Muslimska församlingar brobyggare i integrationsarbetet

Moskéer har beskrivits som integrationsfällor; religiösa enklaver som isolerar nya svenskar från samhället. Men vilken roll spelar egentligen moskéer i Sverige? Med hjälp av bland annat den första statistiskt representativa studien av sådana församlingar i Europa har vi sökt besvara den frågan. Majoriteten av de mer än 100 församlingar som ingår i studien är inte moskéer i konventionell mening. Det handlar om ofta enkla bönelokaler, utan kupoler och minareter. En viktig skillnad mellan dessa bönelokaler och moskéer i muslimska länder handlar dock om funktion snarare än om arkitektur. Lokalerna är inte bara platser där troende samlas till bön utan också platser där omfattande sociala verksamheter organiseras.

Välgörenhetstraditionen är stark inom islam och i de muslimska församlingarnas sociala arbete översätts denna tradition. En fjärdedel av församlingarna bedriver aktiviteter som är speciellt riktade till personer som nyligen anlänt till Sverige och 20 procent erbjuder hjälp med tillfälligt boende till behövande. Hälften av församlingarna organiserar sjukhusbesök och 15 procent genomför regelbundna besök vid äldreboenden. En fjärdedel av församlingarna arbetar med individer intagna på fängelser och församlingar i storstäderna bedriver brotts- och drogförebyggande arbete, ibland i samarbete med polisen. Samverkan i socialt arbete inkluderar också andra aktörer; 20 procent av församlingarna samarbetar med socialtjänsten och kontakterna med lokala politiker är ofta god.

Öppenheten mot det omgivande samhället utmärker också det utåtriktade religiösa arbetet. Nästan alla församlingar, 98 procent, är öppna för icke-muslimer, hälften av församlingarna har informerat om islam i skolor och 35 procent deltar i olika former av ekumenisk dialog, bland annat med Svenska kyrkan.

Svenska muslimska församlingar är överlag, visar studien, långt ifrån integrationsfällor. De bygger sociala broar, många gånger i bostadsområden med begränsade resurser och där tilliten till det svenska samhällets institutioner ibland är låg, och de välkomnar samarbete med dessa institutioner då tillfälle bjuds.

..Islam är en förhållandevis decentraliserad religion och frånvaron av religiös hierarki blir tydligare i Europa än i länder där islam är en majoritetsreligion. Nittio procent av de studerade församlingarna tillhör de muslimska riksförbund som finns i Sverige. Men detta tycks vara ett delvis formellt arrangemang och i hög grad en följd av svenska myndigheters behov av att organisera kontakterna med muslimska organisationer. Församlingarna är autonoma och självstyrande. Till det kommer att församlingsarbetet primärt sker på obetald grund; endast 25 procent av församlingarna har t.ex. en anställd imam. Det handlar om lokala rörelser som i första hand är beroende av församlingsmedlemmar stöd och aktivitet.

Studierna i vårt projekt pekar på de viktiga insatser muslimska församlingar gör i integrationsarbetet. Frågan blir därmed vad vi icke-muslimer kan göra i gengäld? Den frågan besvaras bara delvis av vårt forskningsprojekt, men måste besvaras för att verklig integration, en i grund och botten ömsesidig förståelse och anpassning, skall bli möjlig.

Klas Borell
Professor i sociologi, Mittuniversitet Östersund

Arne Gerdner
Professor i socialt arbete, Mittuniversitetet Östersund

Annonser
Published in: on 23 februari, 2011 at 12:09  Kommentera  
Tags: , , , , , , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://gudskelov.wordpress.com/2011/02/23/muslimska-forsamlingar-brobyggare-i-integrationsarbetet/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: