Vi måste bekämpa hatet ihop

Allt för många människor har fördomar som utgör ett hot mot det öppna samhället. Vi vill nu gemensamt markera mot antisemitismen och islamofobin, skriver judiska och muslimska företrädare tillsammans med integrationsminister Erik Ullenhag.

Människor i Sverige som tydligt visar med sin klädsel, eller på annat sätt identifieras som muslimer eller judar, får räkna med att bli trakasserade. Det är slutsatsen vi tyvärr måste dra av de samtal vi har haft om antisemitism och islamofobi. Kvinnor som bär slöja får höra att de inte hör hemma i Sverige eller attackeras handgripligen. Journalisten Niklas Orrenius har i Sydsvenska dagbladet beskrivit hur muslimska kvinnor som visar sin religiösa tillhörighet misstänkliggörs, trakasseras och misshandlas. I Malmö har rabbinen Shneur Kesselman otaliga gånger mötts av spottloskor och glåpord. Allt fler judar väljer att inte bära synliga Davidstjärnor eller annat som visar deras judiska tillhörighet. Det handlar inte om enstaka incidenter, utan om en utbredd vardagsrasism. De flesta människor i Sverige har toleranta attityder. Samtidigt finns det för många människor som har fördomar mot dem som på något sätt avviker, fördomar som utgör ett hot mot det öppna samhället som vi eftersträvar. I en färsk undersökning av gymnasieungdomars attityder, utförd av Forum för levande historia, visade det sig att negativa attityder mot judar och muslimer existerar i hög grad också i dag. Det finns även en betydande andel ungdomar som har starkt negativa attityder mot romer. En annan undersökning, Integrationsbarometern, visade också för några år sedan bland annat ökade negativa attityder mot judar och muslimer. I Malmö blev antisemitismen tydligt manifesterad i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel och Israels militära operation på Gazaremsan för omkring två år sedan. Kritik mot Israels politik övergick i förföljelser av judar och svenska judar ställdes kollektivt ansvariga för vad Israels regering gör. På samma sätt kan många muslimer vittna om hårdnande attityder efter att Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds i centrala Stockholm. Misstänkliggörande mot muslimer märks på gator och torg. Men också hela vägen in i Sveriges riksdag, där Sverigedemokrater kommenterade med ”Vad var det jag sa” och ”vi ska inte skuldbelägga en hel grupp. Varför inte?” Muslimer som grupp pekades ut som galna terrorister.

Vi får inte blunda för att en del av de hårda attityderna hänger ihop med olika konflikter i världen. Men det är lika orimligt att ställa svenska judar till svars för Israels politik som att ställa svenska muslimer till svars för vad en självbombare gör eller vad som händer i Iran. Vi måste förmå oss att skilja på dessa saker. Antisemitism och islamofobi drabbar generellt och får inte tillåtas och ännu mindre ursäktas med hänvisningar till andra företeelser. Det som händer är inget som är isolerat till Sverige. I hela Europa går populistiska och främlingsfientliga partier framåt. Att peka ut muslimer, judar eller romer som ansvariga för alla tänkbara samhällsproblem har blivit vardagsmat i flera länder i vår närhet. Det måste förhindras att man i Sverige slår in på den vägen. När en grupp pekats ut står nästa på tur. Och självklart finns det ett samband mellan vad som sägs i riksdagens talarstol och det som händer på Malmös gator. Accepterar vi att muslimer och judar beskrivs som problem blir förstås konsekvensen att en del människor går från ord till handling. Regeringen har de senaste månaderna haft samtal med företrädare för muslimska och judiska organisationer, ledare för olika institut, och forskare i ämnet. Vi har haft en öppen diskussion om islamofobi och antisemitism, och om vad regeringen bör göra. Regeringens avsikt är att förstärka arbetet mot all främlingsfientlighet och intolerans. Därför har regeringen givit i uppdrag till Forum för levande historia att kartlägga förekomsten av antisemitiska och islamofoba attityder, samt anledningar till dessa. Antisemitismen och islamofobin har gemensamma karaktärsdrag genom att detta hat hämtar sin näring ur konspirationsteorier om judiskt respektive muslimskt världsherravälde. Alla goda krafter har därför ett ansvar för att gemensamt bekämpa dessa hatets ideologier.

Vi som undertecknar detta tillsammans med integrationsministern är muslimer och judar, företrädare för organisationer, forskare och debattörer av judisk och muslimskt härkomst. Var och en av oss som skriver under upplever ett starkt behov att markera allvaret i situationen. Så vitt vi vet har ingen motsvarande gemensam artikel skrivits i Sverige tidigare. Vi alla är oavsett våra olikheter överens om att tolerans och öppenhet inte är förhandlingsbara. Vi tänker stå enade mot intoleransen i kampen mot hat och fördomar.

Erik Ullenhag
integrationsminister

Bejzat Becirov
Islamic Center i Malmö

Helena Benaouda
ordförande för Sveriges Muslimska Råd

Lena Posner-Körösi
ordförande för Judiska Centralrådet

Ingrid Lomfors
docent i historia

Lars Dencik
professor i socialpsykologi

Mohammad Fazlhashemi
professor i idéhistoria

regeringen.se

Annonser

Aftonbladet varnar för militanta islamofober

Den 21 maj planeras en stor antimuslimsk demonstration i Göteborg. Bakom arrangemanget står nybildade ”Swedish Defence League”, en organisation Säpo beskriver som mycket extrem. SDL:s systerorganisation, brittiska English Defence League, är uppbyggt av it-miljonären Alan Lake och beskrivs som en av de mest våldsamma grupperna i England.. För norska TV2 berättar EDL:s Alan Lake om sina planer att sprida rörelsen i Europa och ta strid mot islam på alla fronter..

Lake beskriver SD:s Kent Ekeroth som sin nära vän. 2009 var han inbjuden av SD för att undervisa om ”faror med islam”.. I intervjun med norska TV2 säger Alan Lake att han inte skyr några medel i sin kamp och att han är beredd att avrätta ”islamister”..

Aftonbladet

Published in: on 13 april, 2011 at 09:01  Kommentera  
Tags: , , , , ,

SD: Från nazism till sionism

Krig, ockupation, blockad, piratdåd och illegala bosättningar. Israels förbrytelser möts av växande kritik från omvärlden. Allt mer isolerat söker Israel nya vänner. Med islamofobin som gemensam nämnare står israeliska regeringen och bosättare sida vid sida med Europas extremhöger.

Heinz-Christian Strache, Filip Dewinter och Kent Ekeroth i det ockuperade Palestina

I december 2010 var flera högerextrema, islamofoba partier inbjudna till Israel. De träffade bosättare, ministrar och israeliska armén vid gränsen till Gaza. I denna grupp ingick bland andra:

  • Filip Dewinter, Vlaams Belang, Belgien Grundat 1978. I det senaste parlamentsvalet i Belgien 2009 fick partiet drygt 7,6 procent. I Flandern har partiet ett femtonprocentigt stöd. I början av 1990-talet fanns öppet nazistiska anspelningar i partiets propaganda, men dessa är nu bortrensade.
  • Heinz-Christian Strache, Österrikes Frihetsparti Grundat 1956. Gick åt höger när Jörg Haider tog över partiledarskapet 1986. Satt i regeringen 1999-2002 men tappade stöd och splittrades. Under Straches ledning har FPÖ ökat kritiken av invandring och Islam och är på uppgång. Fick i valet 2008 17,5 procent.
  • Kent Ekeroth, Sverigedemokraterna Grundat 1988. Fick 5,7 procent i valet 2010. Har under Jimmie Åkessons ledning strävat efter att bli ett rumsrent parti. Muslimerna utpekas som den största fienden.
  • René Stadtkewitz, Friheten, Tyskland Grundat i oktober 2010 av Stadtkewitz, efter att han uteslutits ur kristdemokratiska CDU. Det skedde efter att han uttalat sympati för en bok av tyske centralbankens tidigare styrelseledamot Thilo Sarrazin om att muslimerna håller på att ta över Tyskland. Stadtkewitz sitter på ett CDU-mandat i Berlins delstatsparlament.
  • Geert Wilders, Frihetspartiet, Nederländerna Grundat 2006. Wilders deltog inte i högerextremisternas gruppresa men är en flitig Israelbesökare. ”Jag hatar inte muslimer, jag hatar Islam”, förklarade Wilders. Partiet fick 15 procent i parlamentetsvalet 2010 och är stödparti åt landets högerregering.

..De är parlamentariker från sex europeiska länder. Det som förenar dem är att de representerar högerextrema partier som ser Islam och muslimerna som det stora hotet för framtiden. Platsen är den israeliska bosättarkommunen Shomron i norra Västbanken. Borgmästaren Gershon Mesika, vice borgmästaren David Haivri och rabbinen Elizer Melamed är några av dem som tar emot i kommunhuset. Det bjuds på mat och tal hålls av gäster och värdar.
”Vi vill se med egna ögon vad som händer här. Jag tror inte på europeisk media”, säger Filip Dewinter, frontfigur för flamländska Vlaams belang. Han intervjuas av israeliska Arutz Sheva, Kanal sju, som bevakar det uppseendeväckande besöket. Dewinter får medhåll av Heinz-Christian Strache, ledare för Österrikes frihetsparti (FPÖ). Han kritiserar ”vänstervridna mediers” uppfattning att det skulle vara frågan om en ockupation och säger: ”Alla borde åka hit och se att detta är ett land för det judiska folket.”

Dewinter och Strache tillhör de mest inflytelserika i gruppen i Shomron. Tillsammans med bland andra Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth guidas de runt i några av de 34 bosättningar som ingår i bosättarkommunen. Här finns fina villaområden med gröna omgivningar och lekparker för barnen. Här finns industriparken Barkan med 6.000 anställda. Allt byggt på ockuperad mark, i strid med FN-resolutioner och internationell rätt. Men det är som sagt inte för att stödja det palestinska folket och dess rättmätiga befrielsekamp som högerextremisterna besöker Västbanken. Tvärtom.
”Jag menar att det är legala bosättningar. Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”, förklarar Kent Ekeroth i en intervju för tyska proisraeliska PI-news.

Filip Dewinter är inte lika kategorisk, men pekar på fakta på marken: ”Man kan inte ignorera det faktum att här lever 300.000 judar, och deras bostäder är permanenta”, säger han. Bosättningarna i Judéen och Samarien, vilket är Israels namn på Västbanken, kan enligt Dewinter rättfärdigas av inte bara religiösa skäl utan kanske än mer av politiska och militära.

”Jag menar att bergen i Samarien är det bästa försvaret mot en invasion av Israel från Jordanien, Irak, Iran etc”, säger han. Att det stora hotet kommer från Islam och muslimerna är ett synsätt som alla de gästande högerextremisterna delar med sina israeliska värdar.

”Europeiska länder måste förstå att utan staten Israel finns det ingen som kan hindra den muslimska vågen från att bryta ned Europa, och utan Judéen och Samarien kan Israel inte existera”, förklarar bosättarborgmästaren Gershon Mesika.

Hur representativt är dessa israelers välkomnande av högerextremisterna? Är det bara en grupp fanatiker som förenat sig med likasinnade från Europa? För det första har bosättarrörelsen alltid utgjort en slags frontsoldater i koloniseringen av Palestina, och så är det fortfarande. Det pågår en ständig expansion av bosättningarna i Jerusalem och på Västbanken. Denna utbyggnad är inte ett påhitt av enskilda fanatiker utan officiell israelisk politik. Med syfte att permanent annektera Västbanken. För det andra var det inte bara bosättare som den europeiska delegationen mötte. Bland de representanter för det officiella Israel som tog emot deltagarna fanns Ayoub Kara, vice minister i Benjamin Netanyahus regering, och ledamöter i det israeliska parlamentet Knesset. Samtidigt som de europeiska parlamentarikerna välkomnades av israelerna fanns en annan inflytelserik högerextremist i landet. Geert Wilders, ledare för nederländska Frihetspartiet och en ivrig förespråkare av förbud mot moskéer i hemlandet, var inbjuden för att tala på ett möte i Tel Aviv. Wilders deklarerade en bland åhörarna uppskattad ståndpunkt: ”Det är inte Israels uppgift att tillhandahålla en palestinsk stat. Det finns redan en sådan och det är Jordanien. Det är den enda palestinska stat som någonsin kommer att finnas.”

Den nederländska politikern förklarade att lösningen på konflikten helt enkelt är att palestinierna flyttar till Jordanien, och han uppmanade Israel att bygga nya bosättningar på Västbanken. Wilders träffade också Israel utrikesminister Avidgor Lieberman. De hade, enligt den förstnämnde, ett ”långt och bra” samtal i ”vänskaplig atmosfär”. Några dagar efter resan uttryckte han följande i en intervju för nyhetsbyrån Reuters: ”Vår kultur grundas på kristendom, judendom och humanism, och [israelerna] utkämpar vår strid… Om Jerusalem faller står Amsterdam och New York på tur.”

Kanal sju, som beskrivs som bosättarnas egen nyhetsbyrå, rapporterade entusiastiskt om Israels nya vänner: ”65 år efter segern över Tredje riket gjorde på måndagen en delegation av europeiska högerextrema politiker en rundtur i Samarien, till stöd för judar som lever där, vilka ses som ett brohuvud i kampen mot en gemensam fiende – islamisk jihadism och expansionism.”

Nyhetsbyrån påpekar att detta är Europas ”nya höger”, som försvarar Israel och fördömer antisemitism. Bland dessa finns, rapporterar Kanal sju förhoppningsfullt, de som i framtiden kan komma att leda sina länder.

I början av 1990-talet marscherade Sverigedemokrater sida vid sida med vit-maktaktivister som skrek antisemitiska slagord. Idag är Sverigedemokraterna Israels och judarnas bästa vänner. I alla fall enligt SD:s riksdagsman Kent Ekeroth. Kent Ekeroth är själv jude, men inte troende. Hans mamma är polsk judinna och kom till Sverige under 1960-talet. Att stödja Israel har alltid varit självklart för Kent Ekeroth. Som ung besökte han också landet tillsammans med sin mamma. Lika självklart som Kent Ekeroths oreserverade stöd till Israel är hans hat mot muslimer och Islam. Ekeroths blogg svämmar fullkomligt över av inlägg mot moskébyggen, ”infiltrerande” muslimer och mångkulturalism. Ekeroths enkla motto är: ”Stoppa islamiseringen”. Det går inte att misstolka hans agenda. I Ekeroths islamofobi finns kopplingen till hans vurm för Israel; Israel är landet som i Mellanöstern slåss mot muslimerna.

Sverigedemokraternas flört med judar är relativt ny. Partiet har rötter i organisationen Bevara Sverige Svenskt, och när Sverigedemokraterna bildades 1988 anslöt sig nazister till partiet. Redan vid den här tiden hade ”juden” i många fall bytts mot ”svartskallen” i retoriken. Men antisemitismen var fortfarande påtaglig. Det är först tio år senare som Sverigedemokraterna börjar rensa ut uttalade nazister i en strävan att framstå som ett rumsrent parti. Vid samma tid börjar företrädare för SD förneka kopplingarna till rasism och nazism, med motiveringen att Sverigedemokraterna ”bara är ett nationalistiskt parti”. Trots slipad retorik och sobra kostymer har Sverigedemokraterna inte lyckats frigöra sig helt från sitt förflutna. Så sent som 2004 tog partiet emot pengar från den belgiske mångmiljonären Bernard Mengal inför valet till Europaparlamentet. Mengal är inte bara känd för sitt hat mot svarta och sin vurm för ”den nordiska rasen”, utan också för sin antisemitism. Därefter har Sverigedemokrater avslöjats som förnekare av Förintelsen, och flera i partiledningen stämde gladeligen in i nazistiska kamplåtar under en konferensresa förra året. Men sådana händelser betraktas trots allt som klavertramp som ska tystas ned. Sverigedemokraterna är medvetna om att partiet, åtminstone inte inom en överskådlig framtid, kommer att bli en reell kraft i politiken om de sammankopplas med våld, judehat och Hitlerhälsningar. Antisemitismen är helt enkelt inte gångbar. Detta beror inte minst på att erfarenheterna från andra världskriget fortfarande är levande. Flera europeiska länder tvingades i alla fall delvis göra upp med sin bruna historia, och det sätter spår än idag. Men när folks missnöje inte får riktas mot de som verkligen har makt och pengar, eftersom de tillhör det svenska folk som SD framställer som en enhet, så krävs det att någon tar judarnas plats som syndabockar. Vilka detta är i vårt samhälle är allt för uppenbart.

Sverigedemokraternas omsvängning från antisemitism till islamofobi har fått gensvar i Israel. 2007 förärades Ted Ekeroth, tvillingbror till Kent Ekeroth och en lika god muslimhatare och Israelvän som sin bror, med Herzl Award, till minne av sionismens grundare. Partiets senaste samarbete med bosättare visar att den till synes oheliga alliansen är mer än en dagslända.

*Antalet israeliska bosättare i ockuperade områden har mer än fyrdubblats sedan den så kallade fredsprocessen inleddes på 1990-talet. 2008 fanns, enligt Israels statistiska centralbyrå, över 478.000 bosättare. Antalet har därefter har ökat. Befolkningsökningen i bosättningarna uppskattas vara tre gånger så hög som i övriga Israel.

proletaren.se

 

Samfundsministern avfärdar SD:s krav

Samfundsminister Stefan Attefall (KD) avfärdade i går kravet från Sverigedemokraternas Kent Ekeroth att Saudiarabiens finansiering av skolor och moskéer i Sverige ska stoppas.

– Det finns i dag inget lagligt hinder, sa Attefall.

Kontroll av pengatransaktioner görs på vanligt sätt, men i Sverige råder religionsfrihet och föreningsfrihet och varje medborgare kan fritt utöva sin religion, menade Attefall som också förklarade att han inte tror på taktiken att hindra vissa människors religionsutövning och att Sverigedemokraternas och Kent Ekeroths retorik är schabloniseringen som oroar honom.

– Sedan klagar Kent Ekeroth, med all rätt, på Saudiarabien för att det är en totalitär regim. Vad är då problemet med Saudiarabien? Jo, bland annat att man förhindrar att kristna kyrkor byggs i landet. Det är precis samma metoder som Kent Ekeroth vill använda i Sverige! Samma totalitära metoder som Saudiarabien använder vill han att Sverige ska praktisera. Det är inte religionsfrihet, i varje fall inte för mig som kristdemokrat, sa statsrådet.

Dagen.se

Vänsterpartiet i Borlänge bjuder in islamologen Jan Hjärpe

Frågan om var ett islamiskt center ska byggas i Borlänge är högaktuell. Tre alternativa platser är utställda och ett samrådsmöte hålls i början av februari. Kommunfullmäktige har tidigare fått två medborgarförslag om att en folkomröstning ska genomföras om bygget av ett center och nu drar SD i gång sin aviserade namninsamling för en folkomröstning.

I mars arrangerar också Vänsterpartiet i Borlänge ett allmänt möte med Jan Hjärpe som är professor i islamologi vid Lunds universitet. Temat är ”Kunskap, enda vägen från rädsla och fundamentalism”.

Kommunalrådet Kenneth Persson (S) menar att religionsfriheten väger tungt. Därför avvisar han alla tankar på att folkomrösta om bygget av ett islamiskt center.
– Min ingång i frågan om ett islamiskt center är att vi har religionsfrihet. Det är viktigare än att ställa frågan under folkomröstning.. Säger vi nej till moskén finns en stor risk att det dyker upp källarmoskéer där ingen kan ha koll på varken det ena eller andra.

dt.se

Ännu ett avhopp från SD

Sverigedemokraterna saknar representanter i 52 kommuner och har dessutom ont om ersättare. Eric Gerhardsson, SD-kandidat i Gällivare, har nu valt att lämna partiet vilket ger ytterligare en tom stol. Och de väntas bli fler.

– Min kristna tro är det viktigaste i mitt liv och jag måste få frid i sinnet och samvetet, säger han.

Eric Gerhardsson stod på SD:s valsedel och fick en plats i Gällivare kommunfullmäktige. Men efter att ha fördjupat sig i partiprogrammet konstaterar han att partiets åsikter inte överensstämmer med hans egna så nu har han hoppat av.

– Jag har nu fördjupat mig i Sverigedemokraternas partiprogram och tyvärr får jag göra mina väljare besvikna. Jag kan inte ställa upp. SD är emot människor som kommer från andra länder men det finns ju fina människor även där, precis som i Sverige i övrigt. Man ska behandla människor som människor, oavsett hudfärg eller åsikt. Jag tycker inte att man ska behandla invandrarna på det sättet, med hot, och jag gillar inte att man ska utvisa barn och splittra familjer. Man måste ha ett underlag innan man gör någonting. Man kan inte bara utvisa människor till ovisshet. Det är inte mänskligt, förklarar Gerhardsson.

Eric Gerhardsson säger att hans kristna tro är det viktigaste i hans liv. Han har alltid varit en sökare och trodde att Sverigedemokraterna var det rätta partiet.

– Folk ute på stan har uppmanat mig att gå in i politiken och jag trodde att SD var partiet för mig. Allt gick så fort. Nu vet jag bättre. Jag är absolut ingen rasist och jag tycker att alla människor har lika värde, säger han.

Han är kritisk mot invandringspolitiken i Sverige och detta var en orsak till att SD framstod som ett alternativ.

– Om vi tar in invandrare måste vi se till att de har jobb och bostäder. Sju personer i en etta är omänskligt. Många är högutbildade, men heter man Muhammed får man inget jobb. Vi har ungdomar som väntar på bostad och jobb. Hur ska vi lösa det?

Men han kan inte ställa upp på SD:s politik att minska invandringen till ett minimum och stoppa anhöriginvandring.

– Nej, man kan inte splittra familjer och släktingar. Jag tycker inte heller att man ska skicka ut flyktingar till ett ovisst öde, kanske döden, vilket görs i dag. Flyktingarna är mina vänner, säger han.

Han föreslår att politiker, Migrationsverket och allmänhet samlas till ett möte för att minska de motsättningar som finns i samhället.
När han värvades till SD skedde det i all hast och var väl inte alldeles genomtänkt. När han mött reaktioner i samhället blev han bestört.

– Jag har fått ett väldigt dåligt bemötande. En socialdemokrat ville inte ta mig i handen och sa att det är risk att man får smutsiga händer, säger han.

Med tanke på att SD har rötter i nynazismen, SD bildades 1988 av personer från Nordiska rikspartiet, BSS (Bevara Sverige Svenskt och Sverigepartiet), vill han offentligen ta avstånd från allt vad rasism och nazism innebär. Att peka ut muslimer som roten till mycket ont i samhället, är att leka med elden, anser han. Han berättar att han själv känt ett utanförskap i samhället. Under sex år var han arbetslös.

– Jag kände bitterhet, nästan hat mot samhället. Jag mådde jättedåligt och var på gränsen till självmord. Det är mycket lidande i arbetslöshet och där tror jag att alla partier måste göra något radikalt för att skapa jobb och sysselsättning.

Ännu en orsak till att han väljer att kliva av, är en artikel i Norrländska Socialdemokraten, där det framkommer att många ungdomar i Gällivare röstar på SD.

– Jag kan inte leda ungdomarna in i detta. Jag tycker att SD har en aggressiv attityd mot invandrare. Det var det som gjorde att jag inte kunde fortsätta. Under ytan finns det en aggressivitet, förklarar Gerhardsson.

Hur kom det sig att du engagerade dig politiskt?

– Jag hade varit arbetslös väldigt länge och levde i en ganska djup depression och kände mycket frustration. Det var väl anledningen att jag sökte mig dit, att få en öppen kanal för min hopplöshet. Jag ändrade mig sedan eftersom jag har också en kristen tro och det gick inte ihop. Jag hamnade i en själskonflikt. Det var anledningen.

Gerhardsson är sannolikt den första SD-kandidaten som fick plats i kommunfullmäktige att hoppa av. Högst troligt är att han inte blir den sista; avhopp inom SD är betydligt vanligare än inom andra partier. SvD presenterade på torsdagen en genomgång som visar att SD saknar ersättare i 51 kommuner. Utöver de 52 där de inte har någon representant alls. Efter valet 2006 fanns 14 platser i kommunfullmäktige runt om i landet som Sverigedemokraterna inte lyckades tillsätta. Fyra år senare var de tomma stolarna hela 56 stycken till följd av avhoppade SD-politiker.

DN, GP, NSD.

Läs även intervjun med avhopparen Staffan Gising som var SD:s toppkandidat i Mariestad men som strax före valet lämnade partiet i protest mot sionisternas dominans och hjärntvätt av unga svenskar.

Troende behövs mer än någonsin

Ett nederlag ska kallas för ett nederlag, sa Mona Sahlin på valnatten. Och ett nederlag måste vi erkänna att det var. Med en hårsmån är Socialdemokraterna fortfarande riksdagens största parti, men med det sämsta valresultatet på nästan 100 år, inga utsikter att bilda en rödgrön regering, det djupt främlingsfientliga Sverigedemokraterna i riksdagen och en statsminister utan egen majoritet så är valresultatet en mardröm för oss som arbetat för ett rödare och grönare Sverige..

Genast börjar spekulationerna om orsakerna och vad som behöver göras. Möjliga parlamentariska lösningar, samarbeten och vem som bör avgå. Men den kris som socialdemokratin genomgår kommer inte att lösas av att byta ut någon person eller bryta upp det rödgröna samarbetet. Vi behöver göra det grundläggande ideologiska och politiska analysarbete som vi inte gjorde ordentligt efter förra valet, och ta på allvar att vi inte riktigt har svaren på de grundläggande konflikterna i samhället. Vi behöver en analys av dagens samhälle och en vision om vilket samhälle vi vill ha – och hur vi ska komma dit. Ilskan över de ökade klyftorna och främlingsfientligheten i samhället räcker en bit, men inte ända fram. Vi har en ordentlig hemläxa att göra. I det har broderskapsrörelsen och den troende vänstern i bredare bemärkelse en viktig uppgift och ett stort bidrag att ge. Vår långa tradition av fritänkande och självständighet gentemot de traditionella organisatoriska strukturerna i partiapparaten ger oss möjlighet att komma både med kritik och nya tankar. Vår förankring i ideologi tillsammans med tro ger oss ett perspektiv av fördjupning. Våra relationer med såväl den internationella solidaritetsrörelsen som andra folkrörelser och kyrkor ger oss en annan blick på våra ofta fasta bilder av vad demokrati är och hur samhällets utmaningar ser ut.

I en fråga är vårt bidrag särskilt viktigt: med SD i riksdagen finns det stora risker för religionsfriheten i vårt land och särskilt attityden gentemot muslimer och andra religiösa minoriteter. Där är det oerhört viktigt att Broderskapsrörelsen, tillsammans med våra rödgröna trosvänner och troende av olika traditioner i partiet, driver såväl den allmänna politiska debatten som våra egna partier i en riktning där vi får en förstärkt religionsfrihet, men också en öppen och nyanserad debatt om vad religionsfrihet betyder i ett mångkulturellt Sverige idag. Förhoppningsvis kan de religiösa grupperna betyda en injektion för partiernas analys av såväl det mångkulturella samhället som ett bidrag till en av de grundläggande analyserna vi behöver göra, nämligen förstå oss på hur den strukturella rasismen slår igenom och ökar klyftorna i Sverige..

Marta Axner/tidningenbroderskap.se

Uppmaning till valdeltagande

Företrädare för muslimska organisationer i Sverige uppmanar muslimerna till valdeltagande och menar att ”soffliggarna” försämrar villkoren för Sveriges muslimer och stärker de muslimfientliga krafterna.

Islam och muslimer har aldrig varit en så stark fokus på en valrörelse som denna. Vi hör förslag som begränsar muslimska kvinnors val av kläder, förslag om att förbjuda moskébyggen i vissa kommuner och förslag om att stänga muslimskprofilerade friskolor. Det allvarliga är att dessa förslag inte enbart kommer från högerextrema partier, även etablerade politiker och partier börjar successivt anamma den muslimfientliga politiken. Om Sverigedemokraterna dessutom kommer in i Riksdagen, vilket de senaste opinionsundersökningar är enade om, så är det ”kampen mot islamiseringen av Sverige” som är högst på deras agenda. Även om de inte lyckas få igenom sina förslag fullt ut, så riskerar vi att de etablerade partierna närmar sig den islamofobiska agendan såsom det hände i andra europeiska länder.

Trots att muslimerna är den grupp i Sverige som berörs mest av valets utgång, så är det ändå många som väljer att avstå från röstningen. Att sitta hemma på valdagen och avstå från röstningen är en mycket beklaglig och självisk handling som kommer att leda till en försämring av muslimernas situation i detta land. Enligt undersökningar så räcker det med att ca 70 000 personer, som annars inte hade tänkt rösta, deltar i valet, då kommer Sverigedemokraterna inte in. Även om man endast röstar blankt. 

Men vi muslimer har även en hel del intressefrågor som vi måste uppmärksamma vid valet. Det kan handla om nationella frågor såsom familjepolitik, synen på islam och skolpolitiken men det kan även handla om internationella frågor som berör oss som muslimer. Det är även viktigt att ta hänsyn till de partier som gynnar den muslimska gruppen på kommunalnivå i frågor om exempelvis moskéer, skolor och integration.

Profeten Mohammad, må Allahs frid och välsignelse vara över honom sa: ”Den mest älskvärda människan hos Allah är den som är mest gynnsam för andra människor.”

ungamuslimer.se, typisktsvenskt.se

Vårt lugn gör norrmän och danskar galna

Sverigehatet i Danmarks politik börjar ta sig sådana proportioner att det framstår som ren och skär galenskap. Det kulminerade i förra veckan vid det skakande tillkännagivandet att Sverigedemokraternas valfilm (fanatiska burkaklädda muslimska kvinnor som jagar stackars vit pensionär med barnvagnar) hade ”censurerats”. Alltså var Sverige ett land utan yttrandefrihet.

Att Pia Kjærsgaard, ledare för Dansk folkeparti, motsvarigheten till Sverigedemokraterna, fick spel vid nyheten om det förtryck som riktats mot hennes svenska broderparti var kanske inte så konstigt. Hennes mått på ett lands demokratiska tillstånd är hur stort främlingsfientligt parti man har. Men när hon föreslog att den internationella gemenskapen borde skicka observatörer för att övervaka det svenska valet borde man kanske förvänta sig att andra danska politiker sa stopp och belägg. Men icke så. Den numera konservativa politikern Naser Khader hängde genast på och beskrev Sverige som ett ”u-land när det gäller yttrandefrihet”, Venstres (systerparti till Folkpartiet) utrikespolitiske talesman Michael Aastrup lovade att ta upp frågan om den bristande svenska demokratin vid Europarådets nästa möte..

Att TV4 inte ville sända Sverigedemokraternas osmakliga hatpropaganda är kanske inte så konstigt eftersom filmen kunde ses som rasistisk hets. Sådana avgörande fattar ansvariga utgivare för olika medier varje dag. Statlig förhandscensur är något helt annat. För övrigt hade filmen inte kunnat visas i dansk television heller, eftersom all politisk tv-reklam är förbjuden i Danmark. Den danska galenskapen hänger naturligtvis ihop med att danskarna har fått islam på hjärnan. Yttrandefrihet mäts därför i antalet publicerade Muhammed-karikatyrer eller rondellhundar. Liksom demokratin mäts i storleken på ett lands främlingsfientliga partier.

Vad som provocerar danskarna mest när det gäller Sverige är svenskarnas jämförelsevis avspända förhållande till invandring och islam. Om nu Sverigedemokraterna kravlar sig över fyraprocentspärren i riksdagsvalet får vi alltså ånyo ett litet främlingsfientligt populistparti i riksdagen. Men likväl skulle vi då befinna oss ganska långt från våra danska och norska grannar där motsvarande siffror är över tjugo procent. Också i Norge råder nämligen samma galenskap. En ledande företrädare för norska Fremskrittspartiet hävdade härom året att Sverige infört islamska sharialagar i vissa storstäder.

När Ian och Bert härjade en valperiod i den svenska riksdagen i början av 90-talet var det en snabbt övergående förarglighet. Ian och Bert var emot svartskallar i största allmänhet. Sverigedemokraterna är annorlunda. De har liksom andra partier i den svarta international där de ingår definierat fienden mycket mer precist. Liksom motsvarande partier i Danmark, Norge och Holland riktar de attacken enbart mot islam. Vilket är slugt på så vis att de då ansluter sig till världspolitikens stora fråga, kriget mot terrorismen. De kommer att bli mer hårdfjällade än Bert och Ian var på sin tid.

Därför är den danska galenskapen en varning som vi bör ta på allvar. Jimmie Åkesson och hans hejdukar har gjort fullständigt klart att det är Danskfolkeparti som är deras förebild.. Om de svenska demokratiska riksdagspartierna behandlar Sverigedemokraterna lika nonchalant och släpphänt som deras motsvarande danska partier behandlade Dansk folkeparti i början, eller om de, än värre, börjar jamsa med om att ”ställa krav” och liknande, är vi alltså i värsta fall på väg mot dansk galenskap. Något större hot mot den svenska demokratin kan jag inte se just nu.

Sverige har kanske den lägsta procentandelen utlänningsfientlighet i hela Europa, trots att invandringen varit betydande de sista tjugo åren. Denna lugna svenska attityd – som retar de främlingsfientliga i Norge och Danmark till vansinne – kan kanske bero just på att så många invandrare lever mitt ibland oss och att så många av oss träffar dem i bageriet, blomsteraffären, tobakskiosken eller tvättinrättningarna. Så att vi vet att mer än 95 procent av dessa människor är lika flitiga som fullständigt laglydiga. Jimmie Åkessons snack om ”våldtäktsvåg” och liknande hatpropaganda biter därför inte lika lätt i Sverige som i Danmark.

Men ändå. Visst vore det pinsamt att få in dessa primitiva bluffmakare och utlänningshatare i riksdagen. Ett viktigt mått på graden av demokrati är ju trots allt, precis som Pia Kjærsgaard menar, hur stort eller litet det där främlingsfientliga partiet är. Fyra procent är lite. Men för mycket.

Jan Guillou

Published in: on 15 september, 2010 at 12:06  Kommentera  
Tags: , , , , , , , ,

SD och sionismen

Sverigedemokraternas toppkandidat i Mariestad, Staffan Gising, har lämnat partiet. Han menar att SD är ett sionistiskt enfrågeparti som hjärntvättar de unga medlemmarna och använder sig av retorik som liknar Nazitysklands.

På sin blogg skriver Gising att Sverigedemokraterna bara utger sig för att vara ett seriöst parti som riktar sig till alla människor. I själva verket finns det en skrämmande kultur inom partiet, anser Gising. Han menar att Sverigedemokraterna skyller allt ont på muslimerna och använder sig av retorik som liknar Nazitysklands.

”Jag kan inte med hedern i behåll jobba för ett parti som så flagrant gått ifrån sin egen politik. Som med rena rasistiska uttalanden siktar in allt sin avsky mot en speciell grupp”, förklarar Gising.

För knappt ett år sedan gick Staffan Gising med i SD. Han säger att han länge hade följt partiet med intresse eftersom han som religionslärare i Angered och Biskopsgården i Göteborg kommit i kontakt med många invandrare och kände att integrationspolitiken var problematisk.

”Jag insåg att många människor far illa i Sverige, hur integrationspolitiken inte fungerar i verkligheten och Sverigedemokraterna var det enda partiet, i alla fall då, som var villiga att diskutera problemet”, säger Gising.

När han gick med i partiet var han tydlig med att det var invandringspolitiken han ville förändra. Gising ville inte ge sig på enskilda personer, folkgrupper eller religioner, och han upplevde att partiet var inne på samma linje. Inför höstens val var han Sverigedemokraternas toppnamn i kommunvalet i Mariestad. Men nu kritiserar Gising Sverigedemokraterna och menar att deras politik har förändrats. Han säger att partiet medvetet inriktar sig på hårda angrepp mot muslimer. Något som har blivit värre ju närmare valet man kommit. Som talare i Almedalen hade partiet bjudit in islamofoben Robert Spencer som talade om hat mot islam och hur islam tar över världen.

Retoriken har hårdnat och liknar nu den man hade i Tyskland under andra världskriget. De ger sig på en enskild grupp. Muslimerna!”, förklarar Gising.

Han säger att man inom partiet pratar mycket om hur islam är på väg att ta över världen. Och att detta måste stoppas. Han berättar om en före detta partikollega som skrivit på Facebook att det krävs en gemensam fiende som ”enar oss” och den fienden är islam. Gising ifrågasatte partiets hatpropaganda och då fick han ett mejl där man uppmanade honom att sluta.

”Nu är det bara röstmaximering som gäller” förklarades det i mejlet och det var detta som fick honom att ta steget ut och exponera sionisterna som styr partiet. Gising har lämnat SD med omedelbar verkan och på sin blogg berättar han en lång och avslöjande historia om partiet.

”Partimedlemmar på mycket höga positioner har öppet gått från att kritisera invandringspolitiken, till att systematiskt klaga på allt som har med islam och muslimer att göra”, skriver Gising på sin blogg och fortsätter.

”Nu har man sin fulla rätt att tycka vad man vill om islam och muslimer, men ska man vara ett seriöst parti, utan att riskera några som helst anklagelser för rasism, anser jag att det är farligt att ge sig på enskilda grupper. Jag påpekade detta flera gånger, att om vi ska kritisera islam, måste vi även kunna kritisera till exempel fundamentalistiska kristna, judendomen, och alla andra religioner.”

”Jag fick inte kritisera Israel”

När Staffan Gising kritiserade Israels attack mot biståndsskeppen ”Ship to Gaza”, blev han påhoppad av partiets judiska bröder Ted och Kent Ekeroth:

”Jag menade att båda parter naturligtvis bar ett ansvar. Men nu hände det saker inom SD. Bröderna Ekeroth gav sig på mig, anklagade mig för att vara antisemit. Antingen var man för Israel, eller så var man antisemit. Jag förklarade att jag inte kunde ta någons parti, utan att jag ansåg att även Israel bar ett ansvar. Detta var inte populärt, utan som Sverigedemokrat ska man endast älska Israel”, skriver Gising på sin blogg.

Staffan Gising kände sig främmande inför sitt eget parti.

Då Gising påpekade att judar traditionellt varit mycket framgångsrika affärsmän samt bär ansvar för Lehman Brothers konkurs och den efterföljande finanskrisen, blev påhoppen värre. Enligt Gising är Ekeroth-bröderna mycket högljudda och aggressiva i partiet och leder den falang inom SD som endast vill ”prata om alla onda muslimer” och ”hur bra Israel är” istället för att försöka föra en seriös politik.

”Hur ska vi kunna framstå som ett seriöst parti, när ledande personer i distriktet utmålar en religion till roten till allt ont i världen och i Sverige ? När hela mötet blir en debatt om Islam, islam, islam och Muslimer, muslimer , muslimer”, skriver Staffan Gising och understryker att Ekeroth-bröderna har vuxit sig ”allt för starka och idag styr hela partiet”.

Enligt Gising har SD samma syn på muslimer som de tyska nationalsocialisterna hade om judar.

”Om ni provar atti denna retorik byta ut ‘Muslimer mot Judar’ så förstår ni säker min jämförelsen med den retoriken som användes i Tyskland på 30-talet”, säger Staffan Gising.

Staffan Gising har skrivit en rad blogginlägg om sitt avhopp. På bloggen publicerar han även avslöjande skärmdumpar på konversationer med ledande sverigedemokrater. På en av skärmdumparna skriver en sverigedemokrat att Ekeroth-bröderna bedriver judisk ”hjärntvätt” inom partiet och att han precis blivit ”frisk” från denna sjukdom.

”Jag fick ett samtal från en partikollega som sa att vi ska ha den här retoriken fram till valet, sedan kommer den att tonas ned. Det är bara att komma in i riksdagen som gäller”, säger Gising.

Gising anklagar partikamraterna och säger att många Sverigedemokrater bara är intresserade av att lyfta hög lön i riksdagen.

”Det är ju ekonomi naturligtvis. Det är världens bästa anställning. Det kan man inte bortse ifrån.”

Nu tar Staffan Gising avstånd från SD och deras politik.

”Är man tyst så håller man med. Jag kan inte företräda ett parti som jag inte kan tänka mig att rösta på, och jag tänker inte rösta på SD i riksdagsvalet.”

Staffan Gising planerar nu att starta ett nytt parti, för honom och andra avhoppare.

”Det är redan många som har hört av sig som sympatiserar med mig. Kandidater och medlemmar i Sverigedemokraterna”, säger han.

SD har gjort en stor affär av att man inte tar ställning i ”internationella frågor”. Man säger sig enbart fokuserar på inrikespolitiken. Partiet talar dock med kluven tunga. Samtidigt som partiet officiellt inte tar ställning i Palestina-Israelfrågan, så är flera av dess mest tongivande företrädare öppna sionister. Två av partitopparna, bröderna Ekeroth från Lund, är etnocentriska judar vilka tillsammans med partisekreteraren Björn Söder entusiastiskt sluter upp bakom ocupationsstaten Israel. Kent Ekeroth innehar posten som SD:s internationella sekreterare. Han var toppkandidat till Europaparlamentsvalet förra sommaren och återfinns nu på sextonde plats på SD:s riksdagslista. Kent är partiets expert på ”islamism” och arrangerar SD:s ”upplysningskampanj” om Islam, senaste under politikerveckan i Almedalen. Tillsammans med sin bror driver Kent Anti-islamiseringsfonden. Ted Ekeroth har arbetat på den svenska ambassaden i Israel, och är i likhet med brodern mångårigt aktiv Sverigedemokrat. 2007 erhöll han, som förste svensk medborgare någonsin, det prestigefyllda priset Herzl Award vilket delas ut av World Zionist Organization (WZO). WZO är en av världens inflytelserikaste judiska organisationer. Dess avstickare i Sverige, Sionistiska federationen, är landets ledande projudiska sammanslutning och Ted Ekeroth har under en lång tid varit en framstående medlem.

Aftonbladet, DN, Expressen, nationell.nu, patriot.nu

Läs även Ahmed Ramis faktaspäckade analys: Sverigedemokraterna i Israels sold