Studiegruppen Aguéli lanserar ny webbtidning

Ända sedan början av 2009 har Studiegruppen Aguéli med vänner haft ambitionen att starta en webbtidning och nu är den här. Den heter Fria ordet och har lyckats rekrytera flera spännande och kunniga skribenter. 

Poeten Mohamed Omar från Uppsala som tidigare varit chefredaktör för tidskriften Minaret publicerade den 1 januari 2009 artikeln ”Gaza har gjort mig radikal” där han öppet tog ställning för palestinierna mot den sionistiska ockupationen. Han tillkännagav sin hållning som radikal, demokratisk islamist. Den nya attityden och den tydliga antisionismen gjorde att alla Omars tidigare arbetsgivare tog avstånd från honom. Han övergick då till att bli oberoende skribent och började publicera sig själv i bloggform. Dessutom startade han och några likasinnade en mejlinglista. Omar började intervjua dissidenter av olika politisk och religiös färg – fria tänkare. Mejlinglistan växte, debatterna blev allt livligare och fler unga muslimer började ”radikaliseras” och känna ett behov av att uttrycka sin samhällskritik i skrift. Islamkritikerna hade fått härja oemotsagda allt för länge. Det var dags för de islamiska kritikerna att göra entré. Resultatet heter Fria ordet.

Dags att ta avstånd från Vilks hädelser

Jag nåddes av den fruktansvärda nyheten om självmordsbombaren i Stockholm i Irak, det som tycks vara den unga mannens hemland.. Ett skäl självmordsbombaren hänvisat till är frustration över det sätt vi i Sverige har handskats med Lars Vilks hån av profeten Muhammed.

Det är många troende muslimer – förmodligen en stor majoritet – som upplevt sig, och det de håller heligt, kränkta av Lars Vilks skildring av profeten Muhammed. Också här i Irak har sekulära muslimer frågat mig hur Sverige kan tillåta att en konstnär kan tillåtas häda och kränka människor på ett sätt som kan bidra till stämningar som ytterst kan leda till ett oförsonligt våld..

Självklart finns det en anledning till svensk självreflektion. Har vi, som entydigt vill ta strid för yttrandefriheten och Lars Vilks rätt att kritisera islam, samtidigt haft förmågan att säga att det inte alltid är lämpligt, rimligt eller konstruktivt att använda den rättigheten till att kränka människor?

Jag ser på Lars Vilks på samma sätt som jag ser på pingstpastorn Åke Green, som för några år sedan valde att använda religionsfriheten för att hetsa mot homosexuella. Han åtalades för hets mot folkgrupp, men friades i andra instans, eftersom ett fällande hade varit en allvarlig inskränkning av religionsfriheten. Men konsekvensen blev att de grupper som främst har att ta ansvar för och värna religionsfriheten – religiösa ledare – entydigt tog avstånd från Åke Greens agerande. Samma entydiga avståndstagande från Lars Vilks agerande har inte gått att nå från yttrandefrihetens främsta värnare – publicisterna.

..De som sörjer mest i dag är Sveriges muslimer. Här finns sorg över att islam missbrukats för våld, men också oro över att detta kan späda på islamofobin i Sverige. Därför är det viktigt att muslimer och kristna – troende såväl som mer sekulära – går samman och söker den gemensamma vägen framåt. En väg i lyssnande och respekt för varandra och för nyanserna i en komplex och globaliserad värld. En väg i entydigt avståndstagande från våldet, och i synnerhet det våld som riktas mot oskyldiga civila för politiska syften.

Peter Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen