Muslimsk högtid kan bli svensk helgdag

Sverige behöver en muslimsk helgdag. Det anser Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin, som föreslår att de svenska helgdagarna ses över i en särskild utredning.

Nästan alla våra helgdagar, förutom midsommar och första maj, är religiöst kristet betingade. Sverige är i dag ett multikulturellt samhälle, och det är verkligen värt att titta på hur man kan göra.. Man kan fundera över om inte eid, muslimernas julafton, borde vara en helgdag. Eftersom Sverige är heterogent borde helgdagarna faktiskt spegla någon slags känsla av att vi är olika. Det gör de inte i dag.

Eid al-fitr – eller kort och gott eid – är den årliga högtid som avslutar den muslimska fastemånaden ramadan. Firandet pågår i tre eller fyra dagar, och den första dagen är viktigast. Eid, som betyder ”en återkommande lycka eller festglädje”, är i grunden en religiös högtid, men firas även av muslimer som inte är aktivt troende, och av stora delar av befolkningen som helhet i länder och regioner där islam är majoritetsreligion. Troligen skulle ett sådant beslut innebära att någon av de nuvarande helgdagarna tas bort. Carin Jämtin tror inte att det är möjligt att ha fler röda dagar än vad vi har i dag.

Lagen om allmänna helgdagar ändrades senast 2005, efter en intensiv politisk debatt. Då blev nationaldagen, den sjätte juni, en ny helgdag. Samtidigt förvandlades annandag pingst från röd dag till en vanlig måndag.

SVD

Annonser

Göteborgs interreligiösa råd kontrar med en gatufest

Den högerextrema gruppen ”Försvarskåren Sveriges Sjä­lv­­försvar”, som antas vara nybildade nätverket ”Swedish Defence League” har ansökt om demonstrationstillstånd utanför den nybyggda moskén i stadsdelen Hisingen 21 maj. Polisen befarar det värsta.
– När det handlar om sådana här infekterade ämnen visar ju tidigare erfarenheter att det kan det bli våldsamt.., säger Carl Björnerud, handläggare på Göteborgspolisens tillståndsgrupp.

Göteborgs interreligiösa råd med företrädare för bland andra muslimer, buddhister och ortodoxa har nu planer på en gatufest 20 maj, dagen före de planerade högerextrema demonstrationerna. Festen ska äga rum på gatan mellan moskén och Brämaregårdens kyrka.

Marika Palmdahl, stiftsadjunkt i Svenska kyrkan och sekreterare i Göteborgs interreligiösa råd är en av initiativtagarna. Hon har stora förhoppningar på att både stadsdelsnämnden och Göteborgs stad, liksom många organisationer, kommer ställa sig bakom gatufesten.
– Vi vill visa att Göteborg står enat mot smutskastningen av muslimer som dessa grupper ägnar sig åt. Därför gör vi något positivt i stället och har en fest, säger hon.

Kommunstyrelsens ordförande Anneli Hultén (s) har uttalat sitt stöd för festen. På onsdag hålls ett första planeringsmöte.

troochpolitik.se

SSU föreslår fler flexibla semesterdagar

SSU i Stockholms län föreslår i en ny mångfaldsplan att alla svenska helgdagar borde vara religionsneutrala, samt att varje anställd ska få ett antal lediga dagar att ta ut när han eller hon vill under året. De vill alltså ta bort obligatorisk ledighet på religiösa helgdagar och ersätta dessa med ett antal flexibla semesterdagar.

Tro & politik

Kristen socialdemokrat om islamism

..Islamismen har i grunden mycket gemensamt med den europeiska kristdemokratiska traditionen. Utifrån värderingar i den egna religionen och kulturtraditionen söker man forma ett politiskt ansvarstagande i sitt samhälle. En skillnad är att i Europa har kristendom länge levat i nära symbios med makten i form av statskyrkor med privilegierad ställning. I arabvärlden ser vi idag hur islamismen växer i opposition till makten. Men en ytterligare skillnad är att europeiska länder har en förhållandevis långvarig demokratisk inrikespolitisk kultur och tradition som format och slipat av politiken. Islamismen rymmer allt från Erdogans turkiska regeringsparti, som är betydligt öppnare och mer europainriktade än de sekulära partierna, till vurmare av vissa sharialagar och även enstaka förvirrade extremister som förespråkar våld även mot oskyldiga civila – terror – för att nå sina politiska syften. Västvärldens kritik av islamismen kan därför inte vara generell, svepande och styrd av sin egen historias relation mellan kristendom och politik. I diskussionen om islam och politik måste vi kunna vår egen historia, inklusive Europas koloniala arv i Mellanöstern. Vi får inte blunda för maktfrågan och det faktum att religion har en roll i samhället.

Islamismen i Egypten, och andra länder i regionen, rymmer hela spektrat av hållningar. Om vi från omvärlden bemöter den med samma respekt som vi gör i andra politiska processer och fria val, finns stora möjligheter att vi kan få en liknande utveckling som i Turkiet. Den överväldigande majoriteten av människorna i Egypten vill ha ett fungerande liv. Man suktar efter demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. Begår USA och Europa samma misstag som mot Hamas, finns däremot stora risker för att de destruktiva islamistiska krafterna tränger undan de pragmatiska och demokratiska. De senare får inte möjlighet att visa på framsteg. Deras legitimitet undermineras om demokratierna i Europa godtyckligt underkänner deras val. Då växer extremismens tolkningsföreträde. Det är inte mödan värt att vara demokrat när det inte ger tillträde till den demokratiska världen..

När Egypten nu står och väger har omvärlden alltjämt möjlighet att välja mellan kortsiktig stabilitet och en långsiktig utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det handlar om att konsekvent stå upp för rätten till fria val och respekt för mänskliga rättigheter, i relation till alla politiska rörelser. Ett fortsatt stöd till de regimer som nu har förbrukat folkets förtroende eller nya auktoritära regimer som med externt stöd söker manipulera folkviljan kommer inte att ge en hållbar stabilitet. President Obamas tal i Kairos Universitet till världens muslimer sommaren 2009 har skapat enorma förhoppningar om ny en amerikansk och västerländsk hållning till islam och Mellanösternregionen. Grusas den, kan de brustna förväntningarnas missnöje få oöverblickbara konsekvenser. I Egypten, i regionen, men också globalt. Låt oss välja den stabilitet som växer ur demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling, istället för den stabilitet som väljer bort dessa grundläggande värden.

/Peter Weiderud, förbundsordförande för Sveriges kristna socialdemokrater

Vänsterpartiet i Borlänge bjuder in islamologen Jan Hjärpe

Frågan om var ett islamiskt center ska byggas i Borlänge är högaktuell. Tre alternativa platser är utställda och ett samrådsmöte hålls i början av februari. Kommunfullmäktige har tidigare fått två medborgarförslag om att en folkomröstning ska genomföras om bygget av ett center och nu drar SD i gång sin aviserade namninsamling för en folkomröstning.

I mars arrangerar också Vänsterpartiet i Borlänge ett allmänt möte med Jan Hjärpe som är professor i islamologi vid Lunds universitet. Temat är ”Kunskap, enda vägen från rädsla och fundamentalism”.

Kommunalrådet Kenneth Persson (S) menar att religionsfriheten väger tungt. Därför avvisar han alla tankar på att folkomrösta om bygget av ett islamiskt center.
– Min ingång i frågan om ett islamiskt center är att vi har religionsfrihet. Det är viktigare än att ställa frågan under folkomröstning.. Säger vi nej till moskén finns en stor risk att det dyker upp källarmoskéer där ingen kan ha koll på varken det ena eller andra.

dt.se

Dags att ta avstånd från Vilks hädelser

Jag nåddes av den fruktansvärda nyheten om självmordsbombaren i Stockholm i Irak, det som tycks vara den unga mannens hemland.. Ett skäl självmordsbombaren hänvisat till är frustration över det sätt vi i Sverige har handskats med Lars Vilks hån av profeten Muhammed.

Det är många troende muslimer – förmodligen en stor majoritet – som upplevt sig, och det de håller heligt, kränkta av Lars Vilks skildring av profeten Muhammed. Också här i Irak har sekulära muslimer frågat mig hur Sverige kan tillåta att en konstnär kan tillåtas häda och kränka människor på ett sätt som kan bidra till stämningar som ytterst kan leda till ett oförsonligt våld..

Självklart finns det en anledning till svensk självreflektion. Har vi, som entydigt vill ta strid för yttrandefriheten och Lars Vilks rätt att kritisera islam, samtidigt haft förmågan att säga att det inte alltid är lämpligt, rimligt eller konstruktivt att använda den rättigheten till att kränka människor?

Jag ser på Lars Vilks på samma sätt som jag ser på pingstpastorn Åke Green, som för några år sedan valde att använda religionsfriheten för att hetsa mot homosexuella. Han åtalades för hets mot folkgrupp, men friades i andra instans, eftersom ett fällande hade varit en allvarlig inskränkning av religionsfriheten. Men konsekvensen blev att de grupper som främst har att ta ansvar för och värna religionsfriheten – religiösa ledare – entydigt tog avstånd från Åke Greens agerande. Samma entydiga avståndstagande från Lars Vilks agerande har inte gått att nå från yttrandefrihetens främsta värnare – publicisterna.

..De som sörjer mest i dag är Sveriges muslimer. Här finns sorg över att islam missbrukats för våld, men också oro över att detta kan späda på islamofobin i Sverige. Därför är det viktigt att muslimer och kristna – troende såväl som mer sekulära – går samman och söker den gemensamma vägen framåt. En väg i lyssnande och respekt för varandra och för nyanserna i en komplex och globaliserad värld. En väg i entydigt avståndstagande från våldet, och i synnerhet det våld som riktas mot oskyldiga civila för politiska syften.

Peter Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen

Intervju med riksdagsledamoten Adnan Dibrani

Adnan Dibriani är en politisk nykomling, bara 25 år gammal och lite av en drömvärvning för socialdemokraterna, han är ung, välutbildad och hittade den socialdemokratiska ideologin efter att ha flytt från serbernas förtryck i Kosovo. Många plus i kanten rent valstrategiskt med andra ord.

Berätta om dig själv!
– Jag är kosovoalban och kom med min familj till Sverige när jag var sju år, på grund av oroligheterna i Kosovo. Jag växte upp i Varberg och efter studenten flyttade jag till Jönköping för att plugga internationell ekonomi och politik på Internationella handelshögskolan. Sen flyttade jag tillbaka till Varberg, för att börja jobba på Varbergs sparbank, jag har gjort det i två år nu. 

Hur blev du socialdemokrat?
– Det var en debatt på min gymnasieskola och några bråkade med SSU:aren som var där. Jag ställde mig upp och försvarade honom och då värvade han mig. Jag fick starta upp en helt ny SSU-klubb i Varberg alldeles själv.

I din valkrets är Sverigedemokraterna en omdebatterad fråga. SD har ett av sina starkaste fästen i Halland. Hur ska deras framfart stoppas?
– Det viktigaste är att folk möts. I riksdagen skulle jag vilja driva på för mer stöd till föreningslivet, för där kan folk med alla möjliga bakgrunder mötas. Jag är invandrare, muslim och socialdemokrat, jag måste vara det ultimata hotet mot SD.

Hur har tiden efter valet varit?
– Den första tiden har varit oerhört spännande och tuff. Det har varit mycket med det praktiska men det har behövts för att kunna komma igång med de olika systemen som finns.

Vilka frågor tänker du prioritera?
– Ungdomsarbetslösheten måste prioriteras. Reinfeldt/Borg verkar inte förstå vilket problem detta är att en massa ungdomar sitter hemma och inte bidrar med sin kunskap. Denna regering verkar inte vara intresserad av ungdomarna och deras insatser för framtiden. I riksdagen skulle jag vilja driva ungdomsfrågor. Allas rätt till arbete och utbildning. Den borgerliga regeringen har minskat antalet studieplatser i högskolan, jag vill att fler utbildningsplatser ska byggas ut igen. Det är jätteviktigt. Jag vill också att lärlingsplatserna ska bli fler, särskilt inom vården.

Socialdemokraterna gjorde ett katastrofval. Vad behöver partiet förändra till 2014?
– Detta är mestadels en intern frågeställning som vi har och vi har fortfarande inte blivit klara med det. En sak är dock ganska klar och det är att vi måste bli bättre på att förmedla vår politik.

Vem är din politiska förebild?
– Olof Palme samt Ibrahim Rugova.

 

Aktuella uppdrag:
– Ordinarie ledamot
– Suppleant i Utbildningsutskottet
– Suppleant i Näringsutskottet

HN, SR, frihet.se, politikerbloggen.se, riksdagen.se, valpejl.se

Ny tidning med plats för alla

Från och med nästa måndag byter Tidningen Broderskap namn till Tro & politik. Förutom namnbyte innebär förändringen en breddning av tidningens innehåll. Framförallt kommer muslimska perspektiv att få plats, vid sidan av de kristna. Namnet Tro & politik är en kombination av Tidningen Broderskap – tro & politik (som grundades 1928) och tidningen Islam & politik (som kom ut som en bilaga till Broderskap under Ramadan/valrörelsen).

– Tidningen Tro & politik bygger på samma värderingar som tidningen Broderskap gjorde, om frihet, jämlikhet och syskonskap, för skillnaderna i fråga om värderingar är mycket större inom varje religion än mellan religionerna, säger Ida Nilsing, chefredaktör för tidningen Tro & politik och fortsätter: det är ett naturligt steg för oss att tydligare inkludera fler religioner i vår bevakning eftersom det är så det troende Sverige har utvecklats.

Varje nummer av tidningen kommer förutom den kristna ledaren också ha en muslimsk ledare, skriven av Somar Al Naher, chefsredaktör för Islam och politik. Redaktionen kommer dock att vara samma som tidigare.

Vi måste fortsätta vara en radikal plattform för en troende vänster. Det är en del av broderskapsrörelsen bidrag till Socialdemokraternas nödvändiga reformarbete. Broderskapsrörelsen vill vara i täten av socialdemokratins förnyelse. Vi vill skapa utrymme för en bredare debatt kring tro och politik eftersom vi tror att det är helt nödvändigt för den tid vi lever i, säger Lars G Linder som är förbundssekreterare för broderskapsrörelsen och som leder arbetet med förändringsbeslutet i förbundsstyrelsen.

Han säger att det är broderskapsrörelsens uppgift att ge muslimer som är politiskt engagerade inom arbetarrörelsen en plattform att bedriva opinion.

– Det är ännu viktigare i dag när islamofobin präglar samhället och främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna finns i riksdagen. Vi får inte skylla allt på dem. Det är vi som för länge sedan borde ha berett plats för alla människor i vår egen organisation. Nu tar vi steget.

Vidare säger han att det är ett naturligt steg för hela arbetarrörelsen och förändrar ingenting i grunden för broderskapsrörelsen.

– Kampen för rätten till sin tro är densamma, men den tar sig andra uttryck i dag. Vi behöver ha en organisation som tillåter att människor tar med hela sig själva i sitt politiska engagemang. Det var ju därför broderskapsrörelsen bildades, säger Lars G Linder.

I nästa nummer lanseras bland annat nya ledarsidor där Somar Al Naher, redaktör för valtidningen Islam & Politik kommer vara ny ledarskribent, för att bredda målgruppen för tidningen. Lars G Linder säger att Kristna Socialdemokrater tar ansvar – att det är bidraget till det nödvändiga reformarbete som hela arbetarrörelsen står inför efter det dåliga valresultatet.

Broderskapsrörelsen är en del av arbetarrörelsen som funnits under lång tid i Sverige. Valresultatet konstaterar att vi har en hemläxa. Den måste göras om vi vill fortsätta vara relevanta som samhällsförändrande rörelse.

Lars G Linder säger att Kristna Socialdemokrater därför står inför samma problem som partiet.

Samhället ser inte ut som för 80 år sedan när broderskapsrörelsen startade. Vi måste öka vår förståelse av verkligheten och förhålla oss till den. Då måste vi förändra oss för att kunna möta de problem och utmaningar som vi står inför i dag.

Lars G Linder säger att en del i det förändringsarbetet är att tidningen Broderskap ger plats åt nya troende grupper att bedriva opinion.

Muslimer organiserar sig och bedriver redan politik i rörelsen, då måste det finnas plats i tidningen också.

Lars G Linder säger att antalet muslimer som blir medlemmar och visar intresse för broderskapsrörelsen hela tiden ökar.

Om du frågar en muslim varför han eller hon är politiskt engagerad är det ofta för att de ser samhällets orättvisor och vill göra någonting åt dem – och det är ju precis därför man blir socialdemokrat.

Första numret av ”Tro & politik” kommer ut den 11 oktober.

Dagen, KT, kristenvanster.wordpress.com, tidningenbroderskap.se

Islam och Politik en succé i valstugorna

Broderskapsrörelsens valtidning Islam och Politik får högsta betyg av Lovisa Arvidsson, organisationsombudsman för SSU.

– Folk frågade efter Islam och Politik, vi såg folk på stan som verkligen läste tidningen. Tyvärr skräpar ju de flesta valmaterial bara ner annars. Eftersom tidningen riktar sig till en stor grupp väljare som vi vill nå, där valdeltagandet är lågt, men som verkligen tjänar på vår politik är det extra kul, säger hon.

Islam och Politik gjordes av broderskapsrörelsens muslimska nätverk och riktar sig till muslimer. Tidningen kom ut i samband med Ramadan. SSU använde Islam och Politik som material i ”Storstadsprojektet” som pågått sedan februari i år. Syftet är att öka valdeltagandet i förorterna. SSU beställde 20 000 tidningar som främst delats ut i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Islam och Politik har lagts ut i moskéer och använts vid dörrknackningar.

– Tidningen är jättebra som samtalsöppnare, det märktes tydligt att intresset är stort, eftersom många diskuterade innehållet när vi besökte moskéer under valrörelsen.

Totalt beställdes 50 000 exemplar av Islam och Politik. Den gick även som bilaga till tidningen Broderskap före valet och delades ut av arbetarekommunerna. Att tidningen blev så populär tror Lovisa Arvidsson beror på att det handlar om att problematiken ses ur ett annat perspektiv än i de vanliga medierna.

– Islam och politik har varit oumbärlig när det gäller att lyfta fram att det är helt avgörande för Sveriges framtid att vi för dialog i hela samhället och ökar temperaturen på debatten.

Hon säger att det handlar om sociala och ekonomiska aspekter. Till exempel att upploppen i Gottsunda och Rosengård är ett resultat av ungdomars maktlöshet.

– Deras frustration är en fråga för hela samhället, säger Lovisa Arvidsson.

SSUs storstadsprojekt fortsätter, liksom fortsatt samarbete med broderskapsrörelsens muslimska nätverk.

tidningenbroderskap.se

Troende behövs mer än någonsin

Ett nederlag ska kallas för ett nederlag, sa Mona Sahlin på valnatten. Och ett nederlag måste vi erkänna att det var. Med en hårsmån är Socialdemokraterna fortfarande riksdagens största parti, men med det sämsta valresultatet på nästan 100 år, inga utsikter att bilda en rödgrön regering, det djupt främlingsfientliga Sverigedemokraterna i riksdagen och en statsminister utan egen majoritet så är valresultatet en mardröm för oss som arbetat för ett rödare och grönare Sverige..

Genast börjar spekulationerna om orsakerna och vad som behöver göras. Möjliga parlamentariska lösningar, samarbeten och vem som bör avgå. Men den kris som socialdemokratin genomgår kommer inte att lösas av att byta ut någon person eller bryta upp det rödgröna samarbetet. Vi behöver göra det grundläggande ideologiska och politiska analysarbete som vi inte gjorde ordentligt efter förra valet, och ta på allvar att vi inte riktigt har svaren på de grundläggande konflikterna i samhället. Vi behöver en analys av dagens samhälle och en vision om vilket samhälle vi vill ha – och hur vi ska komma dit. Ilskan över de ökade klyftorna och främlingsfientligheten i samhället räcker en bit, men inte ända fram. Vi har en ordentlig hemläxa att göra. I det har broderskapsrörelsen och den troende vänstern i bredare bemärkelse en viktig uppgift och ett stort bidrag att ge. Vår långa tradition av fritänkande och självständighet gentemot de traditionella organisatoriska strukturerna i partiapparaten ger oss möjlighet att komma både med kritik och nya tankar. Vår förankring i ideologi tillsammans med tro ger oss ett perspektiv av fördjupning. Våra relationer med såväl den internationella solidaritetsrörelsen som andra folkrörelser och kyrkor ger oss en annan blick på våra ofta fasta bilder av vad demokrati är och hur samhällets utmaningar ser ut.

I en fråga är vårt bidrag särskilt viktigt: med SD i riksdagen finns det stora risker för religionsfriheten i vårt land och särskilt attityden gentemot muslimer och andra religiösa minoriteter. Där är det oerhört viktigt att Broderskapsrörelsen, tillsammans med våra rödgröna trosvänner och troende av olika traditioner i partiet, driver såväl den allmänna politiska debatten som våra egna partier i en riktning där vi får en förstärkt religionsfrihet, men också en öppen och nyanserad debatt om vad religionsfrihet betyder i ett mångkulturellt Sverige idag. Förhoppningsvis kan de religiösa grupperna betyda en injektion för partiernas analys av såväl det mångkulturella samhället som ett bidrag till en av de grundläggande analyserna vi behöver göra, nämligen förstå oss på hur den strukturella rasismen slår igenom och ökar klyftorna i Sverige..

Marta Axner/tidningenbroderskap.se