Vänsterpartiet: Stöd Gazas folk!

Vänsterpartiet i Stockholms stad anser att Stockholms stad ska se över sina verksamheter så att inga av de råvaror eller produkter som används har producerats på ockuperad palestinsk mark. Vänsterpartiet föreslår i en motion till kommunfullmäktige att Stockholms stad gör en inventering av material som skulle kunna skänkas till den humanitära hjälpkonvojen Ship to Gaza under deras nästa seglats.


Ann-Margarethe Livh, (V) gruppledare:

Den folkrättsvidriga ockupationen och blockaden av Gazaremsan orsakar ett oerhört lidande och har kritiserats upprepade gånger av världssamfundet. Men ockupationen fortgår, och nöden och lidandet med den. Vänsterpartiet i Stockholms stad anser att Stockholms stad ska se över sina verksamheter så att inga av de råvaror eller produkter som används har producerats på ockuperad mark. Vi föreslår i en motion till kommunfullmäktige att Stockholms stad gör en inventering av material som skulle kunna skänkas till den humanitära hjälpkonvojen Ship to Gaza under deras nästa seglats.

Kommuner bör inte bedriva utrikespolitik, men kan självklart bidra till humanitära insatser. På grund av den oerhörda nöden i det ockuperade Gaza tvingas palestinier arbeta åt sina ockupanter, och till de undermåliga villkor som rättslösa arbetare drabbas av världen över.

Ifrågasättandet av den olagliga ockupationen och blockaden är i sig ingen kontroversiell fråga, världssamfundet är enigt i sitt fördömande. Men på marken i Gaza kvarstår nöden. Det minsta vi kan göra är att inte stödja ockupationen ekonomiskt genom att köpa deras varor. På samma sätt som bojkotten av apelsiner från Sydafrika ska avokados från ockuperad mark symbolisera motståndet, inte vara ett indirekt stöd till förtrycket.

stockholmsvanstern.se

Annonser

Multikultibazar i Göteborg

Majoriteten i kommunstyrelsen stödjer att Göteborg får en mångkulturell basar, helst med centralt läge. Det är S, MP och V skrivit under en EFS-ansökan* för stöd till att en basar byggs, någonstans i Göteborg. Basaren ska vara en lokal, där stora och små företagare samsas under samma tak. Varorna kan vara allt från mat och kryddor till kläder, möbler och tjänster. Helst ska basaren också rymma kafé eller restaurang för att fungera som mötesplats.

Förebilder finns i många stora städer världen över. Det ska både vara gamla etablerade företag och nya företagare som kan hjälpa varandra. Nyinvandrade kan få hjälp av landsmän med längre erfarenhet av lagar och förordningar. I USA finns exempel, där även tull och skattemyndigheter är lokaliserade till basarer, varför de fungerar som utbildnings- och arbetsplatser. Basarprojektet kommer därmed kunna erbjuda människor utanför arbetsmarknaden en möjlighet att starta eget.

Om ansökan blir beviljad betyder det att kommunen går in och samarbetar med migrationsverket, arbetsförmedlingen och socialtjänsten. Kostnaden för att bygga en ny basar beräknas till sex till åtta miljoner kronor, varav kommunen måste betala hälften. En plats som nämnts i basardiskussionen är vagnhallen vid Svingeln. Den har tillräcklig takhöjd:

*Ansökan till EFS-rådet: Svenska ESF-rådet är en statlig myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet med uppgift att förvalta socialfonden och integrationsfonden. Den första stöder projekt som främjar kompetensutveckling och motverkar utanförskap. Den andra syftar till att förbättra systemen för mottagning och integration av tredjelands-medborgare i Sverige, det vill säga medborgare från länder utanför EU.

GP

Ung Vänster: Vänstern måste sluta missionera ateism


Jag tycker det är tråkigt att vänstern fortfarande drivs av en antiintellektuell tes som går ut på att man ska missionera ateism. Det tillhör en gammal tid. Nu är det 2011 och i dag finns det många religiösa grupper som står längst ner i samhällsordningen, säger Ida Gabrielsson, ordförande i Ung Vänster.

På Folk och Försvars konferens 14-16 januari bar Ida Gabrielsson huvudduk. Syftet var att problematisera den senaste tidens säkerhetspolitiska diskussion. Ida Gabrielsson tycker att vänstern och arbetarrörelsen måste förstå att många människor inom religiösa grupper är de som står lägst ner på samhällsstegen och utsätts för makten, snarare än att religionen har makten i samhället i dag. Inom Ung Vänster pågår kampanjen ”Håll ihop mot rasism” med budskapet att det är viktigare än någonsin att försvara alla människors lika värde.
Vi måste hålla ihop mot orättvisorna som högern skapar, säger Ida Gabrielsson.

troochpolitik.se

Horets martyr

Det är i dag nio år sedan mordet på Fadime Sahindal. Vid lunchtid samlades en grupp människor till en minnesstund vid Fadimes grav i Uppsala. Även lokala politiker och representanter för riksföreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime” deltog vid minnesstunden. Vänsterpartiets kommunalråd Illona Szatmari Waldau höll ett kort tal:
– Det är viktigt att uppmärksamma Fadimes öde och den så kallade hederskulturen. Det är ju inte alltid som en sådan här händelse får det här extrema utfallet.

Samtidigt fick fyra journalister på Sydsvenskan dela på årets Fadime-stipendium som belöning för en artikelserie om ”Haram – förbjudet i islams namn”.

I sammanband med förra årets minnesdag skrev kulturkritikern en intressant artikel om de ständigt återkommande hyllningarna av Fadime Sahindal:

Vart tog det Sverige vägen där kyskheten var en dygd och otukten en last? Nu tycks vi leva i en uppochnervänd värld där lasten är dygd och dygden last. Istället för att vårda arvet från kyskhetens martyr, Sankta Lucia, som vägrade begå hor och på så vis behöll sin ära, vill man i dagens Sverige istället skapa ett ”horets helgon”, ja ett anti-helgon, genom att hylla Fadime Sahindal.

Innan vi fortsätter vill jag klargöra två saker:
1. Jag är mot mordet på Fadime eftersom det går mot islam att ta lagen i egna händer.
2. Fadime Sahindal och hennes familj är, till skillnad från vad många tror, inte muslimer, utan aleviter.

Åtta år sedan mordet på Fadime pumpar den svenska regimen i dagsläget in stora summor pengar till olika myndigheter för att de ska kämpa för unga tjejers ”rätt” till hor. I en artikel, som publicerades idag på UNT, kan vi bland annat läsa följande: ”Många gånger har de [unga flickorna] fråntagits rätten att bestämma över sig själv, sin kropp, sitt liv och sin sexualitet”. Och man satsar stort: ”Fokus i vår rättspolitik är att hela rättskedjan – polis, åklagare, domstolar och kriminalvård – ska fungera på ett effektivt sätt…. Poliserna ska bli 3000 fler för att insatserna ska kunna ske tidigare, snabbare och tydligare”.

Och i ett program från SR får vi veta att Vänsterpartiet till och med vill skapa ett ”Fadimetorg”, samt uppföra en staty över, som reportern uttrycker det, ”frihetshjältinnan Fadime”, som ”vågade ha sex med vem hon ville innan äktenskapet”.

..Reportern säger vidare att Fadime med sin livsstil bör kunna inspirera andra flickor att leva likadant. Men varför skulle redliga föräldrar vilja ha en sköka som förebild för sina unga döttrar, istället för exempelvis jungfru Maria, eller andra ärbara kvinnor genom historien? Sankta Lucia har vi redan nämnt.

Mordet på Fadime används idag för att rättfärdiga den svenska regimens omhändertagande av unga flickor som man anser erfarit ”hedersrelaterat våld”, genom att de exempelvis förhindrats från att delta i vilda fester.

SR- repportern Katarina Gunnarsson besöker den Svensk-kurdiska föreningen i Uppsala för att ställa de muslimska kurderna mot väggen. Men, på ett exemplariskt sätt, står en muslimen på sig, och vägrar inta en apologetisk ställning. Han svarar henne, mycket riktigt, med följande retoriska fråga: ”Ska vi göra en flicka som haft frisex till en symbol för våra barn?”. Detta är vad varje person med sinnet i behåll skulle svarat! Katarina Gunnarsson bedriver ren propaganda, vilket tydligt framgår i SR-inslaget.

Nu kanske någon undrar: Men förnekar du att det existerar hedersrelaterat våld, och att det är ett stort samhällsproblem?
Svaret på den frågan är som följer. Nej, jag förnekar inte detta. Det är ett väldigt stort samhällsproblem. Tusentals unga flickor får exempelvis dagligen utstå hedersrelaterat våld av sina sekulära föräldrar när de vill börja bära hijab. Detta beror bland annat på att många sekulära föräldrar och makar skäms, inför sina vänner, anhöriga, och det svenska samhället, över att deras dotter/hustru klär sig som en muslimsk kvinna. Många flickor får på grund av detta genomgå misshandel och/eller hot för att de vägrar lyda sina fäder eller män, vilka inte önskar se dem i traditionella, ärbara kläder. Förutom denna sorts hedersförtryck får många unga flickor dessutom utstå mobbing och utfrysning från det ickemuslimska svenska samhället, som vägrar acceptera deras kyska levnadsval. Dessa unga flickor får, på grund av sitt levnadsval, ibland ingen/inga: vänner, arbete, utbildning, hjälp, tillit etc. I Sverige är det näst intill en skam att vara jungfru tills man blir gift.

Med andra ord erkänner jag att hedersrelaterat våld är ett stort samhällsproblem, och önskar därför se den svenska regimen vidta starka åtgärder mot detta. Man kan börja med att omhänderta alla unga flickor från deras förtryckande sekulära föräldrar och makar, för att sedan förflytta dem till olika moskéer runt om i landet där imamer får utse troende muslimska familjer som blir ansvariga för dem. På detta sätt kan vi förhindra att unga flickor råkar ut för det rådande hedersförtrycket. Jag hoppas att de olika etablerade politiska partierna (i synnerhet Vänsterpartiet), och svensk media, hjälper oss i denna hedervärda strävan.

Dagen.se, kulturkritikern.blogspot.com, resume.se

Läs även Jan Guillous artikel:
Glädjande brist på hedersmord i Sverige

Ung Vänster: Därför bär jag slöja idag

Idag talar jag på Folk och Försvars rikskonferens under rubriken ”Sverige i säkerhetspolitisk förändring”. Det finns många tänkbara ingångar i en sådan diskussion. Jag tänker välja en ingång som jag tycker saknas i den allmänna debatten i Sverige, men också här på rikskonferensen. Den 9 januari skriver tidningen Sydsvenskan om Malyum Salah Hasha. Hon är en somalisk kvinna i min ålder som bor och lever i skånska Tomelilla. På vägen till dotterns dagis, blir hon först trakasserad. Ungdomar skriker åt henne, säger att hon är en neger som ska ta av sig sin gardin. Hon börjar gå omvägar. Men ungdomarna letar upp henne och övergår till att kasta sten på henne och hennes sexåriga dotter. Det sker upprepade gånger. Hon blir rädd. De fortsätter skrika att hon ska ta av slöjan. Det här är bara ett exempel på det nya säkerhetsläget i Sverige, det finns många fler liknande historier.. Hatet mot muslimer ökar. Vi kan se det i hatbrottstatisktiken, i berättelser som kommer till oss, eller när det är som mest allvarligt, i Malmö med döden. Islamofobin håller på att slå rot och bli vardagsmat. Det var inte organiserade nazister som kastade sten på mamman och sexåringen i Tomelilla – det var vanliga högstadieelever. Alla är förlorare i ett Sverige där rädslan får slå rot. Men några får betala ett högre pris än andra. Det är den växanda rasismen och islamofobin som riktar udden mot alla människor med utländsk härkomst som vi borde fokusera mer på när vi diskuterar det nya säkerhetsläget. Inte som förövare utan som offer för ett nytt Sverige där deras trygghet är undanträngd. Jag bär idag samma klädesplagg som fick ungdomarna i Tomelilla att ropa: ”ta av dig din gardin neger”. Det gör inte mig till en ickemänniska som inte behöver skyddas. Malyum fick nog när hennes sexåriga dotter träffades av en sten i ryggen. Hon anmälde, men det avskrevs trots att bevis fanns. När barnen kastar sten på bussar i Tensta där jag bor, heter det extremism, i Malyums fall i Skånska Tomelilla, avskrevs det som pojkstreck. Även förra årets rikskonferens vigdes delvis åt att tala om så kallad ”politisk extremism”. Tyckare blev experter i talarstolen och fokus låg på förorterna. Men inte utifrån dom som lever där och deras perspektiv eller på deras situation i det nya Sverige. Inte utifrån känslan av att bli kränkt, trakasserad och hatad på grund av sin bakgrund. Det handlar inte om enskilda individer eller företeelser, utan om samhällsförändringar som i slutändan hotar demokratin. Vill vi på allvar tala om säkerhet och försvar, så måste vi skifta perspektiv och se vilka som idag lever under hot. Vilka är annars folket vi säger oss vilja försvara?

Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster.

Vänsterpartiet i Borlänge bjuder in islamologen Jan Hjärpe

Frågan om var ett islamiskt center ska byggas i Borlänge är högaktuell. Tre alternativa platser är utställda och ett samrådsmöte hålls i början av februari. Kommunfullmäktige har tidigare fått två medborgarförslag om att en folkomröstning ska genomföras om bygget av ett center och nu drar SD i gång sin aviserade namninsamling för en folkomröstning.

I mars arrangerar också Vänsterpartiet i Borlänge ett allmänt möte med Jan Hjärpe som är professor i islamologi vid Lunds universitet. Temat är ”Kunskap, enda vägen från rädsla och fundamentalism”.

Kommunalrådet Kenneth Persson (S) menar att religionsfriheten väger tungt. Därför avvisar han alla tankar på att folkomrösta om bygget av ett islamiskt center.
– Min ingång i frågan om ett islamiskt center är att vi har religionsfrihet. Det är viktigare än att ställa frågan under folkomröstning.. Säger vi nej till moskén finns en stor risk att det dyker upp källarmoskéer där ingen kan ha koll på varken det ena eller andra.

dt.se

Muslimer och de svenska riksdagspartierna

Svenska politiska partier som satsar på att attrahera väljargrupper med hänvisning till islam gör ofta detta utifrån tanken att de som definieras som muslimer är praktiserande muslimer. Politisk mobilisering bland muslimer inkluderar följaktligen ett ställningstagande rörande hur grupper av muslimer ska definieras, och vad som är avgörande för politiskt engagemang. Ligger betoningen på det specifikt islamiska eller muslimska borde det religiösa lyftas fram. Dock har det visat sig i ett europeiskt perspektiv att partier och listor som betonar denna inriktning inte varit särskilt framgångsrika i att attrahera presumtiva väljare.

Även om renodlade muslimska partier hittills inte vunnit några större anhängarskaror i Västeuropa bör man inte avfärda framtida möjligheter för politiska uttryck på religiös grund bland muslimer. I Sverige har Mahmoud Aldebe uttryckt tankar om ett svenskt muslimskt parti, men samtidigt har han kandiderat för Centerpartiet. Kandidaturen lades dock ner efter att han beskyllts av andra centerpartister för att vara islamist (Expressen 091007). Det kan även finnas flera andra förklaringar som påverkat de magra framgångarna, exempelvis bristen på organisering, icke-representativitet bland ledarskapet och en för stor personfixering.

Det finns generellt en mycket begränsad akademisk forskning som berör svenska muslimer och deras politiska attityder och syn på svenska riksdagspartier. En utgångspunkt har ofta varit att, ibland i relation till kunskap som ovanstående, beskriva Socialdemokraterna som det parti med mest sympatisörer bland muslimer. En sådan analys grundar sig på antagandet att muslimska väljare anses uppfatta Socialdemokraterna som ett parti som är positivt till olika former av bidragssystem, medan Moderaterna uppfattas som generella motståndare till alltför generösa bidragssystem finansierade av staten. Muslimska väljares attraktion för Socialdemokraterna antas även ha blivit mindre under slutet på 1990-talet som en reaktion på partiets familjepolitik, vilket bland praktiserande muslimer uppfattades som ett tecken på en uppluckring av grundläggande värderingar angående familjens struktur och roll i samhället. Statsvetaren Magnus Hagevis undersökning om muslimska väljare i Västra Götaland och specifikt i områdena Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra Biskopsgården visar emellertid att 70 till 75 % av de tillfrågade muslimerna sympatiserade med Socialdemokraterna. Totalt fick det rödgröna blocket 85 till 90 % av rösterna i undersökningen.

Tidigare forskning beskriver också Miljöpartiet som ett attraktivt val av politiskt parti bland svenska muslimer. Miljöpartiets attraktionskraft uppfattas som liggande nära islam när det handlar om civilisationskritik och kritik av den ensidiga fokuseringen på framsteg och monokulturer. En sådan idé utgår från att det inom miljörörelsen finns en öppenhet både på ett biologiskt och ett mångkulturellt plan och att alternativt tänkande välkomnas vilket skapar utrymme för ett djupare samarbete mellan engagerade muslimer och miljörörelsen. På ett mer konkret plan har Miljöpartiet utarbetat en medveten strategi där partiet strävar efter att få nya medlemmar från olika invandrargrupper samt att de nya medlemmarna får möjlighet att stå på valbar plats i lokala och regionala val. Partiet har även satsat på att besätta inflytelserika positioner inom partihierarkin med invandrare. Ett exempel på denna strategi som kan ha en viss betydelse för Miljöpartiets attraktionskraft bland svenska muslimer är att Sveriges unga muslimers (SUM) tidigare ordförande Mehmet Kaplan är invald i riksdagen för Miljöpartiet och sitter även i partiets styrelse. Kaplan blev också utnämnd till partiets integrationspolitiske talesperson 2009.

Tanken om att en religiös övertygelse predisponerar människor till en mer konservativ politisk övertygelse kan dock med hänvisning till muslimer i Europa till viss del modifieras. Statsvetaren Jytte Klausen menar att synen på religiösa muslimer som enbart konservativa med en faiblesse för partier på högerkanten är missvisande. Istället finns det tecken på att sympatierna är större för partier i mitten eller till vänster på den ideologiska skalan. Dessutom är det inte ovanligt att det finns en dissonans mellan hur personen väljer att karakterisera sin politiska övertygelse respektive engagemang i ett traditionellt politiskt parti utifrån en traditionell vänster-högerskala. Poängen är att muslimer som är aktiva inom kristdemokratiska partier ofta beskriver sig som ideologiskt tillhörande mitten, och inte högern, som traditionellt sammankopplas med Kristdemokratiska partiers ideologi. Samtidigt är det inte ovanligt att muslimer aktiva i partier som uppfattas som vänsterinriktade (Socialdemokraterna, Miljöpartiet), själva menar att de befinner sig i den politiska mittfåran. Klausen förklarar bristen på koherens genom påståendet att partiideologier inte alltid fungerar för muslimer, och att detta kan förklaras med att de inte har samma uppfattning om betydelsen av partihistorik och partiprogram. Ett problem kan även vara att praktiserande muslimers värden och normer ofta omfattar såväl sociala rättvisekrav som en könskonservativ familjesyn. Det vill säga argument som traditionellt tillhör vänster respektive höger i svensk politik. Ett ytterligare förhållande som har betydelse för den ovan nämnda dissonansen är att allt fler partier, även till vänster, har uttryckt sig skeptiskt till invandring och inte minst negativt till muslimer som grupp.

Det är betydelsefullt att ställa sig frågan om vi som samhälle bejakar vardaglig politisk aktivitet från personer som handlar politiskt i namn av islam? Är det till exempel bra eller dåligt att flera olika organisationer, däribland muslimska, deltog i organiseringen av protesterna mot Davis cup-matchen i tennis mellan Sverige och Israel i Malmö? Notera att 6000 personer av olika anledningar och tillhörande en mängd organisationer deltog i demonstrationen. Är alltså ett sådant deltagande ett tecken på när ett politiskt utanförskap är brutet? Liknande exempel där frågorna inte direkt berör typiska religiösa frågeställningar är frågor som rör till exempel djurrätt och miljö. Hur ska vi handla när religiösa individer eller sammanslutningar driver kollektiva frågor med Gud som argument – något som vanligtvis inte accepteras som ett rationellt argument. En gängse uppfattning är nog att kollektiv inte får styra individer utan människor ska välja vid vuxen ålder. Vilka argument driver egentligen den svenska staten som grund för ett medborgarskap, är det till exempel skillnad på statlig fostran och kollektiv fostran inom olika grupper. Vilka värden åsidosätts och vilka anses vara de riktiga? Vår åsikt är att en öppen diskussion om vilket samhälle vi ska ha i Sverige förutsätter dels ett bra underlag, dels en debatt som också rör vid de grundläggande filosofiska livsfrågorna.

Avslutningsvis kan sägas att islams roll i dagens Sverige redan har rönt uppmärksamhet inför det kommande riksdagsvalet. I de fall där aktivt troende muslimer kommit att kandidera för riksdagsplatser finns det en gemensam nämnare, nämligen anklagelserna om islamism. Så var fallet med Mahmoud Aldebes kandidatur för Centerpartiet och detsamma inträffade gällande Abdirisak Waberis kandidatur för Moderaterna i Göteborg (Svenska Dagbladet 091214). I båda exemplen har andra partikamrater från respektive parti varit mycket snabba att döma ut de muslimska kandidaterna som islamister och anklagat dem för att inte respektera vissa ”svenska värderingar” som jämställdhet och demokrati. I grunden framställs det som att vissa av de muslimska kandidaterna är så väsensskilda att de värderingsmässigt helt enkelt inte passar in bland de etablerade partierna. Anklagelserna om islamism mot politiskt aktiva muslimer är något som också inträffar i övriga Europa, ofta som ett sätt att misstänkliggöra deras politiska aspirationer och deras lojalitet mot de samhällen de verkar i. Ett uppenbart problem med anklagelserna om islamism bland muslimska politiska kandidater är en påtaglig brist på definitioner och troligen också kunskap bland dem som torgför dessa anklagelser. Islamism framstår som ett enda enhetligt fenomen helt i avsaknad av olika inriktningar och tolkningar, när det i själva verket finns en stor spännvidd från islamistisk kvietism till mer radikala varianter. Ett ytterligare drag i det politiska spelet angående islam är den tendens som finns att måla upp en bild av å ena sidan islamism, som framstår som extremt, och å andra sidan det stora flertalet av övriga muslimer, som inte låter religion styra deras vardagliga bestyr. Om staten och de etablerade riksdagspartierna menar allvar med sin önskan om ytterligare integration såväl politiskt som samhälleligt av muslimska grupper i Sverige, för att kunna motverka utanförskap och risken för radikalisering, anmäler sig frågan om denna öppenhet också återspeglas på ett konkret plan? Finns det i det svenska demokratiska systemet utrymme för dem som vill kandidera för ett politiskt parti med hänvisning till sin muslimska tro eller kan vi bara acceptera de som tonar ner sin religiösa övertygelse till att matcha vad som anses vara acceptabelt efter svenska mått?

islamologi.se