är en hel rättstradition. Inom Muslimska brödraskapet har man inte samma shariatolkning som talibaner eller al-Qaida. Där ser man mer på det positiva i den traditionen, inte mer specificerat än så. Däremot hoppas man precis som KD att de religiösa värderingarna ska slå igenom och påverka landets lagar, men det är fortfarande de som ska gälla.

Vad tror du att kristdemokrater tycker om kopplingen?
– Jämförelsen är ganska given.. Men orsaken till irritationen är att man identifierar brödraskapet med de extrema islamisterna och för att det finns en islamofobi i Sverige.

Dagen, Aftonbladet

Muslimska brödraskapets engelskspråkiga hemsida

Ung Vänster: Därför bär jag slöja idag

Idag talar jag på Folk och Försvars rikskonferens under rubriken ”Sverige i säkerhetspolitisk förändring”. Det finns många tänkbara ingångar i en sådan diskussion. Jag tänker välja en ingång som jag tycker saknas i den allmänna debatten i Sverige, men också här på rikskonferensen. Den 9 januari skriver tidningen Sydsvenskan om Malyum Salah Hasha. Hon är en somalisk kvinna i min ålder som bor och lever i skånska Tomelilla. På vägen till dotterns dagis, blir hon först trakasserad. Ungdomar skriker åt henne, säger att hon är en neger som ska ta av sig sin gardin. Hon börjar gå omvägar. Men ungdomarna letar upp henne och övergår till att kasta sten på henne och hennes sexåriga dotter. Det sker upprepade gånger. Hon blir rädd. De fortsätter skrika att hon ska ta av slöjan. Det här är bara ett exempel på det nya säkerhetsläget i Sverige, det finns många fler liknande historier.. Hatet mot muslimer ökar. Vi kan se det i hatbrottstatisktiken, i berättelser som kommer till oss, eller när det är som mest allvarligt, i Malmö med döden. Islamofobin håller på att slå rot och bli vardagsmat. Det var inte organiserade nazister som kastade sten på mamman och sexåringen i Tomelilla – det var vanliga högstadieelever. Alla är förlorare i ett Sverige där rädslan får slå rot. Men några får betala ett högre pris än andra. Det är den växanda rasismen och islamofobin som riktar udden mot alla människor med utländsk härkomst som vi borde fokusera mer på när vi diskuterar det nya säkerhetsläget. Inte som förövare utan som offer för ett nytt Sverige där deras trygghet är undanträngd. Jag bär idag samma klädesplagg som fick ungdomarna i Tomelilla att ropa: ”ta av dig din gardin neger”. Det gör inte mig till en ickemänniska som inte behöver skyddas. Malyum fick nog när hennes sexåriga dotter träffades av en sten i ryggen. Hon anmälde, men det avskrevs trots att bevis fanns. När barnen kastar sten på bussar i Tensta där jag bor, heter det extremism, i Malyums fall i Skånska Tomelilla, avskrevs det som pojkstreck. Även förra årets rikskonferens vigdes delvis åt att tala om så kallad ”politisk extremism”. Tyckare blev experter i talarstolen och fokus låg på förorterna. Men inte utifrån dom som lever där och deras perspektiv eller på deras situation i det nya Sverige. Inte utifrån känslan av att bli kränkt, trakasserad och hatad på grund av sin bakgrund. Det handlar inte om enskilda individer eller företeelser, utan om samhällsförändringar som i slutändan hotar demokratin. Vill vi på allvar tala om säkerhet och försvar, så måste vi skifta perspektiv och se vilka som idag lever under hot. Vilka är annars folket vi säger oss vilja försvara?

Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster.

Dags att ta avstånd från Vilks hädelser

Jag nåddes av den fruktansvärda nyheten om självmordsbombaren i Stockholm i Irak, det som tycks vara den unga mannens hemland.. Ett skäl självmordsbombaren hänvisat till är frustration över det sätt vi i Sverige har handskats med Lars Vilks hån av profeten Muhammed.

Det är många troende muslimer – förmodligen en stor majoritet – som upplevt sig, och det de håller heligt, kränkta av Lars Vilks skildring av profeten Muhammed. Också här i Irak har sekulära muslimer frågat mig hur Sverige kan tillåta att en konstnär kan tillåtas häda och kränka människor på ett sätt som kan bidra till stämningar som ytterst kan leda till ett oförsonligt våld..

Självklart finns det en anledning till svensk självreflektion. Har vi, som entydigt vill ta strid för yttrandefriheten och Lars Vilks rätt att kritisera islam, samtidigt haft förmågan att säga att det inte alltid är lämpligt, rimligt eller konstruktivt att använda den rättigheten till att kränka människor?

Jag ser på Lars Vilks på samma sätt som jag ser på pingstpastorn Åke Green, som för några år sedan valde att använda religionsfriheten för att hetsa mot homosexuella. Han åtalades för hets mot folkgrupp, men friades i andra instans, eftersom ett fällande hade varit en allvarlig inskränkning av religionsfriheten. Men konsekvensen blev att de grupper som främst har att ta ansvar för och värna religionsfriheten – religiösa ledare – entydigt tog avstånd från Åke Greens agerande. Samma entydiga avståndstagande från Lars Vilks agerande har inte gått att nå från yttrandefrihetens främsta värnare – publicisterna.

..De som sörjer mest i dag är Sveriges muslimer. Här finns sorg över att islam missbrukats för våld, men också oro över att detta kan späda på islamofobin i Sverige. Därför är det viktigt att muslimer och kristna – troende såväl som mer sekulära – går samman och söker den gemensamma vägen framåt. En väg i lyssnande och respekt för varandra och för nyanserna i en komplex och globaliserad värld. En väg i entydigt avståndstagande från våldet, och i synnerhet det våld som riktas mot oskyldiga civila för politiska syften.

Peter Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen